jennyjon - vår vrå av världen

Direktlänk till inlägg 8 juli 2014

Förlossningsberättelse del 3: Vår Isa!

Av Jenny och Jon Sjöberg - 8 juli 2014 09:30

När jag äntligen fick hjälpa till igen kändes det som en lättnad, största lättnaden infann sig dock bara lite tidigare när läkaren sa att det var fem minuter kvar. Då kändes det plötsligt så nära! Och klockan 01.31 föddes bebisen. Det var lite splash över det hela när hon kom ut och jag minns att jag kikade ner och såg hur barnmorskan gnuggade ryggen på barnet och jag hann tänka: "Varför skriker den inte?". Det var ju ingen fara visade det sig och barnmorskan höll upp henne - jag såg ju att det var en tjej. Men så hör jag Jon, som står på min vänstra sida, säga: "Det är en pojke."


Va?!?! Men inte lyckades han lura varken mig eller de tre andra kvinnorna i rummet, som för övrigt brast ut i skratt... Vi hade fått en flicka, vår Isa, och hon verkade må bra och vi kunde andas ut, eller i alla fall under en liten stund. Ont gjorde det i kroppen men allt adrenalin gjorde att det inte kändes så mycket. Tio minuter senare, 01.41, krystade jag ut moderkakan som var "fullständig". Att den också skulle ut visste jag ju och hade läst att det kunde göra ont. Fast så farligt kändes det inte, jag var nog lite nyfiken på hur den såg ut också eftersom vi aldrig fick se den med Ian. Med Ian fick Jon klippa i en liten bit av navelsträngen efter att han plockats ut, men nu fick han minsann klippa "på riktigt" och seg var den. 



I allt detta födande gick ju en och annan tanke hem till Ian och barnvakten också. Jag oroade mig för att Ian kanske hade vaknat och var så där nästintill otröstlig som bara han kan vara ibland. Men efteråt fick jag reda på att Ian hade sovit hela natten (!) och inte vaknat förrän Jon kom hem på morgonen... Det var ju skönt att höra i och för sig.


Bebisen hade kommit ut och låg på mitt bröst, moderkakan hade kommit men det var ju inte klart med det. Jag behövde sys lite grann och bedövningsgelen hade inte riktigt tagit, så först gjorde det riktigt ont. I förlossningsjournalen står det förbockat under rubriken suturer att jag fått 1 inre och på yttre står det IC och materialet som använts var Vicryl. Det här förstår jag inte mycket av... Mer verkligt är dock att jag fick en bristning för den gjorde ont i flera dagar efteråt och jag försökte bland annat att vinkla mig när jag kissade för att det inte skulle svida så mycket. Jag hade förresten ont av att sitta överhuvudtaget. Görs det inga mjuka möbler nuförtiden - och varför finns det inga på BB?!?!?! Det gick lättare hemma att hantera.


Jag överlevde även efterarbetet, fast när barnmorskan kände om livmodern hade börjat dra ihop sig så var smärtan tillbaka igen för det här är en behandling som är långt ifrån skön, och hej och hå vad det kläms! Jag hade Isa på bröstet hela tiden efteråt och var inte riktigt klar i knoppen. Jag var rädd att hon skulle glida av mig och falla i golvet eller att jag skulle krama sönder henne när barnmorskan höll på och undersökte konsekvenserna. Sakta började allt att sjunka in - vårt barn är här! Redan! Och nästan på dagen!



Efter att allt lagt sig så smått fick jag gå och ta en dusch. Lite knepigt med allt blod som rann, totalt förlorade jag 300 ml blod, med Ian 700 ml. Jag var också lite skakig och blev andfådd, trots detta passade jag på att ta en lång dusch för jag var inte säker på när jag skulle få göra det i lugn och ro nästa gång med två barn. Kissa var också något som de gärna såg att man gjorde, och att kissa i duschen var ett alternativ för att det inte skulle göra så ont, så det gjorde jag.


