jennyjon - vår vrå av världen

Direktlänk till inlägg 11 juli 2011

Farmor fattas mig

Av Jenny och Jon Sjöberg - 11 juli 2011 00:15

Idag för tre år sedan vändes min värld uppochned. Igen. Bara knappt fem månader efter att farfar - gammal, trött och med trasiga skor - traskat vidare, följde farmor efter honom i hans fotspår.


Efter att farfar dött blev ingenting sig likt igen. Farmor förlorade sin livskamrat sedan många, många år tillbaka. Det tog henne så fruktansvärt hårt och sorgen blev för stor för henne och hennes varma hjärta brast.

 

Men det var inte bara farmor som förlorade någon, det var det många av oss som gjorde. En älskad människa försvann och alldeles för kort därefter gick världen miste om ännu ett älskat människoliv. 


Man kan ju tycka att det kunde ha dröjt lite mer mellan bortgångarna av underbara människor i mitt liv. Men så blev det inte. Det här var en mycket tung period. Farmor och farfar skulle ju alltid finnas där för mig!


För tre år sedan var det fredag, vädret vackert och på farmors köksbord stod ett paket med makaroner - lunchen var planerad. Det är konstigt vad man minns. Jag minns att just den dagen skulle hon ha ätit makaroner.


Det blev inga makaroner tillagade. I en utav köksstolarna vid bordet satt farmor, men bara hennes själs förstelnade hus. Hon hade lämnat oss. Hennes kalla kropp satt där orörlig och väntade på att de som ville skulle ta farväl.

 

Men jag är säker på att hon redan var i farfars armar och tittade ner på oss, en ledsen skara, tillsammans med honom. Hon var vid hans sida, där hennes hem alltid varit. Vissa människor kan inte leva utan varandra. Jag vet det nu.

 

Jag hade knappt fått grepp om att farfar blivit fattad av dödens kratta och nu var också farmor borta. Ingenting skulle någonsin bli sig likt igen. Jag kämpar med att minnas så mycket som möjligt. För jag har så många underbara minnen som jag vill hålla hårt i.

 

Jag älskade er så mycket! Ni är med mig i allt jag gör, jag hade inte blivit den jag är utan er och jag tänker på er ofta. Och just i dag ännu lite mer. Ibland är tre år ingenting... /Jenny

 
 
Lotta

Lotta

11 juli 2011 06:40

Va fint skrivet! Det är underbart med fina minnen, men ibland blir de jobbiga att ta fram oxå. Kram till dig!

http://www.esmeralda71.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

11 juli 2011 08:19

Tack så mycket. Det var inte lätt att skriva den här texten, många minnen, tankar och blandade känslor. Hoppas att det gick fram hur mycket de båda betydde för mig!

Jag hade aldrig varit på en begravning innan farfars och farmors blev min andra. Sedan var det så mycket runtomkring. När farfar dog fick farmor det svårt, saker som skulle skötas, huset som skulle säljas...

Inte för att jag skötte allt detta men farfar var borta, farmor var sig inte lik och huset som jag var så van att kunna gå till närsomhelst skulle säljas.

Nu hann farmor dö innan huset blev sålt och att få dö i sitt eget hem är kanske ändå mångas önskan. Livet för henne på egen hand blev för svårt men farmor och farfar fick många år tillsammans och de fick se barn, barnbarn och barnbarnsbarn växa upp.

 
Ingen bild

Marianne

11 juli 2011 07:21

Det är inte svårt att förstå att den här dagen är jobbig för dig men också för Jon för han tyckte mycket om Astrid och Gösta. Jag träffade också dessa varma och goda människor, så mina tankar går till er idag. Kramar till er.

Jenny och Jon Sjöberg

11 juli 2011 08:10

Vi ska göra vårt bästa för att bara tänka glada tankar. De är få förunnat att få ha känt människor som satt så fina spår och gjort en sådan skillnad. Det är vi båda mycket tacksamma för. Kramar tillbaka.

 
Gun-Hilde

Gun-Hilde

11 juli 2011 13:46

Jag tycker att du skrivit väldigt fint om Astrid och Gösta. Det stämmer så bra på dom. Det var så härliga grannar som jag har växt upp med. Dom var alltid så snälla människor. Men man får vara glad åt alla fina minnen som man har, livet går vidare.
Kram på er.

http://gunhilde.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

11 juli 2011 14:09

Vad roligt att du också kände dem, och fick växa upp med dem. Låt oss le åt våra fina minnen.
Kram, kram! /Jenny

 
Ingen bild

Annika

11 juli 2011 21:12

Jag får rysningar genom min kropp när jag läser detta.. och faktiskt en liten tår.
För jag börjar tänka på min egen farmor & farfar som jag saknar varje dag.

