jennyjon - vår vrå av världen

Alla inlägg under juli 2015

Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 juli 2015 18:15

Ian gick omkring och tjatade om att han ville se på Youtube.

Vi föräldrar hade andra planer.


Ian: "Jag vill se på Youtube. Jag vill se på Youtube.

Jag vill se på Youtube. Jag vill se på Youtube."
Jon: "Ian, hörde du vad jag sa?
Ian: "Hörde DU vad JAG sa?"

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 juli 2015 18:00


Det känns som så nyss Isa fyllde ett år, men nu har det redan hunnit gå en månad till och hon firar 13 månader idag. Om hon ska "slå" sin bror så har hon bara runt en vecka på sig om hon ska börja gå före det att Ian gjorde det. Han var 13 månader och nio dagar. Fast han var lite märklig på så vis att han lärde sig att stå upp först efter att han lärde sig gå. Isa ställer sig upp, men går inte. Så småningom kommer ju stegen komma och även om vi ser fram emot dem, så kommer det säkert komma stunder då vi ångrar vår längtan också. Tänderna fortsätter att komma för Isa också, men de senaste nätterna har de tyvärr märkts av mer också. Hon har haft lite svårare att sova, men igår var hon inte alls trött och inte förrän kvart över elva slocknade hon. Då hade vi tagit in henne i vår säng för så länge orkade inte vi vara uppe. Hon sover bara en gång om dagen och den sovstunden kan vi inte ta bort, särskilt lång är den inte heller. Hon är ett litet energiknippe!

Isa
Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 juli 2015 17:45

Jag läste ett intressant blogginlägg hos På Smällen som verkligen slog hål på många utav myterna kring att skaffa barn. De som försöker bli med barn har säkert testat några utav punkterna som tas upp.

Läs gärna hela blogginlägget Varning för 10 försöka-bli-gravid myter. Men att bli gravid, eller snarare försöka blir gravid, är bland det svåraste att gå igenom när det tar tid. Påfrestningarna kan vara enorma på alla plan.
Vi känner en stor tacksamhet och glädje över våra barn och betraktar dem som våra mirakel, för vi vet hur många saker som måste gå "rätt" för att en bebis ska födas. Det är så otroligt många steg som ska stämma. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 26 juli 2015 08:15

Nalle har ätit samma smärtstillande medicin i sex år. Den har fungerat och den har aldrig varit svår att få tag i. Men nu är den restnoterad och beräknas inte komma in förrän i början på september. Det var vad vi fick reda på när vi skulle hämta ut en ny burk. Vi trodde att det skulle finnas medicin kvar på något utav de andra apoteken i vår närhet och jakten började.

Medicinen visade sig tyvärr vara mer "populär" än vi räknat med och det slutade med att vi fick reservera en burk i Jönköping, som var närmsta stället vi fick napp på. Men Apoteket ville inte skicka mellan apotek så igår blev det en måste-resa till Jönköping. Det fanns ju några medicinalternativ, men vi vill väldigt ogärna byta medicin nu när vi är i ett sådant kritiskt läge. Så egentligen var det ett ganska lätt beslut att ta. Men nu hoppas vi verkligen att medicinen kommer in som utlovat, för en burk med 100 tuggtabletter räcker inte långt när Nalle äter tre tabletter per dag...



Resan blev lite hastigt och lustigt påkommen igår, men när vi ändå var iväg ville vi göra lite annat än att bara åka för att köpa medicin. Vi började besöket med att äta på IKEA för det är ju så smidigt med barn - billigt och gott. Vi gick ett varv i varuhuset innan vi gick in på A6 och Apoteket. Efter det for vi till Stadium Outlet och där fyndade vi. Vi hittade kläder till oss och det blev ett regnställ till Ian. Han kommer att behöva lite extra kläder när det blir dags för förskola i höst.

