- Det är knoppar på Ians träd! :)

Jag, Ian och Nalle gick iväg på en långpromenad i det fina vädret men hann inte långt innan en liten hund rusade ut från sin trädgård, ut på vägen och mot oss.

En liten hund som skällde och gjorde flera utfall mot Nalle som givetvis reagerade på detta hot. Jag fick kämpa med att hålla in honom som ville försvara både sig och sin flock.

Mannen som hade hand om hunden var ute men det tog en evighet innan han kom fram för han gick med krycka. Och inte ens när han kom fram brydde han sig om att fånga in hunden utan började istället fråga om jag hade en hanhund för det där var en tik. Som om det skulle spela någon roll!?!

Jag skrek åt honom att fånga in sin hund för det var kämpigt att hålla in 40-kilo Nalle. Då kanske han fattade och började lomma iväg tillbaka till sitt hus med hunden som inte lyssande särskilt mycket på honom och vi kunde få lite andrum.

Men någon ursäkt var det inte frågan om... Jag tycker att sådana här situationer är så jobbiga på flera sätt, dels vet jag ju att de verkligen inte är bra för Nalles leder.

Vet man med sig att ens hund inte kan inkallning ska man inte ha den lös! Och om det ändå skulle uppstå en sådan här situation kan man i alla fall försöka att hantera det hela något bättre!

Det var förresten inte första gången som det rusat ut en hund från precis samma hus. Det var för flera år sedan så man kan ju undra hur det ligger till med uppfostran men också hur brydda de verkligen är om sina djur. /Jenny

Våra älskade killar! ♥

... det här ser ganska misstänkta ut. :)

Imorgon är ingen vanlig dag, för det är Jennys födelsedag. Och då inte min födelsedag utan kompisen Jennys dag. Jag och Jenny har känt varandra i ca 25 år. Och vi har en egen tradition som började för flera år sedan - att ge varandra nagellackrelaterade presenter i födelsedagspresent. Varför då då? Jo, för att ingen av oss är direkt världsbäst på att ha långa fina naglar. Lite av en kul grej alltså.

Jag och Ian knallade dit för att traditionsenligt överlämna en present. Jennys fina dotter Hilda var också hemma. Det bjöds på fika och det var Hilda som lagt upp kakorna. Hon målade också en fin teckning till Ian som nu sitter uppsatt på hans rum. Och inte nog med det, hon var också "barnvakt" och underhöll honom, bytte blöja och det sista drog hon vagnen med Ian i så att han somnade och jag fick gå hem med en sovande bebis. Så gulligt!

Det var jätteskoj att se de båda barnen tillsammans. Så himla fina! Första gången de sågs var Ian bara ett par veckor, och nu är han snart åtta månader och de ser nästan lika stora ut fastän det skiljer flera år. Ian växer ju så fort... /Jenny

... att tiden går fortare när det är fint väder! I förmiddags gick vi tipspromenadsrundan utmed ån Tidan, samma tur som förra söndagen. Men den här gången köpte vi även brickor till bingon. Det blev ingen vinst på något utav spelen, men vi fick en promenad som enligt appen tog lite över en timme och var ungefär 4,5 km lång, från husdörr till husdörr. Nalle undrade kanske lite varför vi också börjat stanna till vid träd...

Ingen tur...

När vi kom tillbaka krattade vi ur häcken på utsidan och krattade upp på framsidan. Det tog sin lilla tid, men det var en sådan där grej som var skönt att få gjord. Något som stått på att göra-listan ett tag men varit så blåsigt väder att det inte känts som om det varit lönt. Lite blåsigt idag också dock. Vassego grannar, här får ni lite löv - de kan dansa!

Lunch och äntligen tog vi den där premiärturen med cyklarna. Cykelhjälmar på stora som små.

Ian satt lugnt och stilla och tittade på världen som for förbi, medan monarkmamman trampade på och säkert kommer att ha träningsvärk imorgon...

Cykeltur!

Vi busade med Nalle och hoppades att Ian skulle sova lite så vi kunde ta tag i lekstugan. Han sov inte länge (surprise!) så vi fick inte mycket gjort. Skrapat och tvättat i alla fall. Är ju grymt sugen på att måla och inreda den lilla, lilla lekstugan. Den är inte i toppskick precis, knappt den är i något skick men den får duga.

Innan läggdags blev det några kakor bakade också: wienersnurror med lemon curd och choklad.

Snurrigt värre...

Men receptet påstod att det skulle bli 50 stycken. Så många fick inte vi det till... Och sedan var det ju inte det lättaste att få till smördegen. ALLT flöt ut i ugnen. Fläkten på fullt blås, ordnade tvärdag, batterier ur brandvarnare osv. Sedan "friterade" vi snurrorna i långpanna istället... Och vi lyckades rädda upp bakverken som till slut blev riktigt fina och faktiskt också goda. Degen blev inte alls så frasig, men de blev smarriga ändå. Nästa gång köper vi dock smördegen.

Ganska goda trots allt...

Nu väntar snart sängen. Det blir en kort jobbvecka för Jon (veckan därpå blir istället helt tvärtom...) då han klämmer fredagen i och med att torsdagen är röd. Kommande vecka ser ut att bjuda på riktigt toppenväder! Det var verkligen på tiden. /Jenny

Att sova länge, eller att sova överhuvudtaget, har ju inte varit Ians grej riktigt. Men ibland får vi med hans mått mätt riktigt bra nätter. Som i natt:

21.00 Ian somnar i sin säng på sitt rum efter vällingflaskan

02.00 Vaknar ledsen men jag får honom att somna om igen i sin säng

05.00 Vaknar igen, blöjbyte och flyttas över till vår säng och somnar igen efter välling

08.00 Vaknar på gott humör

Så hela nätter med sömn är det ju inte tal om här, men det här blev i alla fall en natt utan amning där han istället somnade om i sin säng utan att det tog så värst lång tid efter att han vaknat första gången. Men tänk om han kunde sova från nio till åtta på morgonen för det finns visst barn som gör det har jag hört... /Jenny

Ian en dag gammal. Även som nyfödd sov han bara kortare stunder.

På bilden, särskilt på handen, syns det hur torr han var, vår överburne lille kille.

Första grillningen för i år. Första grillningen som husägare.

Dock inte första grillningen någonsin... ;)

Ps. Jon försöker (av någon obegriplig anledning...) att se ut som en hockeymålvakt...