Varf&ouml;r l&auml;ste jag att...

23 april 2012 08:22

Det finns en uppsjö med bedövningar, ta hjälp av dem!
Lär dig andas rätt, testa tens, vetekuddar, akupunktur, lustgas, pilatesboll, varma bad/dusch (beroende på vattenavgång eller ej)
Utnyttja tyngdkraften och tänk positivt.

Hmm det märks nog att jag coachat och pushat alldeles för många på förlossningen =)
Men man tar varje värk för vad den är och just den värken kommer ju aldrig tillbaka (däremot kommer det fler men dom tar man då)

kramar :)

23 april 2012 08:31

Hoppas att det finns tid att sätta in bedövningarna också...
Men det här fick mig ju att fundera lite mer kring förlossningen. Jag har aldrig brutet ETT enda ben.

Jag kan kanske ringa dig när det är dags...? Hahaha! Personlig förlossningscoach via telefon?

Jag antar att det kommer att tas upp mer om själva förlossningen under kommande BVC-besök och på föräldraträffar för hittills har det inte varit någon info.

Nu har jag läst mig till att det är hög tid att börja med bäckenbottenövningar. Hoppas jag hittar min bäckenbotten bara... :)

Kramar tillbaka! /Jenny

23 april 2012 08:50

Visst kan det bli så att det inte finns tid till bedövning men det sker oftast inte vid första födseln. (därmed inte sagt att det inte sker men risken är betydligt mindre)Och nu ska vi inte måla fan på väggen!

Ja personlig förlossningscoach det vore nått det :) hade vi bott nära varandra hade jag mer än gärna tagit en fika eller två och pratat massor om detta. (har funderat på att läsa till doula)

Där jag jobbade så gick vi igenom hela förlossningsförloppet när föräldrarna var i sjunde - åttonde månaden med gratis föreläsningar, visning på förlossningen och visning av rum, test av lustgas osv. Vet inte hur det är mellan olika landsting men det är ju enkelt att fråga om :)

Bäckenbottenövningar är alltid bra att göra, själv gör jag ca 50 st knip/dag. Testa när du kissar, om du kan bryta av strålen och försöka hålla kvar det så någon sekund så har du hittat rätt.

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

23 april 2012 09:02

Det kommer att gå bra... men göra fruktansvärt ont. Det är väl bara att inrikta sig på det. Och hoppas att det blir bra efteråt också. Hört en del skräckhistorier... men får väl fokusera på de positiva förlossningarna.

Vid nästa besök hos barnmorskan ska vi ta upp mer om förlossningsfunderingarna så får vi reda på hur det fungerar häromkring. Kan ju oroa mig när jag säkert vet istället. :)

Men det här glappet mellan besök känns väldigt långt. Har inte varit där sedan den 23 januari och har inte nästa tid förrän i mitten av maj.

Jag läste det där om kisstestet, och ska testa det, men det låter lite knepigt. Fast kan det underlätta framöver så ska jag försöka. /Jenny

skrivmoster

23 april 2012 09:18

Jag förstår att du har funderingar kring förlossningen. Det har vi alla haft (och har). Om man för det första har "rätt inställning", att man "hjälper barnet komma ut", så kan det onda ändå ses som ett skitont jobb som man gör. Vi är alla olika och har olika smärttrösklar. Ingen ska säga att jobbet är lätt - det vore att bagatellisera. Men det man sedan får i belöning, är värt varenda värk.

Viktigt är att man andas och möter värken - ett "slitet uttryck" som är nog så viktigt. Du hinner säkert få den smärtlindring du beslutar och vill ha. På "min tid" var det bara lustgas som gällde. Och det räckte faktiskt ... Prata med barnmorskan och fråga allt du funderar över. Det är bra att veta för det ger trygghet.

Kramar!

23 april 2012 09:33

Det mesta med graviditeten har hittills varit helt omöjligt att sätta sig in i förrän det hänt - på både gott och ont.

Men ju mer jag känner av babyns rörelser och magen växer, desto verkligare blir det. Och den ska ju ut därifrån någon gång. Även om det på sistone har varit ganska mysigt, nu när jag mår lite bättre och känt sparkar.

