Det sägs att det första året som småbarnsföräldrar är det tuffaste. Barnet som kommer vänder upp och ned på allt och livet tar en helt ny vändning. En vändning som det kanske var helt omöjligt att sätta sig in i. Förhoppningsvis är det till största del bara lycka som råder. Men det nya livet med en liten kan också vara riktigt tärande. Sömnbrist, stress, brist på egentid och ibland ska man mer eller mindre fungera som en maskin och ta sig an roller och sysslor som man aldrig tidigare kommit i närheten av.

Att bara få ta en dusch kan vara rena lyxen och att sitta ner och äta mat i lugn och ro likaså. Att vara småbarnsförälder är verkligen inte det lättaste. Men all energi som en negativ situation med barnet kräver kan återvända lika snabbt när man får det där leendet från världens sötaste lilla ansikte, eller den där kramen av de där gulligt knubbiga små armarna.

I allt kaotiskt som kan uppstå är det lätt att man både tappar bort sig själv och varandra. Det kan bli för mycket som brister och många föräldrar separerar under barnets första år.

När man ser till bebisen är tiden mellan tre till åtta månader en mycket viktig anknytningstid och att få denna nära relation ändrad kan bli en traumatisk upplevelse. En skräcksiffra vi hört är att hälften av alla förhållanden spricker under bebisåret... Nu finns det sällan några garantier här i livet, men för oss ser det ganska lovande ut och då har vi ändå haft tusen andra bollar i luften.

Första året som småbarnsföräldrar är snart avklarat och vi kommer att hänga ihop ett tag till vad det verkar. Det kommer väl inte som någon direkt överraskning för någon att det här året har innehållit flera stunder då det varit riktigt tufft och man önskat att man varit någon annanstans... Men vi har tagit oss igenom det kämpiga hittills.

Vad det är som krävs för att få ett förhålllande att fungera är säkert olika för alla, fast kommunikation är förstås viktig. Vi träffades inte heller igår, utan det dröjde tio år innan vi skaffade barn. Om det spelar någon roll eller ej vet vi inte, men vi har hittat en trygghet i varandra. Även om den här tiden var omöjlig att föreställa sig ändå.

Sedan är det inte säkert att alla relationer går att rädda. Kanske kan det vara bäst för de inblandande att bryta upp? Vissa väljer att stanna, och kommer kanske senare att ångra det. En del kanske väljer att göra ingenting för att hitta tillbaka till varandra och bara hoppas på det bästa medan tiden går?

"Vår" låt är Peter LeMarcs "Du och jag mot världen" (text lånades till annonsen om vår förlovning, annonsen som syns i headern, och på vårt bröllop spelades också denna låt). Texten är verkligen passande och vi förstod den inte lika väl då som vi gör nu. Det är bara storleken på boendet som inte stämmer...

"Som fångade fåglar i två rum och kök på fyrtio kvadrat
Bland blöjor och barnskrik, Lego och intrampad Sempermat
Vi hade ingen plan
Ingen given manual
Fick aldrig något arv, inget sparkapital
Vi kunde skilts åt där och då
Men gjorde än en gång ett val
Vi älskade, vi slogs
Men hade mod att stanna kvar
Fick inget gratis på den här färden
Det var du och jag mot världen
Så var då, så är det nu
Du och jag mot världen
Alltid jag och du"

Peter LeMarc - Du och jag mot världen, se och hör musikvideon här.

 

Nathalié - Mamma till Charlie

11 juli 2013 21:18

så fint skrivet. och det är så mycket som stämmer. jag och jonas fick barn fort.. det var inte planerat, jag trodde inte jag kunde bli gravid eftersom jag varit utan skydd i 6 år och inte blivit gravid. men så blir jag det efter 6 månader med jonas, ganska underligt :P.

jag tror också ni kommer hålla ihop livet ut, ni t.o.m ser ut att passa så bra ihop. och det är så mysigt att läsa om er och er vardag, ni älskar verkligen varandra och ian och nalle. otroligt fint är det!

http://yarp.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

11 juli 2013 21:57

Tack! :)
Det låter ju nästan som om det var meningen att ni två skulle ha barn ihop...
Man kan ju aldrig veta vad som väntar i framtiden, men man kan ju hjälpa till så gott man kan om det är något som man vill.
Vi har skitdagar som alla andra, men än så länge är de betydligt färre än de som är bra.
Vi hoppas att vår kärlek till varandra ska räcka och bli över under en lång, lång tid framöver. ♥ /Jenny

 

Lina

12 juli 2013 10:21

Jättefint skrivet! Och jag tror att det gäller att kämpa på och inse att som min far hade sagt: livet är kanske ingen dans på rosor men dock en stilla stäpp i en nässelhög. Så man får helt enkelt ta guldkanten på tillvaron och vara glad över det man har. Att dela sitt liv med en trevlig partner som man känner samförstånd och glädje med även i det lilla är så mycket mer värt än lyx och flärd.

Jenny och Jon Sjöberg

12 juli 2013 11:24

Bra sagt av din pappa! Han sa säkert fler minnesvärda saker ändå, verkar ha varit en sådan man. :)
Människor sätter väl sin ribba olika högt för vad de vill få ut av livet och det är ju bara att hoppas att man får det man vill ha ut. Eller kan förändra så att man kan få det liv som man vill. Till viss del.
Kanske att man kan få både en massa pengar och kärlek, men vi har i alla fall fått den viktigaste delen av de båda. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag firas Världsbokdagen runtom i världen och vi smygstartade uppmärksammandet redan igår när vi besökte biblioteket för sagostunden. Utöver det vanliga fick alla barnen välja en Pixi-bok att ta med sig hem i present. Böckerna passade vi på att läsa...

  Lin ville ha en massa småflätor i håret så jag flätade på och satte fast färgglada loomband. Och som om inte det var festligt nog så blev det också en ansiktsmålning!   Efter en tid tog vi ur flätorna och då blev det förstås väldigt vågigt...

Ian och Isa kämpar vidare med försäljningen ur sina gröna majblommeväskor. Och efter att ha betat av närområdet med dörrknackning har centrum blivit nästa plats för försäljning.     Vid ett av tillfällena var Sia med som "reklampelare" oc...

I veckan drog jag med Lin och Sia ut på en liten utflykt. Vi hade en samling innan där vi med bildstöd gick igenom vad som skulle göras. Sedan tog vi tag i att packa fika i ryggsäckar, toabesök och påklädning. Med hjälp av Naturhistoriska riksmuseets...

Nu har något av barnen missat skola det här läsåret på grund av sjukfrånvaro. Efter kyrkgruppen i tisdags kräktes Loe. De hade då varit i badhuset och även om vi misstänkte att det berodde på att han fått i sig klorvatten så kunde vi ju inte vara säk...