Lite sent kanske, men här kommer en liten sammanfattning så långt, och vi går rakt på kräkrapporten. Ni som läser är väl vana vid att höra om mitt illamående. Men nu är det så här att jag har faktiskt inte kräkts på över två veckor, inte sedan den 7 februari! Jag mår lite illa ibland, men jag spyr inte. Längre. Hoppas jag. Smaklökarna har dock fortfarande inte hoppat på rätt plats. Min hjärna vet att jag ska gilla vissa saker, men när jag väl äter dem blir det platt fall för det var ju faktiskt inte så gott. Men jag har faktiskt så smått börjat dricka Coca-Cola igen.

Foglossningen har blivit något bättre för jag försöker sova med en kudde mellan knäna och det kan kanske vara det som gjort skillnad. Ryggen krånglar lite då och då, särskilt när jag burit/lyft Ian lite mer än vanligt. Till och från får jag gravidnästäppa och är så glad att jag hittade nässprayen för gravida/ammande, även om jag inte kan räkna till tio dagar... ;) Jag måste kunna andas genom näsan, särskilt när jag ska sova.

Med Ian gick jag upp 24 kilo och det har jag inte gjort. Än... Men jag gick ju å andra sidan inte ner alla gravidkilon innan jag blev gravid på nytt heller. Den här gången har jag bara gått upp runt fyra, fem kilo, och har mindre än halva graviditeten kvar. Det kanske finns en chans att det kan bli plus minus noll en tid efter förlossningen i alla fall.

I början såg jag tidigt riktigt gravid ut, magen och tarmarna svullnade så mycket och det var inte alls bekvämt. Det var ju helt omöjligt att hålla något hemligt, när jag såg ut som om jag skulle föda imorgon. Men efter ungefär halva graviditeten har övre delen av överkroppen sjunkit ihop lite mer och det börjar att se ut som en "riktig" gravidmage. Det kanske är inbillning, men det känns lättare.

Jag har inte känt mig mer trött än innan, så några järntabletter har jag inte börjat med. Glad så länge jag slipper, för magen blir ju lite knepig och svart bajs vill jag helst slippa. Vid nästa MVC-besök blir det väl ny provtagning så får vi se vad järnvärdet säger då.

Den här bebisen är inte så aktiv som Ian var i magen och hela graviditeten verkar hittills vara mycket lugnare. Förra gången blev det ju en del extrabesök med vaginalt ultraljud, "vanligt" ultraljud, CTG osv. Det enda extrabesöket vi skulle vilja göra nu är för att ta reda på könet, men har mer och mer börjat acceptera att det kanske ändå får bli en överraskning.

Att vara gravid är inget tillstånd som jag tycker om över allt annat. Ja, det är fantastiskt att det växer en människa i min mage, men jag tillhör inte de kvinnor som skulle säga att jag kommer att sakna gravidmagen. Att vänta har aldrig varit min starka sida - vill att det ska hända nu! Och det heter ju inte vänta barn utan en anledning. Det är så många omställningar både fysiskt och psykiskt att jag knappt hinner med i svängarna ibland... Jag stänger inga dörrar för fler barn, men jag tycker inte att man behöver gilla att vara gravid för det.

Men helt klart är att vi inte är lika "duktiga" på att vänta barn nu. Vid förra graviditeten läste vi på nätet, vi hade vår bok som vi läste i om vecka för vecka, bolan dinglade flitigt, vi pratade och sjöng för magen, men nu är det knappt vi har koll på i vilken vecka vi är och än mindre i vilken månad.

Jag äter ju inte jord, ber om att få tömma grannskapets alla kattlådor och äter en massa opastöriserat, så det är klart att jag inte "glömmer av" att jag är gravid, men den här gången känns det som om det är mycket som flyter på ändå. Dessutom ger ju Ian oss inte alltid så många tillfällen att stanna upp och göra en djupdykning i den här bebisen. Sedan är det så många projekt som ska slutföras runt omkring. Under väntan på Ian var det otroligt skönt att kunna gå och lägga sig och vila när man kände för det typ, så ser det ju inte alls ut nu. Det gäller att passa på, för innan vi vet ordet av är det kanske dags... /Jenny 

 

Linda

25 februari 2014 18:54

Intressant att det yttrar sig så olika rent fysiskt. Kroppen har kanske kommit på vad som händer nu och tar det med lite mer ro. Och den lilla där inne påverkar ju saken också.

Jenny och Jon Sjöberg

25 februari 2014 19:16

Tänk när jag sen är på tionde graviditeten - då kommer jag ju må superduper! :) /Jenny

 

Malin

26 februari 2014 11:12

Så roligt att få läsa om din graviditet , skönt att du sluppit att kräkas ngt nu, hoppas det håller i sig så :)
Kramar

http://starchild88.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

26 februari 2014 13:31

Jag tyckte att det var dags att göra en liten sammanfattning. Med Ian fanns det mer tid och allt och inget kunde tas upp. Nu finns det lite att läsa om jag går tillbaka. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan drog jag med Lin och Sia ut på en liten utflykt. Vi hade en samling innan där vi med bildstöd gick igenom vad som skulle göras. Sedan tog vi tag i att packa fika i ryggsäckar, toabesök och påklädning. Med hjälp av Naturhistoriska riksmuseets...

Nu har något av barnen missat skola det här läsåret på grund av sjukfrånvaro. Efter kyrkgruppen i tisdags kräktes Loe. De hade då varit i badhuset och även om vi misstänkte att det berodde på att han fått i sig klorvatten så kunde vi ju inte vara säk...

Lin och Sia har tillverkat glitterflaskor, ett enkelt men väldigt fascinerande pyssel. I genomskinliga plastflaskor hällde vi olika sorters färgat glitter och diverse småsaker som stjärnor och annat roligt innan vi fyllde upp flaskorna med vatten. Ko...

  Det här pysslet imponerade faktiskt lite på Lin när vi gjorde det, för det var något som hon inte sett innan. Och vid första kollen på utskriften ser allt huller om buller ut, men efter målning och vikning sker det magiska. För i en vinkel bli...

... och så var det inte mer. Och det var inte bara vädret. Kråkfåglar har varit på det igen. Får väl köpa penséer eller nåt istället då...   ...