Sent i fredags kväll tog jag Nalle på promenad. Vi gick längs med Tidan nere vid Ånaplan när en svartklädd man med hund dök upp en bit framför oss, på en anslutande gångväg. Nalle, som ju är lite osäker på andra hundar, såg inte dem utan nosade glatt vidare i snön. Jag stannade upp och kollade ifall de tänkte vika av mot oss, men de fortsatte åt samma håll som vi var på väg.

Därför började vi så sakteliga gå efter dem, och snart såg jag inte mannen eller hunden längre. Jag antog att de gått så fort att jag tappat dem ut sikte i mörkret, men när vi närmade oss en träddunge sprang plötsligt hunden lös ut i snön på Ånaplan. Nu såg Nalle hunden och skällde till. Ett ögonblick trodde jag att hunden skulle komma mot oss, men den satte av i full galopp upp mot bostadsområdet. Konstigt, tänkte jag. Var blev mannen av?

Jo, honom fick vi strax syn på lite längre fram, för han stod inne i dungen och sågade ned en gran! Mannen hade huvan uppdragen över huvudet, och jag vet inte om han såg oss. Nalle tyckte - med all rätt - att det var mysko med en svartklädd man inne i en mörk skogsdunge och höjde både huvudet och svansen, men skällde inte. Trädsnattaren hade nog valt en lite för stor gran, för han släpade ut den en bit från dungen och sågade den mitt itu.

Nalle och jag fortsatte vår promenad, fast på hemvägen korsade vi den väg som mannen måste tagit när han gick hem med sitt byte. För som den gamle viltspårare jag är (host, host!), såg jag direkt släpspåret efter en typisk Picea abies, komplett med kvistar, barr och allt. Nyfiken följde jag spåret ända fram till huset där den ärligt stulna granen låg helt öppet framför dörren. Av förövaren syntes dock intet till. Han kanske hade gått in för att torka fingeravtrycken från "mordvapnet"...? :)

Nåja. Vem har väl inte nån gång i sitt liv norpat en liten julgran? Jag bara frågar. (Säger ju inte att jag nånsin gjort det...) Men alla kanske inte släpar hem den genom ett upplyst bostadsområde, må vara en fredagskväll efter På spåret, men ändå. Huvan var i alla fall en fin touch. Inte misstänksamt alls, överhuvudtaget... ;) /Sherlock JonES

 

skrivmoster

17 december 2012 09:31

Ha ha ha ... det var en story det! Du tog honom på bar gärning! Men visst har man väl råd att gå och köpa en gran hederligt! Vi har tagit våra på vår tomt på stugområdet - hade gott om dom! Men nu är det plast som gäller - av bekvämlighetsskäl ... tills barnen kommer hem och kräver något annat!!

Ha en bra dag allesammans! Och visst är Ian ett riktigt "penntroll" i peruken! Så söt!!

Kram på er!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

17 december 2012 11:33

Vi kör också med plast så Jon behöver inte ge sig ut på samma nattliga runda... ;)

Det är ett spännande område som vi hamnat i. Jon får uppleva verkligheten och jag hittar på historier om folket här. Du anar inte vilka skutt min fantasi har tagit - har snart till en bok! Hahahaha!

Penntrollet ligger och tränar på golvet i sitt gym... även om det är verkar vara roligare att stoppa händerna i munnen.

Härlig måndag till dig! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi fått svart på vitt att Loes hörseloperation fungerade!   ...

Det är plusgrader, blött på marken efter dagens regnande men just nu det är snö i luften. Tveksamt om den kommer att lägga sig när temperaturen det närmsta ska röra sig runt nollan. ...

  Loes återbesök på ÖNH-mottagningen gick både fort och bra. Han fick komma in en stund före (!) den bokade tiden och göra ett hörseltest, där resultatet var avsevärt mycket bättre än hans tidigare test innan operationen. Nu ska läkaren titta på...

  Redan första helgen i november var vi på säsongens första julmarknad. Och en av knallarna spelade visserligen julmusik, men den där innerliga julkänslan infann sig inte. Fast Mini-Zoo är ett fint ställe att besöka, sinnena fick lite nya intryc...