Är det inte olagligt redan?!?! Jo, det skulle man ju kunna tro, men det är det faktiskt inte. Bara om man kunnat bevisa att djuret lidit fysiskt eller psykiskt har det gått att anmäla. Något som ibland kan vara svårt att få fram underlag för.

Men nu är det äntligen på väg en lag som gör att all sex med djur förbjuds. Men lagen föreslås träda i kraft först den 1 januari nästa år. Att vissa självklara saker ska behöva ta sådan tid!

Mer text finns att läsa här: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1738423-sex-med-djur-forbjuds

Idag har vi ringt (heter det så...?) vårt första samtal med Skype. Hur moderna är inte vi nu då...? ;) Skrivmoster var snäll och ställde upp med att titta på oss ett tag så vi kunde undersöka hur det fungerar.

Vi beställde ett par kameror häromdagen som kom idag. Tanken är att Ians farmor och farfar ska få en av kamerorna så vi framöver kan skajpa med dem så att de får se Ian lite oftare än vad det blir nu.

Det är inte samma sak som att ses i verkligheten förstås, men det här är ett bra alternativ för oss. Hoppas att de kan klura ut hur man gör...

När jag surfar in på Aftonbladet på morgonen går det att läsa om nyheterna som rapporterats in när jag sov. Sov?! Här var det ingen som sov så mycket i natt. För klockan tjugo över ett ringde det på ytterdörren. Jag och Jon hann båda halvvakna uppfatta ringklockan, men Nalle var på hugget och var redan skällande halvvägs framme vid dörren. Fast han legat och sovit. Och det gjorde Ian innan den här påringningen också, men vaknade och var jätteledsen. Vi gick inte och öppnade dörren, för man vet ju inte vad det kan röra sig om. Vi kollade från köksfönstret men kunde inte se till någon. Vad vi dock kunde se var att vår kruka med en båge och skylt med texten Välkommen var borta.

Vi var ute och kikade och Jon träffade några killar som berättade att det var studentfest nere på Ånaplan. Antagligen hade vi fått ett obegripligt fyllebesök... Efter detta var det lite svårt att få alla att somna om. På morgonen tog jag ut Nalle för rastning och för att leta efter krukan.

Vi hittade festspår på Ånaplan men inte vår kruka. Den återfann vi istället slängd utanför ett hus längre upp på gatan. Allt, kruka och plastblommor, låg då på samma plats, till och med stenen som vi använt som tyngd fanns där.

Att det ska vara så svårt att hålla isär vad som är sitt och vad som är någon annans. Det här var ju ingen dyr grej, men det är inte det som det handlar om. Och sedan ringa på dörren - det var nästan det mest irriterande i det hela! Men Nalle fick dem att försvinna fort. Bra vakthund vi har! Hoppas verkligen att det inte blir någon repris på fredag... /Jenny