Vi hade tänkt se bio i helgen men det var så populärt att sittplatserna till och med stod på minus på kvällsföreställningarna. Vi reserverade istället för idag. Det blir alltså Pirates of the Caribbean 4 i 3D som vi ska se.

Men det vette tusan om det är värt 130 kr för en biljett! När slutade det kosta en femtiolapp att gå på bio? Och till en så lång film måste man ju ha en massa godis också...

Vi fick med oss Hugo och Lova ut på Mossrundan, som vid det här laget blivit riktigt grön och lummig och fin. Göken gol i fjärran, och medan vi vandrade berättade barnen om hur de hade haft det på sin semester i Turkiet. Tydligen slänger man inte toapappret i toastolen när man använt det där borta. Nej, man slänger det visst i en papperskorg i badrummet. Fascinerande. Det hade vi ingen aning om...

Efter en stunds promenad kom vi fram till "kramträden", två tallar som står alldeles vid stigen. Hugo och Lova hade samma favoritträd, så jag kramade den andra tallen åt svärmor. Nalle förstod dock inte vitsen med vår lilla paus. Han vägrade krama något. Skulle någon få en kram, så var det väl ändå han?

Det är härligt att gå i skogen. Mjukt och skönt under fötterna, frisk luft, många dofter och mycket att höra och se. Hugo och Lova var riktigt duktiga på att gå långt. De var glada och pratade, skrattade och sjöng mest hela tiden. Tror att vi hann med alla låtar från årets schlagerfestival...

En del saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Vid en första anblick kan man lätt tro att det är en trädrot, men Lova visste allt att det var en laser. Den hade grön, blå, röd och lila laser, men den röda var osynlig. Hon hade även haft rosa, guldfärgad och gul laser, men de var dåliga. Alla som vet nåt om laser, förstår vad det handlar om. Lova vet. Vi med. /Jon

Söndag. Vilodag. Fast inte hos oss... Vi har spenderat större delen av förmiddagen med matlagning. Jag stekte de sex abborrar som jag drog upp ur en spegelblank Örlen igår kväll efter solnedgången. De smakade jättegott!

Under tiden bakade vi bröd. Jag blandade i lite kruskakli, linfrön och solrosfrön (eller "knepigheter" som Jenny kallar det) i halva degsatsen, och det gav tekakorna en extra nyttighetskänsla. Jenny höll sig till det traditionella receptet...

Vid detta laget hade jag fått upp ångan, och begav mig därför ut och plockade lite brännässlor. Ville pröva receptet på "nesto", eller nässelpesto, som jag hittade hos Skrivmoster. Resultatet blev en ganska ljus pesto med lite annorlunda konsistens. Vet inte om jag gjorde rätt, eftersom jag aldrig gjort varken pesto eller nesto förut, men det blir spännande att pröva den i olika maträtter. /Jon

Nya designen på burkarna för att fira Coca-Colas 125-årsjubileum är väl fin, men jag hade ju föredragit den här varianten... ;) /Jenny

Snart är det dags för oss att bege oss norrut för att hälsa på släktingar och vänner igen. Här planeras det för fullt! Alla tidigare gånger har vi tagit E4:an upp, men nu ska vi variera oss och istället köra Inlandsvägen. Vi stannar till en natt i Östersund... och tänkte leta rätt på det där Storsjöodjuret.

Till Östersund är det, enligt Eniro, 661,3 km och tar, utan stopp, 9 tim och 36 min. Sedan nästa dag vidare mot Piteå. Dit är det 567,5 km och tar 8 tim och 15 min. Där stannar vi ett tag innan hemfärd och då blir det kära gamla E4:an igen. Den vägen beräknas ta 12 tim och 18 min, men givetvis kommer vi att stanna flera gånger. Det har aldrig tagit under 14 timmar... Och enligt Eniro är det 1047,4 km långt. Totalt nästan 230 mil bara i resväg alltså - oj, oj! Nästan lika långt söderut och vi hade hamnat i Rom, eller i Split i Kroatien. Det är bara att återigen konstatera att det är ett väldigt avlångt land vi lever i.

Är det någon som har tips på något som vi absolut inte får missa under denna långa resa så lämna gärna en kommentar. Förslag på roliga billekar tas också tacksamt emot... ;)

Mina föräldrar har varit bortresta och jag har ansvarat för bevattningen. Och vad har jag då lärt mig av detta? Jo, att den som har flest vattenkannor när han eller hon dör vinner. Eller kanske inte...

Vattnat är det i alla fall. Tror till och med att ogräset fick sig ett och annat stänk för vem är jag att döma ut det som växer? Eller snarare: vem är jag att se skillnad på det som växer...? /Jenny

Det fortsätter att blomma... Liljekonvalj och lupiner, och syrenen är jättevacker och doftar underbart. Till och med jordgubbarna är på gång. Heja, heja!