Den här veckan stod inte mycket uppskrivet. En lugn vecka såg det ut som, men så har det inte blivit. Min gravidmage började veckan med att leva om på ett obehagligt sätt som man inte blivit direkt piggare av. Ian har sovit dåligt varenda natt, och alltså vi likaså. Jon behövde jobba över och dessutom har vi behövt skicka Nalle till veterinären idag. Han har varit lite dämpad på sistone tycker vi och vill kolla upp vad det kan vara. Han har ju en del kroniska sjukdomar som kan spöka. Igår kväll sms:ade vi vår veterinär för att fråga om hon hade tid att klämma in oss. Sent på kvällen fick vi svar att hon hade tid på förmiddagen idag. Det är service det! Nu inväntar vi provsvaren. Det kan ju vara den där anaplasman. Men den 20 juni fyller han hela 11 år också... Det vore skönt med svar innan helgen, fast det är väl tveksamt. Jag ska iväg och klippa mig, och det tillsammans med lördagens ankjogg var det enda som stod uppskrivet som "måsten" innan vi påbörjade den här veckan. Men nu har det tillkommit lite till som till exempel trädfällning hos grannen i helgen, fast viktigast är förstås att allt blir bra med Nalle, och att få såga tycker nog Jon bara är skoj. Vid sidan av har BB-väskan och bebisens skötväska börjat fyllas upp också. Det kan ju dröja till långt in i juli, men skönt att få lite koll på läget och sedan är jag lite osäker på vad Jon skulle packa om det skulle bli så att han fick sköta den biten... /Jenny

Tjoho! Ansvaret lämnas genast över och jag beger mig mot duschen. Tror att frisören imorgon kommer att uppskatta någorlunda nytvättat hår. /Jenny

På förmiddagen tog jag, Ian och Nalle en promenad ner till Ånaplan för nu händer det grejer där. På lördag är det dags för Ankjoggen så det byggs scen, sätts upp partytält med mera. Kanske att detta får stå kvar tills det att det är dags för festivalen UppåNer med artister som Jill Johnson också. Men först arrangemanget med och kring ankjoggen och vi vinner gärna första priset: matvaror för 20 000 kr. /Jenny

... i natt sov ju Ian förstås riktigt dåligt. Vid halv tio hade vi redan behövt vara in till honom tre gånger. Vet inte hur många gånger det blev till slut, men från tre sov han i vår säng. Han vaknade ledsen och vi är inte säkra på varför, men idag har det inte märkts något förutom att han somnade tidigare och utan att ha ätit lunch. Han sov väl ikapp den förlorade sömnen.

Hoppas att det inte blir en natt till med lika mycket vakentid, för Jon måste jobba sent imorgon och lär inte vara hemma före att Ian ska sova. Jag behöver ju den vilotid jag kan få just nu känns det som.

En snabbis till Familjecentralen blev det i alla fall på förmiddagen. En timme ungefär blev det och det kändes lagom. Roligt att komma ut bland bekant folk... och få beklaga sig lite. ;)

Jag vill helst inte att Ian somnar i vagnen utan hemma i sin säng och nu när han inte sov så bra i natt passade det bra med ett kortare besök. Det är ju så skönt att man kan komma och gå som man vill. För sover Ian inne i sin säng blir det lättare för mig att gå och lägga mig utan att behöva hålla koll på honom. Han går upp ur sängen själv när han vaknar. Då brukar jag "fånga in honom" och se till att få en liten mysstund i vår säng.

Från Familjecentralen hämtade vi hem sköldpaddan HickoTea. Under sångstunden har det sjungits om just en sköldpadda med detta tungvrickande namn som har humörsvängningar. Ibland är hon glad, sen arg osv. Så barnen har fått göra sina egna sköldpaddor. Ian fick kanske lite hjälp när det kom till utformningen, men han har målat den helt själv.

Nästa tisdag är det förresten 10-årsjubileum på Familjecentralen med stor fest. Fiskedamm, ansiktsmålning och andra skojigheter ska det bli! Men nu har vi MVC-besök tidigare samma morgon så vi får se om vi kikar in eller ej. /Jenny

Jag och Nalle ligger nog ungefär på samma energinivå just nu. Ingen större fart på någon av oss och vi skulle helst ligga och mysa i soffan. Men så har vi ju sällskap om dagarna av en liten kille som har energi så det räcker och blir över.

Igår och idag har sammandragningar/förvärkar varit riktigt besvärande. Jon erkände på kvällen att han trodde att dagen skulle sluta på förlossningen för jag såg så plågad ut. Vänta bara! Hur kommer det inte se ut när det väl är dags?!

Jag undrade dock också vad som försiggick... I förrgår fick jag ett sådant där hormonpåslag då jag blir så fruktansvärt trött, precis som i början av graviditeten.

Igår levde magen om och gjorde mig trött, men att sova gott om nätterna går inte just nu. Idag orkade jag inte iväg till Familjecentralen med Ian, utan vi blev hemma. Får se hur vi gör imorgon...

Det är ju bra att livmodern tränar men stundom blir det riktigt påfrestande, och det var väldigt skönt när Ian sov middag och sen när Jon kom hem. /Jenny

Ja, så kan man ju också använda stolen...

Så gott som dagligen syns framstegen som görs i odlingsbäddarna. Fantastiskt egentligen. Men om nätterna täcker vi fortfarande över och nu när det har regnat har skydd fått ligga kvar på också. Allt har inte kikat upp än, men mycket mer än vi vågade hoppas på. Extra roligt är att det har börjat komma upp potatis. Sen om det blir något under blasten är ju frågan och hur de i så fall kommer att smaka en annan...