Jag är ju inte särskilt förtjust i sjukhus heller och har aldrig varit, men att föda hemma skulle jag aldrig våga. Babyn ska födas på samma ställe som farfar dog på... men det var i alla fall inte på BB. :)

Du kanske är en riktig tuffing som klarade det med "bara" lustgas! :) Jag är nog bara "en liten lort" på tal om Världsboksdagen... ;) Kram! /Jenny

Lina

23 april 2012 09:22

Jag råder dig att läsa om djupandning. Vissa använder enbart djupandning när dem föder. Jag är inte en av dem.
Men tekniken hjälpte mig absolut att fokusera och behålla lugnet under värkarbetet hemma vilket blev ganska många timmar.

Men ja, det gör grymt ont att föda barn. Det sista jag sa innan Ru föddes var "Jag dör" då barnmorskan hurtigt svarade: "Nej, du föder barn". Men så snart hon var ute så är det som om allting bara försvann. Jag hade inte ens tillstymmelsen till ont. Jag var LYRISK.

Med Idris tog det 40 timmar och jag hade lustgas och epidural. Med Ru tog det 3 timmar och jag hade bara lustgas. Med båda barnen var jag fyra timmar efter förlossningen duschad, ombytt, fikad och superpigg. Lite seg i ryggen men annars inga problem.

Jag tror att det kommer gå jättebra för dig. Du är i bra fysisk kondition och det säger dem brukar hjälpa bra. Men läs på om lite tekniker och framförallt, använd tiden till att göra dig mentalt redo. Berätta för Jon vad du förväntar dig av honom och vad du vill/absolut inte vill. Ett brev till förlossningen kan vara en bra idé om man inte pallar kommunicera så mycket när man väl kommer dit.

23 april 2012 09:42

Tack för tipset om djupandning!

Jag ser massor fram emot den där känslan när all smärta bara försvinner och vi får se vår efterlängtade. ♥

Hoppas att det går lika bra för mig som du klarat förlossningarna. Det skulle ju kännas bra. Jag har aldrig varit ifrån Nalle något längre och vill inte vara det heller.

Det ska bli intressant att veta hur mycket vi får reda på från MVC och föräldraträffar och hur mycket vi måste ta reda på själva. Tyvärr ser det ju ut som om Jon måste på utbildning när första träffen är. :(
Men du och jag och våra familjer kommer att kunna träffas som tänkt i alla fall...

Vad gäller Jon så förväntar jag mig det mesta av honom - helst att han föder barnet. :)

Nu promenad, för att behålla lite av den där konditionen. :) Ha det så bra, vännen! /Jenny

Lina

23 april 2012 10:03

Ja, det där med förväntningar på ens partner är som det är.

Då Yas att jag skulle "lugna ner mig" då vi precis inkommit till förlossningen talade jag i ganska skarpa ordalag om för honom att om han inte skulle vara trevligare kunde han helt enkelt gå hem igen. Haha, stackars män vad dem får utstå när det väl gäller. Å andra sidan så vad utstår inte vi :P

http://www.esmeralda71.blogg.se

23 april 2012 10:50

Här utgår vi oftast ifrån att det mesta är Jons fel och tror inte att det kommer att bli annorlunda vid förlossnignen. Hihi! /Jenny

Lotta

23 april 2012 10:59

Jag har alltid sett fram emot förlossningarna. Med en skräckblandad förtjusning, kan man säga ;)
Menar...det är ju inte så att det är smärtfritt, men med positiv inställning kommer man långt :)
Det gör ont, det går över, det är värt det!

Å det kommer gå kanonbra för er!

KramKram!

23 april 2012 11:15

Misstänker ju att det kan fresta på kroppen fysiskt och kanske ännu mer psykiskt den sista tiden och förlossningen blir en befrielse.

Vi vill ju träffa vår bebis så då är det ju så det måste gå till. Bara att hoppas på det bästa.

"Det gör ont, det går över, det är värt det!" - det får bli mitt mantra. Hakuna matata!

