Och det är nästan så vi vågar hoppas och tro att det har vänt. Ian sov ju förr aldrig bra och det kändes som om vi testade allt (utom femminutersgrejen och lite annat också förstås....). Vi var ju så trötta och alla föräldrars barn i samma ålder sov ju alltid 12 timmar i sträck, typ.

Vi trodde bland annat att det var för att han var hungrig och vi testade ersättning under amningen - gick inte. Han sov i vår säng, han sov i sin säng i vårt rum, han sov på sitt rum, han kollades för diabets med mera. Gick inte!!! Vi tyckte att vi försökte hålla på rutinerna, fast han har väl varit för liten tidigare. Men när han började kunna gå själv känns det som att det började vända i lagom takt. Och vi har fortsatt att försöka hålla i rutinerna, även om de lätt kan rubbas av förkylningar, tänder, magknip och annat. Nu ser nätterna oftast ut så här:

Ca 20.00 får Ian välling i sin säng på sitt rum och somnar.

Någon gång runt två sker ett blöjbyte som Ian oftast sover sig igenom.

Fast låter han inte i sömnen så dröjer det, vi har babyvakt på så vi hör.

Det är ju inte så att vi ställer någon klocka för att byta blöja.

Hans blöjor blir blytunga och bytet känns som ett måste för att de inte ska störa så att han vaknar,

när han redan har börjat bli besvärad.

Någon gång mellan fyra och halv sex på morgonen vaknar han och blir inburen till vår säng.

Det är för att dra ut på det hela för där sover han i minst en timme till.

Att få honom att somna om i egen säng på morgonen går inte.

Det har bara slutat med att han blivit klarvaken.

Det tycker vi är en helt okej natt, även om man gärna skulle vilja ligga och dra sig i sängen längre. Och helst inte vakna genom att Ian klättrar upp mot sänglampan, gärna med någon fot i våra ansikten, och vrider upp dimmerfunktionen på max så man blir bländad, och sedan sliter och drar lite i sladden också.

Och en hel natt, utan blöjbyte, är ju också en dröm, men just nu känns det som att vi får vara jättenöjda med det som är. Vi hoppas verkligen att det har vänt nu, för vid sömnbrist släpps samma molekyler ut som vid en akut hjärnskada. Hjärnan kan återhämta sig och den reperationen är nu påbörjad.

 

skrivmoster

5 januari 2014 10:04

Jag är urusel på att läsa i bloggarna hos vänner ... hinner inte med alls. Men nu har jag läst en massa hos er och livet snurrar på som bara den ser jag. Kul med pitebesök och allt som händer då! Härligt att läsa er "krönika" över året som gått och som jag helst vill lämna därhän för egen del.

Ni har sömnbrist och det kan inte hjälpas, att det är ont om sovtimmar när man har småbarn. Låter ändå rätt hyfsat numera för er. Tills i sommar ... då vet man inte vad som händer?? Ni kanske får en sömntuta!!

Önskar er verkligen en god fortsättning på detta nya år och en stor eloge för det trivsamma gästrummet!! Ni jobbar på och är verkligen duktiga!
Många kramar till er hela familjen!! <3

Jenny och Jon Sjöberg

5 januari 2014 10:21

Ibland finns varken tid eller intresset. Så är det bara. Och här händer det ju en del, även om det kanske kommer att lugna ner sig nu när Jon börjar jobba igen.

Det är så skönt att vi får längre sammanhängande sömn om nätterna nu. Gör sååå mycket!

God fortsättning till er också och gästrummet finns till ert förfogande när och om det blir dags. Kramar från oss. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett pussel lagt. Nästa gång blir det julmotiv hela vägen, på det här smög tomten in från sidan...   ...

Vi hade ett par köpeskladdkakor i frysen som kom till mycket god användning som grunden i kladdkakebollar. Dessa dränktes sedan i ljus bakchoklad och så lite vit bakchoklad på det. Drömmigt goda!   ...

  Lins klass hade öppet hus och hon passade på att visa upp i stort sett allt som hon gjort så långt i första klass. ...

Att hälla dipp i en påse med skruvar är trendigt eller gammalt. Nytt för oss i alla fall. Och gott för oss!   ...