Skönt att stå där i duschen för under tiden som Isa låg vid mitt bröst hann hon både kissa och bajsa på mig. I journalen står det klockan 03.42 om förlossningen: "Öppen 4 cm vid ankomst. Snabb progress. Kort krystning. Föder pigg flicka. Liten bristning i labia och vagina suturerad på sedvanligtvis. Normal blödning." Så det här verkar ha varit en "vanlig" förlossning på flera sätt. Speciell ändå för oss förstås.


Vi firade!


När jag kom tillbaka till förlossningssalen där Jon väntade med Isa var det dags att bli bjudna på vår firarfika. Och den smakade riktigt gott. Under förlossningen med Ian fick jag aldrig äta något innan eftersom det talades om snitt, den här gången fick jag men var aldrig så sugen. Lite cola fick jag dock i mig. Men att sitta där i tid och otid och fika gjorde vi inte för Isa var inte vägd och mätt än och det var ju spännande siffror att få reda på. Jag kunde inte alls uppskatta, men barnmorskan kom in och lyfte upp henne och gissade på 3,8 och mycket riktigt stannade vågen på 3830 gram. Huvudomfånget var 35 cm och hon var 51 cm lång. Tyngre och kortare än Ian alltså. Den här behandlingen tyckte inte Isa om och grät - och det kom tårar. Det var barnmorskan som uppmärksammade oss på detta för det är ovanligt. Och på BB lyckades jag fånga en tår på bild.


Gråter med tårar från första stund.



Klockan 04.26 flyttas jag från förlossningen och klockan 04.41 välkomnas jag till BB. Det var en lång promenad det... Jag hamnar i en sal där det redan ligger fyra mammor, och det märks att det är många som är inlagda nu. Rummet låg på sidan som jag annars bara trodde hörde till oförlösta. Jon följde med in på rummet men vände sedan hem till Ian och Nalle, och alltså lagom till att Ian skulle vakna.


Isa sov, som bebisar brukar göra första dygnet, men det gjorde inte jag. Var alldeles för uppe i varv för att få någon sömn, och det kan jag ju ångra lite grann så här i efterhand, för sover bebisen ska man sova. Andra natten med Isa blev jättejobbig då det visat sig att hon svalt en hel del fostervatten och började kräkas redan på eftermiddagen. Jag var så trött på natten att jag inte vågade ha henne hos mig ifall hon skulle kvävas av sitt kräks så jag lämnade bort henne till personalen för säkerhets skull. Senare fick jag veta att Isa varit vaken och kräkts större delen av natten. Och just detta kräkande gjorde att hon kanske inte var så matfrisk som hon borde vara i och med att hon kräktes och var illamående. Det var ju lite knepigt med amningen i början.


På förmiddagen efter natten då Isa kommit till världen var Jon tillbaka med Ian för att hälsa på. Jon hade ju lite svårt att hålla sig borta. Och jag tyckte om att få träffa Ian även om det blev lite för känslosamt för honom att träffa mig. Han brast ut i storgråt när han först fick se mig, men det gick som tur var fort över. Men det blev ju mycket nytt för honom också och första gången han fick träffa sin lillasyster.


Storebror och lillasyster.


Det var ju jättetråkigt att jag var tvungen att stanna kvar på BB för säkerhets skull i 48 timmar efter förlossningen på grund av att det under graviditeten hittats bakterier i urinen. Tyvärr var det lite olika bud och först hade jag hört att det bara skulle röra sig om ett dygn, men å andra sidan hade jag hört tre dygn också, så... Jag gjorde faktiskt ett försök att få komma hem men som det står i journalen "vill gå hem, informeras om reglerna för GBS hos mor och övertalar pat. att stanna tills imorgon och blir sedvanligt utskriven".


