Lotta

12 juni 2012 21:11

Tur egentligen att man nu får veta lite om hur det "egentligen" kan kännas efteråt. När jag gick föräldrakurs då jag väntade första barnet (visserligen rätt länge sedan nu ;) ) så sades det inget alls om det. Inte heller hur förlossningen egentligen kändes (jag trodde ju på allvar att jag höll på att skita ner mig då krystvärkarna kom!) och inte var det någon som berättade att amningen verkligen gjorde svinont i början eller att man knappt kunde sitta efteråt ;)

Men nåja...det goda överväger ju ;) Å till nästa barn kom så hade man lärt sig lite och visste mer.
Dessutom tror jag att många vid första förlossningen kanske kämpar emot kroppens signaler istället för att "flyta med" och då motarbetar man ju bara o gör det värre.

Inte menat att skrämma upp dig nu, Jenny ;) Jag tror att du är mycket mer förberedd nu än vad jag var första gången iaf. Dessutom har ju du (till skillnade från vad jag DÅ hade) en blivande pappa som är engagerad! =)

kram till er!

Jenny och Jon Sjöberg

12 juni 2012 21:42

Det är ju så sällan det pratas om hur det gick till vid förlossningen och även efteråt för då finns ju gulliga babyn där att titta på. Undrar hur många som egentligen tycker att första tiden är så där helt fantastisk...?

När kvinnan på filmen sa att hon skulle välja borta sitt barn för mannen (inte nu några månader senare dock...) förstår jag ju hur kämpigt det kan komma att bli. Hon var helt slutkörd. En annan hade inte gjort annat än gråtit i flera dagar för att det var så tufft. Men sånt hör man sällan någon berätta om.

Just därför är du så bra, Lotta! Du delar med dig av båda sidor. Är det bra så är det bra men vi får även veta att det kan vara tvärtom - oavsett hur mycket man älskar sitt/sina barn.

Vad gäller förlossningen vet jag inte alls vad jag ska förvänta mig och säkert kommer jag att arbeta emot. Hur lätt kan det egentligen vara att slappna av? Det är ju smärta det är frågan om!

Även om barnmorskan tagit upp att förlossningssmärta är speciell på så vis att den kommer och försvinner och håller på så.

Nu blir jag ju förstås nyfiken på hur du hanterar en förlossning. Du har ju i och för sig gott om "målbilder" där hemma att fokusera på och kanske känner du dig trygg med att du "vet" hur det kommer det kännas...?

Om jag får bestämma lite över min förlossning så hoppas jag ju verkligen att Jon kan vara med så det inte blir något krångel där. (Han är dessutom himla sugen på att klippa navelsträngen.) Vi har planerat in hans semester så vi hoppas att han ska vara hemma när det väl är dags.

Kramar till dig, elfantbenen, prinskorvtårna och hela faderullan! ;) /Jenny

skrivmoster

13 juni 2012 07:54

Även för mig är det "länge sen" jag var med om en förlossning. Idag får mammorna så mycket information och stöd på olika sätt. Jag visste inte mera än det jag läste - allt jag kom över. Det var mycket om andningen. Men sen vet jag inte om jag hade så mycket nytta av det ... Mycket handlar om "rätt inställning", att förstå, att kroppen jobbar som bara den för att bereda vägen ut för barnet. Det gör ont! Man försöker att följa med när värkarna kommer och sedan så gäller det att vila och pusta ut mellan. Mycket vinns genom att LYSSNA på barnmorskan, inte låta paniken ta över och bli helt bortom förnuft. Allt som känns hemskt är för barnets skull, den måste få plats att komma ut!! Jag hade två "dramatiska" förlossningar men kom igenom och tyckte att "det gick bra".

Efteråt är det mycket nytt, oro och frågor. Men ni klarar det! Allt tar tid, dagen bara försvinner i amning, blöjbyten, joller och skrik. Nätterna är korta och sömn en bristvara. Oftast är det så ... för de flesta. Det gäller att man vilar när barnet sover om man känner att tröttheten är för svår. Det blir ett helt nytt liv, ett helt underbart liv trots allt som man ställs inför. Man ska inte göra det för tillkrånglat. Sunda förnuftet säger mycket och en mjuk massage på en spänd mage gör susen för att få slut på skrik. Ni kommer att hitta egna sätt och snart är ni ett med barnet.

Man ska alltid fråga en gång för mycket så man inte går och oroar sig över nåt. Men lita på att ni är experterna på ert barn, som ni kommer att läsa av rätt snart. Det är något stort som är på gång!
Kramar till er!

Jenny och Jon Sjöberg

13 juni 2012 08:29

På föräldraträffarna är vi redan inne på amningen och tiden efter. Fast å andra sidan går det väl att gräva ner sig i förlossningen hur mycket som helst... Men jag vet inte hur mycket om tiden efter som fastnar nu.

Hoppas i alla fall att vi får ett toppenbemötande inne på förlossningen och att det flyter på så mycket som går utan några komplikationer. För visst finns det sådana tankar i bakhuvudet. Förra gången på träffen fick vi lära oss att det inte bara finns akuta kejsarsnitt utan även urakuta och då hinns det inte med att berätta något för föräldrarna. Obehagligt men det som då görs är ju för att rädda barnet.

Nu går det knappt att föreställa sig att komma hem med en baby. Känslan när vi hämtade hem Nalle var jätteoverklig och nu ska vi ta hand om en helt hjälplös liten en. Och det börjar dra ihop sig... Den kan ju inte stanna därinne hur länge som helst även om det är roligare att vänta barn nu när jag mår bättre. :)

Hoppas att du får en fin dag! Kram, kram. /Jenny