Idag öppnade Candelas second hand efter sommaruppehållet och vi var där - tillsammans med typ en miljon andra. Det var riktigt trångt att ta sig fram - för de utan stor mage också. Vi var på jakt efter allt från köksbord till blomkrukor.

Vi hittade några krukor, inte de vi tänkt oss och det var svårt att hitta några som ens var likadana. Men de vi hittade får fungera tills vidare. Det blev också en enkel telefon med nummerpresentatör att ha i källaren i huset för där skulle det visst finnas ett telefonjack, så slipper vi springa i trappan. 

En liten färgglad stapelleksak blev det också. Ett mindre köksbord och lite annat som vi hade hoppats på att hitta billigt får vänta lite. Vi har ju all tid i världen eller hur det nu var...

Passande bokläsning.

D u e  d a t e ?

Det är väldigt intressant att läsa när ni tror att det är dags för vår bebis att födas.

Och vi tar gärna emot fler gissningar. Klicka HÄR och lämna din gissning.

Den som skramlar ihop flest poäng vinner två biobiljetter.

(Men givetvis är det fritt fram att gissa även om man inte är intresserad av priset för äran står ju också på spel...)

Finns det någon synsk där ute tro...?

Äntligen Jons sista vecka innan han får semester. Ska bli skönt och tryggare att honom hemma nu när det börjar dra ihop sig... eller öppna sig. ;)

I veckan borde leveransen av badkar med bensats komma, blandaren hämtade vi redan i fredags men karet är ju aningen större.

På torsdag har vi MVC-besök igen. Den här gången är besöket längre för vi ska ha förlossningssamtal. Det känns stort. Vi ska bland annat prata smärtlindring - men vem ska känna smärta?!?!?

På sistone har vi läst gott om bland annat lustgas och epidural och jag hoppas att personalen vet vad som skulle fungera bäst när det är dags. Ingen kanyl i handen och vegetarisk kost är väl de enda konkreta önskemålen som jag har i nuläget. Och att det lagom fort kommer ut en frisk baby I.

Eftersom förlossningen börjar närma sig läser vi på en hel del i ämnet och förlossningsberättelser är extra intressanta just nu. Det är verkligen mycket som kan hända, både gott och ont, och den enda gemensamma nämnaren verkar vara att det gör ont... (Och att det är värt det.)

Till helgen ska vi ut i vida världen och köpa och hämta hem beställda varor så det blir en hel del affärer som ska besökas. I och med att banklånet inte går igenom förrän nästa måndag så lägger vi ut för allt själva och det märks i kassan. Bara handpenningen på huset var ju på flera tusen - tur att vi är så ruskigt förmögna. Tjänar ungefär samma som Zlatan per dag... Men i slutändan hoppas vi ändå att det ska bli billigare.

Nästa måndag är också den stora husdagen - då ska de sista papprena skrivas på och vi ska få nycklarna. Det känns också stort. Vårt nya hem - ett hus.

Ärligt talat så är det ganska svårt att ta in alla dessa stora saker som ska hända under den närmsta tiden. Under bara första veckan ska hantverkarna, räknar vi med i alla fall, ta tag i renoveringen av badrummet, vi ska flytta in vad som går, stängsla trädgården med mera... Det ska bli skönt att få undan kartonger och annat överflödigt som står här i lägenheten nu. Men det är nästa vecka det. /Jenny

Mat för arbetsveckan skulle ordnas, och jag fick för mig att göra en experimentsallad. I skafferi och kyl hittade jag lite smått och gott som bara stod där: svart quinoa, kamutvete, röda linser, pumpa- och solrosfrön samt oliver och vitlök. Här skulle det lagas mat! 

Jag kokade så det stod härliga till, och till slut hade jag fyllt fyra lunchlådor med något som tyvärr inte ser särskilt färgglatt och aptitligt ut, men som jag tror blir både nyttigt och gott. Jenny kikade in och såg skeptiskt på min kreation.