Det fungerade väl bra på BB men det är ju inte samma sak som att vara hemma och dessutom såg ju allt så bra ut hela tiden. Maten var också ganska bra, smidigt att få den serverad så där. Men en dag fick jag banangratäng till lunch och en banan till efterätt! - då var jag väldigt glad över att Jon lämnat godis och chips till mig. Utsikten från rummet var väl ingen höjdare heller, men hade ju i alla fall ett fönster. Det regnade en hel del, men det kanske var bra ändå att det inte fanns något fint väder att längta ut i.


 

Tur att man hade något fint att titta på i förgrunden...


Så blev det söndagsmorgon, den 29 juni, och jag hade fått tillåtelse att åka hem. En nakenvikt, PKU-prov och lite annat skulle bara utföras innan jag var fri att ta mig därifrån. Vid halv sju hade jag hört av mig till Jon om hämtning, visste ju att det skulle ta lite tid innan de skulle komma iväg: frukost, rastning osv.


 

Premiärtur för syskonen Sjöberg i nya vagnen.


Jon tog med sig syskonvagnen för det kändes som ett smidigt alternativ för att ta ut allt och alla från sjukhuset. Och vi hade ju självklart sett fram emot att få använda den också. Vid åttatiden lämnade vi sjukhusparkeringen och det kändes overkligt att åka därifrån med ett till barn. Det kändes lite som om allt återupprepades med Ian... men han var ju redan där.


Hemåt med nummer två.


Vad stor Ian genast blev när Isa föddes. Tyngre och mycket äldre - vår store kille. Det var jätteskönt att komma hem och det kändes som om jag varit borta längre än 2,5 dygn. Och sedan var det ju så mycket jag ville göra när jag kom hem: lägga ut bilder, göra om på bloggen, lägga undan alla pojkiga kläder från hennes garderob osv. Isa sov mycket, så det fanns tid till  både det och Ian - och även till att fira lite mer med tårtan Jon köpt. Han hade dessutom städat så det kändes verkligen extra bra att få komma hem - och samla hela älskade fina familjen! ♥ /Jenny


Firartårta!

 
 
ihemmetslugn

ihemmetslugn

8 juli 2014 10:09

Suturer är stygn dvs att du blivit sydd.
1 inre betyder att du blivit sydd inuti slidan och den yttre som står angivet IC betyder Intracutant som i sin tur betyder under huden vilket i sin tur betyder att man har sydd precis under översta hudlagret.
Vicryl är namnet på tråden för stygnen och är en tråd som är flätad vilket ger styrka och bra känsla i hantering och knytning. Den tråden är också väldigt lätt att knyta.
Den är resorberbar vilket innebär att den kommer med tiden att brytas ned av kroppen vilket i normalfall har skett fullt ut mellan 56-70 dagar. Men så länge kommer dina stygn inte vara synliga utan det handlar om att tråden sakta sakta bryts ned.

300 ml förlorat blod är toppenbra! :)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

8 juli 2014 12:17

Tack för att jag fått reda på lite ytterligare om vad de gjort med mig och vad som väntar. Det här kanske är en normal symängd det också...?
Nu på förmiddagen har vi haft hembesök från BVC och Isa klarade undersökningarna jättebra. Hon har gått upp bra i vikt igen.
Framöver ska jag väl ta kontakt med MVC för ett återbesök också. /Jenny

 
ihemmetslugn

ihemmetslugn

8 juli 2014 12:22

Bara 2 stygn är en ren dröm för alla inblandade, jag har varit med om allt från 0 stygn upp till 30 :(

Säg till du om har fler frågor så hjälper jag dig gärna :)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

8 juli 2014 12:39

Då tänker jag sikta på 0 nästa gång för att bli en helt perfekt patient! ;) /Jenny

 
Nathalié - mamma till Charlie

Nathalié - mamma till Charlie

8 juli 2014 12:41

så roligt att få läsa =). så himla söt är hon också! och ian är en stolt storebror ser jag =)

http://livetomyarp.com

Jenny och Jon Sjöberg

8 juli 2014 12:43

Ja, han började tidigt att fråga efter henne så för honom kanske hon funnits i hans liv längre än vad vi hunnit greppa om. /Jenny

 
ihemmetslugn

ihemmetslugn

8 juli 2014 12:53

Det låter som en mycket bra idé ;)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

