Direktlänk till inlägg 30 juli 2013
Ibland funkar det inte med betalkort, utan man måste ha kontanter. Detta behövde jag, och körde därför fram till en bankomat. På väg till denna var en krum gammal gumma, som masade sig fram över vägen. Ung och vital som jag är (host, host!), hade jag lätt kunnat störta ut ur bilen och hoppat in framför bankomaten före tanten. Men lika ödmjuk som jag är ung (host host igen...), valde jag att ta det lugnt och låta henne gå före.
Så jag klev sakta och värdigt ut ur bilen och gick fram till bankomaten efter gumman. Just när jag ställt mig på det där socialt lagom avståndet fram till framförvarande, rundar en annan kvinna hörnet vid bankomaten. Denna kvinna är runt 65-70, smal och reslig. Hon ställer sig och väntar några steg bort, så att vi tre liksom bildar hörnen i en triangel. So far so good...
Kruxet kommer när den lilla gumman på något sätt kommer på att hon behöver göra ännu ett uttag, och säger (till mig) utan att vända sig om (för jag tror aldrig att hon uppfattade att den andra kvinnan kom in i bilden):
- Du kan göra ditt ärende emellan, jag ska använda kortet en gång till sedan.
Jag påbörjar ett kliv framåt när gumman går åt sidan, bara för att höra den smala kvinnan klämkäckt säga:
- Då gör jag det, då. Och sen stegar hon fram till bankomaten!
Jag står frusen i mitt helt bortkomna försök till steg. Vaf...?! Trängde sig just den där kärringen före mig?? Hon måste ju ha sett att jag kom fram före henne till kön, det var ju hon som rundade hörnet! Och som för att bekräfta mina tankar, hör jag den oförskämda människan säga under det blåa bankomatskynket:
- Man får göra så nuförtiden.
Men vad i...?!? Det får man ju inte alls! Enfaldiga kvinna, vad ger dig rätt att tränga dig? Förväntas jag lämna företräde bara för att hon är äldre? Har hon på något outgrundligt sätt mer bråttom än jag? Eller är det en fråga om kön? Alltså män kontra kvinnor, inte kön som i stå på rad och vänta. För det är vi svenskar annars rätt bra på. Vi står i kö. Vi väntar tålmodigt. Vi tränger oss inte före! Men jag säger inget. Knyter bara näven i fickan. Som en äkta svensk.
Kvinnan tar i alla fall ut sina pengar och går därifrån, till synes helt oberörd av de dödande blixtar jag sänder från mina ögon. Jag tittar istället frågande på den snälla gamla gumman, som fått ordning på sedlar och kort och kvitto. Hon säger vänligt och förstående:
- Gå före du, jag har inte bråttom.
Jag tackar så mycket, tar ut mina pengar och ber en stilla bön att pengarna som kom ut strax innan var förfalskade, och att detta ska upptäckas i en synnerligen brysk och förnedrande polisrazzia när dagens mest skamlösa kvinna ska till att betala med dem någonstans. Fast sånt händer ju aldrig i verkligheten, där jag bor... /Jon
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|