Efter lite mer energipåfyll beslöt vi oss för ett överraskningsbesök hos vår vän Skrivmoster och hennes man. Överraskningen kom väl av sig lite för det är nog inte varje dag som det rullar upp en stor, vit minibuss med ögonfransar på parkeringen framför huset... Vi blev i alla fall väldigt varmt mottagna och till Ians lycka så råkade de ha barnbarnen hos sig. Det gav honom chans att göra av med uppdämd energi efter en dag med en del stillasittande. De var så söta tillsammans. Och Isa hamnade i knät hos Skrivmoster.


 


Det var väldigt roligt att det till slut blev av med en träff i verkliga livet också. Sociala medier är ju bra men där ges ju inte samma möjlighet till spontant inklampande. Isa fick ett par jättesöta skor också.



Efter vårt stopp fanns det faktiskt lite ork kvar och vi var ju ändå ganska nära Gränna - mot polkagrisland! Eftersom det var sen lördagseftermiddag var vi lite osäkra på om något skulle vara öppet. Men i en av butikerna vi var in i pågick det kokning med de generösa öppettiderna 8-22 alla dagar... Och det var även fler affärer som hade dörren öppen.



Sent på dagen och lite sämre turistväder gjorde att vi kunde ta oss fram väldigt smidigt. Nästan så att det kändes som att vi hade Gränna för oss själva. Och det blir många polkagrisar det, och många polkagrisar finns det... Allt tack vare Amalia Eriksson och hennes något tragiska familjerelationer.



Amalia Eriksson föddes som dotter till hovslagare Jonas Lundström och Katarina Hagen Andersdotter i Jönköping. Föräldrarna och syskonen dog i en koleraepedemi när hon var tio år. Vid 31 års ålder flyttade hon, tillsammans med familjen där hon tjänade som piga, till Gränna och gifte sig två år senare med skräddaren Anders Eriksson. Maken dog dock redan 1858, bara en vecka efter att Amalia fött paret en dotter. Amalia Eriksson ligger begravd på Gränna kyrkogård. I samma grav vilar dottern Ida. Vid mitten på 1800-talet var kvinnor fortfarande utestängda från många typer av näringsverksamhet, men kunde av sociala hänsyn få tillstånd att driva egen näring. Amalia Eriksson fick därför efter makens död 1859 tillstånd av magistraten i Gränna att bedriva sockerbageri och börja tillverka karameller. Hon blev den första som tillverkade polkagrisar.


Källa: Wikipedia.



För de som arbetar med polkagrisarna är det ju "vardagsmat" men vi tyckte nästan att det var lite magiskt att titta på när polkagrisarna trollades fram. Vilket hantverk! Och självklart köpte vi med oss en del karameller innan vi efter en något längre dag än vi tänkt for hem igen. Och allt tack vare Nalles medicin... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 25 juli 2015 08:25


Idag är det fem år sedan som vi startade upp den här bloggen. Då var planen att använda bloggen för tävlingar och dela med oss av vår vardag med släktingar och vänner nära och fjärran. Inte visste vi då att bloggen skulle bli en sådan stor del av vårt liv att vi faktiskt ända sedan starten har publicerat minst ett inlägg VARJE dag. Vi tänker fortsätta att blogga och hoppas ni vill följa med oss i minst fem år till! Under de här fem åren som vi bloggat har de största händelserna varit köp av hus och så två underbara ungar förstås! Nalle var ju med redan från start och lika underbar han med. Vad som väntar framöver återstår att se, men en och annan plan och förhoppning finns det.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 juli 2015 18:45

Vi har hittat fler Spöket Laban-böcker med figurer. Nu tror vi att vi bara saknar en: Mammas färger. Lämna gärna ett meddelande om ni vet var den finns att få tag på, med figur då alltså. Kanske att det finns en bok med Busan också, men den vet vi inte vad den heter i så fall.


Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 juli 2015 20:00

Tråkigt? Inslag av lättja? Ja, kanske båda och så av anledningen att det ändå var ganska smidigt. Det råder lite trötthet, men vi ville ändå komma ut på något så då passade det bra med en heldag i Karlsborg. Orten är liksom ändå inte densamma som när den lever upp på sommaren.