Massor av Kramar ifrån Annika i Östergötland

Jenny och Jon Sjöberg

11 juli 2011 21:30

Somliga människor får en lite större plats i våra hjärtan. Vilken tur att vi har stora hjärtan! ♥

Idag har jag försökt att tänka på vilken tur jag haft som fick ha dem i livet så länge ändå, men saknaden är stor. Vi har varit i farten idag, och det har hållit mig från att tänka på dem för mycket.

Det är en liten tröst att veta att Nalle har så fina människor som väntar för att ta emot honom när det blir hans tur...
Men den där ordningen vet vi inte så mycket om. Hur mycket tid vi har vet vi inte, men så har jag tänkt när han har varit dålig. Som sagt, en liten tröst är det ändå.

Stora kramen tillbaka! /Jenny

 
kristina

kristina

11 juli 2011 21:20

Den kvällen glömmer jag nog aldrig. Vi hade varit i Falkenberg på semester, när vi kom hem på kvällen får vi telefon om att Marie hade hittat Farmor vid köksbordet. Vi ringde våra barn och Jenny och Jon kom och hämtade oss och vi begav oss in till Tibro.
Där väntar en mycket trevlig sköterska på oss som hade ordnat med allt. Vi satte oss allihopa chockade i trädgården. Efter en stund kom det en kvinnlig läkare som hade fått skjuts av sin son från Skövde. Hon hade ingen brådska utan följde med oss in i huset där min svärmor satt fridfullt vid köksbordet. Vi alla gick in för att ta farväl.
Det var ingen som jagade på oss vi fick den tid vi behövde.
Efter ett tag skulle Läkaren åka hem men hon tyckte det var onödigt att ta taxi. Vi erbjöd henne skjuts men hon vägrade, hon skulle ta bussen.
Efter ett år träffade jag Sköterskan hos min pappa. Jag tackade henne för att hon tog så väl hand om oss den kvällen. Hon sa att det var en märklig kväll, hon fick inte ett enda larm på hela tiden hon var hos oss. Läkaren hade hon aldrig mera träffat på.
För mig blev det ett mycket fint avsked denna kväll tack vare en underbar läkare och Sköterska.
Vi hade hela tiden varandra när vi satt där i trädgården, vi var inte ensamma.
Jenny du har så fina minnen av din Farmor var rädd om dom och ha dom kvar i ditt hjärta.
Vi blev tårögda både jag och din pappa av det fina du skrivet.
Tack för att du bryr dig!
Goa kramar till er!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

11 juli 2011 21:50

Att skriva och föra minnet av farmor och farfar vidare känns som det minsta jag kan göra.

Det känns tungt att skriva om dem, för jag saknar dem så mycket. Mer än jag vill erkänna... De gav mig så mycket på så många sätt och jag kommer alltid att vara tacksam för det.

Hela den där kvällen kändes så overklig. Jag hade jobbat, trött efter fredagsrusningen på Systemet, Jons kompisar hälsade på och skulle sova över och så kom det där samtalet...

Att det redan gått tre år. Ibland får jag nästan påminna mig själv om att de faktiskt inte finns längre. Kanske för att de fortfarande känns så närvarande.

Idag åt vi mjukglass i Karlsborg. Farfar gillade ju mjukglass så vi tyckte att det passade bra.

Vi mindes hur han undrade varför glassbilen ska hålla på att köra runt när den ändå inte säljer mjukglass!

Och en gång tog vi med dem till Karlsborg och han fick sig sin mjukglass - och glassen var gigantisk! Han orkade inte äta upp den, utan satt istället och matade fåglarna med den.

Ännu ett fint minne. ♥ Och jag har fler, ska bara försöka komma ihåg dem... /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Fredag 27 mars 09:41


Förra fredagen bytte jag ut den gamla blåa ljungen mot några penséer för att testa hur de skulle klara sig, och de verkar ha överlevt. Så idag när jag var på torget under en morgonpromenad med barnen köpte jag några fler som jag redan planterat. Det ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Torsdag 26 mars 14:41

  Solen skiner, bina surrar (!) och vi mumsar kladdkaka vid lekstugan. /Jenny   ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Torsdag 26 mars 13:39


Soligt, varmt och bara lite vind - en så skön dag. Vi håller till ute och Lin fick snyggaste frillan i studsmattan. Haha! /Jenny ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Onsdag 25 mars 17:35


Och självklart har vi firat den!  

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 24 mars 11:15

    Häromdagen fick vi ett grattismejl från Youtube - vi hade visst fått 100 prenumeranter på vår kanal! Det var väldigt oväntat då vi haft kanalen sedan 2011 och då för att delta i någon tävling och senare för att lägga upp klipp från vår varda...

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 4 år och Lin 2 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i 10 år!

   

     I år firar  jennyjon 10 år.   
                   
Under snart ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen och minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

       

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se