Ett trädäck för trädgårdsmöblerna ute i trädgården ska det bli. :)

Sandlådan - med sand är på plats. Dock fick det bli den mindre varianten ,120*120, för Beijer hade ett så bra erbjudande. 479 kr kostade lådan. Tror att det är billigt i alla fall... Och sanden kostade ingenting för den hämtade Jon gratis via en Blocket-annons. :) /Jenny

... svensk färskpotatis kokad med vår egen dill. Yummy!

Jag och Linda sågs senast när vi tog studenten, för tolv år sedan alltså, och lovade att vi skulle hålla kontakten. Det var säkert något som man lovade flera. Men på något vis har det blivit så att jag och Linda verkligen fortsatt att höra av varandra. Att få ihop någon riktig träff har aldrig varit aktuellt på grund av boendesituationer och jobb. Nu var Linda hemma i Sverige och hälsade på, annars bor hon (just nu...) i Cork på Irland.

Visst kändes det nervöst att ses efter så lång tid, men när hon väl kom var det som om vi setts mycket oftare. Vad härligt det är med sådana relationer!

Etftersom tiden runnit iväg hade Linda aldrig träffat Jon, Nalle eller Ian. Nalle var som vanligt i början skeptisk till främlingar i hemmet, men mjuknade snart. Ian tog det som vi anade också, och skrek så vi nästan blev rädda att Linda skulle vända i dörren. Men även han artade sig allteftersom. Jon skötte sig också...

Linda hade med sig irländsk choklad till mig och Jon, som ska bli spännande att testa, och så en gullig nallebjörn till Ian, en kramvänlig irländsk vän, som nu heter Patrick.

I dagarna pågår festivalen Uppåner här i närheten så vi gick dit under dagen och tittade vad det var om. Senare på kvällen återvände vi för att se på utomhusbio där på Ånaplan. Vi blev väl dock inte helt nöjda med filmvalet, Hairspray, och såg faktiskt inte färdigt filmen. Ganska gott om mygg också, tyvärr. Vi hade nattat Ian i vagnen för att smidigt kunna rulla iväg till filmen framåt tiotiden, och han sov sig igenom uppståndelsen.

Bio ute var nytt för Linda, men något som var nytt och lite spännande för oss alla vara att klappa en majsorm. Det var en av flera aktiviteter i ett av tälten på Ånaplan. Ormen hette passande nog Majsan och var sju år gammal.

Att klappa ormar hör ju inte till vardagen precis så det var lika bra att passa på när tillfälle bjöds. (Jon vågade faktiskt också, även om han hamnade bakom kameran på just denna bilden.)

Hemma hos oss bjöd vi på mat och fika som vi kunde sitta ute i trädgården och äta. Härligt väder nu ju! Och Linda kunde också få avnjuta sin Coca-Cola-flaska. Stort. ;)

Under en ganska kort tid hann vi med en hel del. När Ian somnat i vagnen för natten passade vi på att spela sällskapsspel men nu satt vi på altanen. Kvällarna är inte riktigt lika varma än. Linda är till skillnad från oss väldigt berest och har varit lite varstans i världen. "På spåret" blev därför spelvalet. 

Det var verkligen jättekul att kunna träffas på riktigt. Roligt att hon äntligen fick träffa resten av familjen också. Nu hoppas vi verkligen inte att det dröjer lika länge till nästa gång. Och än har hon ju inte lämnat landet... ;) /Jenny

Gruppbild!