Först hade vi bara tänkt äta och besöka den nya lekplatsen men det slutade med att vi hittade på nya saker att se och att göra. Lekplatsen var jättefin, men det känns som att alla lekplatser som vi besöker är för något äldre barn. Våra får roa sig med det som går och för dem räcker det bra ändå.



Efter gôtt mos på Kanalkiosken for vi till Fästningstorget. Där finns biljetter att köpa till den välkända fästningsturen (och i filmen skymtar ju Jon förbi i en statistroll) men nu är barnen för små för den. För Ian, eller från 3 år vilken han snart är, finns istället Lilla Guldjakten. För oss passade den riktigt bra i och med att barnvagn och hund kunde följa med och jaga ledtrådar.



Vi fick en introduktion och en karta - sen var jakten igång. På kartan fanns olika mål utsatt aoch vi skulle hitta dem allesammans för att få ihop ledtrådarna.



Men nu var Ian ganska trött och det var en bit att gå mellan de olika stationerna. Vips hade han somnat och jag och Jon fick slutföra jakten.



Vår sista ledtråd hittade vi uppe på vallarna och på så vis löste vi mysteriet och guldskatten kunde återfinnas. Efter varje slutfört uppdrag väntar det en liten belöning för barnen. Denna gång i form av en liten kista fylld till bredden med diamanter!



Det var faktiskt inte bara Ian som vid detta tillfälle sov utan även Isa. Barnlösa, typ! Och då passade jag och Jon på att ta tillvara på vår tid på tu man hand. Vi köpte smarrig glass på Bulta-Majas glasscafé och njöt i lugn och ro.



Efter att glassen var uppäten och barn uppvaknade hade vi återigen tänkt åka hem, men på vägen ut från Götiska valvet såg vi att det var visning på DC 3:an. Tja, varför inte tänkte vi och hamnade istället där.



Varför inte ta chansen att kika in i ett plan som byggdes 1943 - för hur ofta får man göra det? En guide berättade planets historia. Ian spände fast sig och Isa agerade pilot.


 

 


Fästningsområdet är ju till viss del Jons arbetsplats men som vi upplevde den idag brukar inte höra till hans vardag. Så skillnad på jobb och semester blev det trots allt.

Återigen var det läge att åka hem, men...

Istället blev det att vi stannade till vid det andra vanliga torget, gick i affärer och var in på Konsum och köpte till picknick-fika. Vi tog med vår filt och fikade vid den andra lekplatsen vid Vätterns strand.



Ian är väldigt förtjust i att gunga och gärna HÖGT! Denna gungställning fungerade bra för det. Isa fick allt ta det lite varligare. Och allra varligast var det att bara sitta och njuta på filten.

Efter detta lekstopp tog vi oss nästan hela vägen hem. I början på veckan var vi till skogen med blev avbrutna av regnet. Det kändes lite snopet för vi hade gärna kommit hem med något i våra små hinkar. Både hinkar och påsar blev kvar i bilen och helt på måfå körde vi in på en av grusvägarna längs vägen hem. Vilken lyckträff!



Att det fanns blåbär såg vi ju ganska direkt men efter att jag rekade lite längre in kom jag över ett stort smultronställe och efter lite mer letande hittade vi även några kantareller.



På en väldigt kort stund hade vi hittat så vi var nöjda. Allesammans var dessutom lite trötta, men det här stället lägger vi på minnet och återkommer till.

Den här dagen innehöll mycket av mycket utan att vi egentligen tog oss så långt. Barnen är badade och redo för sängen, även om de har hållit sig vakna nästan längre än oss de senaste kvällarna. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 juli 2015 19:41

Det har varit varmt och fuktigt och denna dåliga kombination har gjort Nalles öron sämre. Idag ringde veterinären in ett recept åt oss, hon vet ju hur det ligger till, så nu hoppas vi att besvären så småningom kommer att lindras för honom.


Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian född i september 2012, Isa född i juni 2014, Loe född i mars 2016 och Lin född i januari 2018.

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Juli 2015 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se