Jag har mest tagit det lugnt idag, bortsett från det jag inte kan hålla mig från att göra. Fy på mig! ;) Men så har jag ont fortfarande också...

I eftermiddag hade vi vårt vecka 25-besök hos barnmorskan och nu känns det mesta ganska bra. Vi har inte varit där sedan i slutet av januari och hade samlat på oss en del frågor som vi fick svar på. Jag lämnade ett urinprov och det var fortfarande äggvita i det, men bara en 1:a vilket var lågt, samma som det tydligen var på KSS i söndags. Provsvaren från den odlingen fick jag också reda på och mina besvär kommer inte från något problem med urinvägsinfektion. Det är väl febern som är lite oförklarlig bara... och kanske värken då.

Men på KSS har de nu gjort en notering om profylax i samband med födseln, penicillin så inte bakterier ska flyttas till barnet. Jag hängde inte med riktigt där men det skulle de sköta. Jag kommer nog att vara upptagen med annat, den där fruktansvärda smärtan i underlivet som barnmorskan nämnde något om, smärtan som gör att man inte ens känner om man spricker eller ej... Vi ska heller inte få lämna BB direkt, inte för att vi tänkt göra det, för de ska ha babyn under lite observation.

Barnmorskan tipsade om tabletter mot sura uppstötningar. Jag har inte haft några sådana men det kunde ändå var det som gör att det känns obehagligt i solar plexus-området. Jag testar gärna för det här vill jag bli av med. Dock hann provtagningen stänga så jag får ta blodprov en annan dag. Jag hörde igen om proverna från förra gången sett bra ut och det var inget att anmärka på. Hoppas att det går lika bra med nästa prov. Det kanske slutar med att jag slipper ta B12-tabletterna, har ju tyckt att de verkar lite överflödiga. Och är järnvärdet dåligt får jag väl bli lite mer noga med de tabletterna för jag har kanske "missat" några för jag har inte alls känt av någon större trötthet. Tills i fredagskväll mådde jag ju hur bra som helst!

Förutom alla frågor och funderingar som vi hade vägdes jag. 59 kilo vid förra besöket och 66 nu.

Barnmorskan tog blodtryck: 120/60 och livmodern mättes till 25 cm. Hon lyssnade på babyns hjärtslag som låg på 156.

(Dock verkade hon inte tro på "myten" att det skulle vara en flicka när slagen var över 140...) 

Hon klämde på magen och tyckte sig kunna känna huvudet.

Nu fick jag också reda på min blodgrupp: jag har A+. Det låter fint det! Jon är en positiv nolla han... ;)

I det stora hela såg allt bra ut och nu har vi fått resten av våra besök inbokade. Det blir en hel del träffar, även om det kommer bli med två andra barnmorskor också när det är semester för vår ordinarie. Det blir tätare mellan besöken och nästa gång ska vi dit när vi är i  vecka 29.

Det kändes skönt att gå därifrån och känna mig lite "frisk", för den här gången hade jag med mig en övernattningspackning ifall jag skulle blir ivägskickad till KSS. Men nu blir det hockey hemma istället! /Jenny

Detta lilla solskensinlägg får avslutas med en bild på smultronen som blommar nu.