På en blogg skulle en kvinna föda och hon fick sin förlossning igångsatt och det har jag inbillat mig får det hela att gå jättefort, men där tog det ungefär ett och ett halvt dygn ändå.

Det är ju ett tag kvar och även om det inte kommer att gå att förbereda sig så kan jag lära mig mer. Många kramar! /Jenny

23 april 2012 12:15

Igångsättning är inte lika med jättesnabb förlossning. Igångsättning gör man av humanitära skäl, att man gått över tiden etc. Det finns olika metoder för det också men det kan ta allt ifrån två timmar till tre dygn, därefter blir det kejsarsnitt.

Det är långt kvar så ta en sak i taget men passa gärna på att skriva ned frågor och funderingar, hur du/ni vill ha det på förlossningen osv. Alltid skönt att kunna vara förberedd.

23 april 2012 12:23

Ja, hon skulle ta någon sorts shot varannan timme, men max åtta stycken tror jag det var. Men hon hade inte gått över tiden, utan var bara "färdig". Hoppas att jag inte behöver gå över tiden...

Kejsarsnitt är inget jag siktar på, men blir det tal om det så får det bli så. Jag hoppas att naturen kommer att ha sin gång och att bedövningen fungerar.

Något som jag absolut inte vill ha är en nål i handen (vad det nu heter, handkateter?). Vet inte om det är något som man får eller ej, men bara den tanken ger mig rysningar och jag vet inte varför ens.

Vi får väl se när förvärkarna kommer igång vad jag är gjord av! :) /Jenny

23 april 2012 12:35

Infart säger vi men det kallas även venkateter, "nål i handen" funkar också :)
Säkert även där olika landsting till landsting men ligger man inlagd på sjukhus för något akut där man snabbt kan bli sämre, operation, uppvak, intensiv, förlossning så är det ett "måste" att ha en infart då man snabbt kan behöva få i patienten läkemedel.

Om personen ifråga kraschar och blir snabbt sämre så finns det en överhängande risk att man inte lyckas få in en infart eftersom kärlen gärna drar ihop sig vid tex chock.

Vid förlossningen används infarten för värkstimulerande dropp om det behövs, glukosdropp om du inte klarar av att äta alt. om det blir kejsarsnitt samt ibland smärtlindring.
Men du har rätt att kräva EMLA kräm som sätts över kärlet 30-60 min innan man sätter nålen och då känner du inte sticket. Kräver själv alltid Emla och kan intyga att det fungerar bra.
Har varit med om patienter som totalvägrat nål i handen men det handlar även om barnmorskans inställning, vissa kan hantera det och accepterar att nål får sättas vid akutbehov medans vissa kräver att nål ska sättas.Man kan ju heller inte tvinga någon att ha en infart för i grund och botten så är det patientens val.

Jag tror på dig vännen! Du kommer klara detta, det är jag övertygad om. kramar igen :)

23 april 2012 12:57

Vad gullig du är som ger mig så många och bra svar!

Så det är infarter eller venkateter som skrämmer mig. Bra att veta vad jag är rädd för. Det blir ju lättare att förklara då.

Men det är inte själva nålsticket som ger mig rysningar, tycker ju inte om att ta blodprov osv. för det är så svårt att dra blod från mig, men jag gör det.
När det gäller den där "nålen i handen" så är det just det där att ha den där hela tiden som ger mig rysningar.

Måste man ha den i just handen? Fungerar det inte någon annanstans för någon annanstans skulle jag nog klara mycket bättre.

Jag har ingen aning om varför det här ger mig sådana känslor av obehag vid blotta tanken. Kanske något som hände när jag var liten, låg en del på sjukhus då, men jag kommer inte ihåg. Men rysningarna är väldigt verkliga!

Tack för att du tror på mig, det känns bra. Kramisar! /Jenny

23 april 2012 13:25

Nej man måste inte ha den just i handen. Man kan sätta infart i armvecket, i underarmen och på foten. (även på fler ställen men då blir det nål i artär och det vill vi inte!)