8 juli 2014 13:04

Såvida de inte fort löser det så män kan vara gravida och föda barn... /Jenny

 
ihemmetslugn

ihemmetslugn

8 juli 2014 13:07

Det skulle aldrig bli några syskon då =)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

8 juli 2014 15:13

Det tror inte jag heller. :) /Jenny

 
Malin

Malin

8 juli 2014 17:49

Åh, tror du jag längtar mer nu att vår prins ska komma efter att ha läst hela din förlossnings berättelse? gud vad roligt att få ta del av din förlossning,jag längtar så jag längtar tills min kommer igång!
Skönt att allt gick bra för er,och skönt att du fick en "normal" förlossning :)
Kramar

http://starchild88.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

8 juli 2014 22:31

Så bra att jag inte skrämt upp dig.
Hoppas innerligt att det snart är din tur att få träffa din bebis. Kram, kram. /Jenny

 
skrivmoster

skrivmoster

9 juli 2014 08:57

Jag har som du varit med om både kejsarsnitt och en "naturlig" förlossning. För mig var det i omvänd ordning jämfört med dig. Det var roligt att få läsa hur du upplevde din förlossning. Man tröttnar aldrig - det är lika fascinerande varje gång.

Nu har ni två fina och friska barn och det är en gåva större än allt annat! Dom är så gulliga och vi siktar på att få se dom nån gång med tiden. Här är så varmt och somrigt - man söker skugga ...

Ha en fin sommar! Kram

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

9 juli 2014 11:56

Med Ian kändes det som värkarna och arbetet för att öppnas de där tio centrimetrarna var lite i onödan när det ändå slutade med snitt, men kanske att jag hade lite till godo där ändå efter som den biten gick ganska fort nu.
Men om jag vetat hade det ju varit skönt om det blivit ett planerat snitt istället för akut.
Vi hoppas att Isa ska klara sig undan allvarligare sjukdomar och allergier också.
Ni har verkligen tajmat värmen vad det verkar! Varmt här också, men ni har det nog snäppet värre... /Jenny

 
Ingen bild

Therese

14 juli 2014 22:29

Så roligt att få läsa förlossningsberättelsen! Att föda barn är verkligen häftigt!!:)

Jenny och Jon Sjöberg

15 juli 2014 06:00

Det blev en ny erfarenhet det här och helt avskräckt från fler blev jag inte. Tycker bara att graviditeterna är så fruktansvärt långsamma... /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Fredag 13 dec 06:00


Våra kids hade ju säsongens finaste luciatåg, men det här från Jula var ju oemotståndligt gulligt det också! Och stämde perfekt med uppsättningen i vårt eget tåg. Trevlig lucia!     Lin, Loe, Isa och Ian. ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Torsdag 12 dec 19:30

  Ikväll var vi och tittade på Isa och Loes luciatåg där Isa var lucia och Loe tomte. Men Loe gillade inte alls detta utan ville lämna scenen och komma och sitta hos oss. Vilket han självklart fick och vi hade väl anat att det skulle kunna bli s...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Onsdag 11 dec 12:00


  Det gick lite snabbt när jag skulle topsa öronen efter dusch i söndagskväll. Och nej, man ska inte köra in bomullspinnar i örat. Men nu gjorde jag det och om det var bomull på toppen eller ej får förbli ett mysterium för det var inget jag koll...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 10 dec 17:02


I eftermiddag drog 17 stycken JAS 39 Gripen från F7 Såtenäs över oss under den traditionella julgransflygningen.   ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Måndag 9 dec 17:30


  Återupplivat en gammal klassiker!

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 3 år och Lin 1 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi finns på Youtube

jennyjontube

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se