I eftermiddag hade vi lovat att passa mitt brorsbarn Hugo under några timmar. Jag tänkte att vi skulle börja med att äta lite kvällsmat och bakade därför bröd innan han skulle komma.

Vid fem kom Hugo, och efter att först ha tittat på lite bilder på datorn, bland annat från förra sommaren, satte vi oss ned och åt. Och de nybakade bröden var ett uppskattat påhitt.

Och vad är en fredag utan fredagsmys! Allesammans intog soffan med lite gott att äta av den sötare sorten. I det här skedet försvann många utav de färgglada chokladbollarna...

Hugo passade också på att lära oss en hel del om favoritbandet Lasse-Stefanz. Han försökte även få oss att gå på bio och se Åsa-Nisse-filmen Wälkom to Knohult. Den hade han sett. Och han är den ende som vi hört tycka om den filmen, så vi lyssnar nog inte på Hugo i det fallet. Han tyckte till och med att det skulle komma en uppföljare...

Jag fick välja film för kvällen och jag valde en utav mina favoriter: Kung Fu Panda! Nu blev det visserligen med svenskt tal, men det gick lika bra det. På den ska det komma en uppföljare i sommar.

Vi fick några riktigt mysiga timmar tillsammans. Tack för besöket, Hugo! /Jenny

Färgstarka chokladbollar!

I dag har jag noterat detta, och tänker komma ihåg det under en lång tid framöver:

1. Gå inte till mamma för att låna en mortel

3. Gå upp en timme tidigare när det snöat

2. Att duscha innan snöskottning är slöseri

Hur har jag då kommit fram till detta? Jo, imorse, på Nalles rastning fick jag för mig att gå till mamma för att be om att få låna en mortel. Mycket har vi, men inte just det. Funderade lite först på att slå sönder strösslet med en hammare...

Täckbyxorna la jag ironiskt undan igår, men vinterns bästa köp - damaskerna, hängde kvar i hallen. Är så fruktansvärt nöjd med detta tråkiga plagg, har haft stor nytta av dem! Så på med damasker, koppel på hunden och ut i snön på jakt efter en mortel.

Väl framme var mamma i full fart med att skotta undan all snö, och det är verkligen mycket snö som fallit.

Och så kom det sig på något vis att jag kom på mig själv med att också skotta snö. Men om pappa "bara hade gått upp en timme tidigare innan han skulle till tandläkaren och inte stått och rakat sig" så skulle det redan ha varit gjort... Enligt mamma, förstås.

Att börja skotta snö nyduschad och med andra planer tog väl lite emot, men nu är fredagens fysiska aktivitet avklarad (sorry, Jon...). Svettades mängder och nu är jag stel och tung i armarna och upplever en tröttskön känsla.

Någon måste ha vaknat överdrivet optimistisk denna morgon. För mitt i snöskottningen for en bil förbi med någon slags kanot på taket. Det är kontraster det! Kändes inte alls riktigt aktuellt.

Snöskottning förstod sig inte Nalle riktigt på - alldeles för underligt för honom. Men när han skällt ut snöföran ett antal gånger och försäkrat sig om att den inte utgjorde något större hot la han sig till rätta i snön. Mitt i vägen.

När det så var färdigskottat knallade jag hem. Nu finns det inte en snöflinga på den 3000 kvadratmeter stora tomten...

Morteln då? Den knallade jag hem utan, för morteln vägde 5 kilo och inte orkade mina sega armar bära den hela vägen hem. /Jenny

Lite trist att titta ut i morse. Våren var ju så nära. Men nu är allt vitt igen, och det tog bara några timmar.

Någon som tycker att det här var en bra idé? Genast räcks en tass upp, och en till, och en till och en till. Ja, alltid ska det vara någon...

Rådjur alldeles utanför fönstret.