Diskutera gärna det med din barnmorska och stå på dig vid förlossningen, du kanske har tur att få en förstående barnmorska som anser att det är okej att du inte har någon nål i handen.
Rädsla för det här är absolut inget ovanligt och inget att skämmas för, det måste snarare lyftas fram ännu mer så att patientvården kan bli ännu bättre.

Många landsting har även särskild mottagning för förlossningsrädda där man kan få samtalsterapi för att få hjälp med just det man är rädd för och det kan ju vara många olika saker. Också något du kan prata med din barnmorska om ifall det finns i ditt landsting. Vet inte vilket landsting/sjukhus du tillhör?

kramisar :)

23 april 2012 13:35

Åh, vilken lättnad! För som det känns just nu vill jag verkligen inte ha något i handen. Ska självklart ta upp det med min barnmorska.

Klart att jag tycker det känns lite konstigt - kommer in för förlossning och är mest rädd (nu i alla fall) för att ha en nål i handen. Hoppas också att de förstår.

Jag tillhör Västra Götalands läns landsting så förlossningen kommer att ske på KSS (Skövde) är det tänkt men jag går till barnmorskan på Vårdcentralen i Tibro, och det är en annan barnmorska som ska hålla i föräldraträffarna... Många att hålla reda på.

Återigen, tack för att du har så bra koll! /Jenny

23 april 2012 13:57

hej igen =)

har letat men det verkar tyvärr inte som att varken KSS eller vårdcentralen i Tibro har mottagning för förlossningsrädsla, mottagningen heter i de flesta fall Aurora.
Den finns däremot på söda älvsborgs sjukhus men det blir nog lite väl långt att åka...
http://sas.vgregion.se/Sodra-Alvsborgs-Sjukhus/Kliniker-Enheter/Kvinnoklinik/Forlossningsavdelning/Auroraverksamhet/

Tack själv :) Du får säga till om jag skriver för mycket och tar för mycket plats, har lite svårt att lägga band på mig själv med graviditeter och förlossningar =)

http://livetenligtheidi.blogg.se

23 april 2012 14:02

Vid något utav de första besöken frågade barnmorskan om jag var orolig för förlossningen. Men det var så tidigt och allt kändes så overkligt och inte trodde jag att min infarts-rädsla skulle ställa till det då...

Så någon plan måste de väl ha även för de som är rädda. Men stort tack för att du kollade. Är jag inte i stånd att säga till ordenligt när det är dags så får Jon hjälpa till.

Du tar inte alls för stor plats - du vet ju vad du pratar om det känns riktigt bra att ha en "egen expert" att tillgå. :) /Jenny

Heidi

23 april 2012 16:30

Vadå? Ska bebisen ut på nåt vis? ;) Helt plötsligt är väl han eller hon bara här? Så har jag tänkt mig det hela iaf... hehe... ;)

http://imittenavmittliv.bloggplatsen.se

23 april 2012 16:38

Det kom som en överraskning för mig också att den ska ut. Vad hände med Storken? / Jenny

Annika

23 april 2012 19:53

Detta kommer du klara galant Jenny, jag är jätte känslig när jag blir sjuk eller skadar mig, men jag har lyckats klämma ut 4 barn med enbart lustgas.

Jag kan lova att du hittar din kraft och ditt önskemål vid förlossningen, och när magen är jätte stor och du har gått i 9 månader med bebis i mage, vå vill du inget annat än att få ut detta lilla barn.. Och då får man plötsligt all kraft just då..

Kramar till dig fina du.// Annika

http://frndrad-frvandlad-frdlad.blogspot.com

23 april 2012 20:15

Ja, man har ju hört om människor som utfört mirakel i stundens hetta. Hoppas att lite övernaturlig kraft infinner sig hos mig också när det är dags.

Skulle ju inte ha något emot att ha den lilla/lille här redan nu... :)

Kramar tillbaka! /Jenny

Helena Milton

23 april 2012 20:42

För att du ska bli glatt överraskad när det "bara" känns som 10 och att du sedan har en alldeles egen liten ängel på din arm.