"Ska du äta det där?", undrade hon.

"Såklart", svarade jag. Hon fortsatte granska mitt verk.

"Den är inte så färgglad."

"Nej, jag hade ingen rödlök eller nåt annat med färg i."

"Vi kan ta karamellfärg!"

"Nej tack."

"Det där ser alldeles för nyttigt ut. Du kommer att få så ont i magen!", sa hon skadeglatt. Vi får väl se. Hon brukar ha rätt.

De röda linserna blev dock lite för mosiga för att kunna ge salladen någon god konsistens, så det fick bli linssoppa istället. Nu har jag både för- och varmrätt för fyra dagar, även om jag är osäker på hur sugen jag fortfarande kommer att vara på sallad framemot torsdag lunch... /Jon

Igår hade jag tänkt ta på mig mina sandaler när jag skulle till Hjo. Men det var ju inte en chans att jag skulle komma i dem utan att behöva spänna ut dem till det yttersta så det fick bli foppatofflor igen. Då slog det mig hur svullen jag verkligen är, så motvilligt fick det bli stödstrumpor idag - och givetvis är det varmt idag. Men jag ska ge strumporna en chans, de är ju trots allt lila i alla fall... (Strumporna är en vinst från dig, Lotta, för länge sedan. De kommer ännu mer till användning nu, fast den här gången fick Jon hjälpa mig att komma i dem...) /Jenny

Filmförberedelser på torget.

Igår kväll for vi till Hjo. Det blir ju ingen längre semester för oss i år för den här fetmegaskitstora magen trivs inte med att sitta ned, så vi passar på att göra lite små dagsturer istället. Och igår hamnade vi alltså i Hjo igen - lagom långt bort. Först tog vi ut Nalle och sedan dumpade vi honom i bilen och letade reda på något att äta.

Pizza till Jon och pasta till mig - ska ju börja kolhydratladda eller hur det nu var...

Vi hamnade på torget, där utomhusbiofilmen skulle visas och under dagen hade det varit något veteranbilsrally så det var gott om både nya och gamla bilar i omlopp. Det var verkligen en härlig variation på både bilar och resenärer! Kul att titta på. Fast en familj ändrade sig och satte sig inne istället för "det var för mycket avgaser"...

När maten väl var uppäten, eller ja, det blev en hel del pasta över, fortsatte vi till hamnen och njöt av glassefterrätt på Moster Elins glassrestaurang. Jag har hittat en riktig glassfavoritsmak från SIA - Guldnougat. Undrar om den finns att köpa i bytta...?

Utomhusbio - något som borde arrangeras på fler ställen tycker vi.

Strax efter tiotiden drog så filmen, Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet, igång på ett torg som nu hade fyllts av en drös biosugna människor i olika åldrar. Kanske var det därför arrangörerna i början inte kunde bestämma sig om Tintin skulle prata svenska eller engelska...

Men vid den här sena tiden på kvällen började i alla fall jag känna mig ganska pömsig och vi såg inte klart filmen utan for hemåt efter en härlig kväll.

Inte alls likt oss att ramla in så sent hemma. Klockan var ju över elva... ;) /Jenny

Utsikt från hamnen i Hjo under den tidiga natten.

Inte långt efter att jag blev gravid försvann mitt sug efter Coca-Cola helt. Drycken som varit DEN ENDA drycken i mitt hjärta så länge tilltalade mig inte alls länge. Jag smakade någon gång när Jon köpt Cola men det smakade bara konstigt. Men NU börjar suget komma tillbaka och under bara några dagar har jag nästan druckit 1,5 liter. Det är ju ingenting jämfört med hur mycket jag drack förut! Det här känns faktiskt ganska bra för jag har saknat min Cola.

Håller äntligen smaksinnet på att få ordning på smakerna igen och komma tillbaka tro...? Hoppas det. Skulle ju vara roligt om något börjar återgå till det vanliga igen. /Jenny, med stödstrumpor på...