Den här veckan kommer att bli svår att glömma för den har innehållit så mycket. Den började med att det blivit dags för Ians inskolning. Det var verkligen ett stort steg för oss som haft honom hemma i tre år. Nu blir han ett 15-timmarsbarn så får vi se hur det går.

På tisdagen var det äntligen dags för vårt efterlängtade ultraljud. Den här dagen ville ju aldrig komma kändes det som innan, för det fanns så många frågor som skulle få svar då. Och vi fick reda på allt vi ville och att allt såg bra ut var toppen. Att få reda på könet har vi inte fått med Ian eller Isa, så att nu veta att det är en pojke känns också bra att ha fått reda på. Nu blir det lättare att planera.

Men ultraljudet var stort på ett sätt till för vi hade barnvakt. Det är något som knappt aldrig händer. Isa har aldrig haft barnvakt. Ian har varit passad två gånger, under ultraljudet med Isa och under hennes förlossning, men båda gångerna sov Ian. Det var min lillebror som var barnvakt då och det var han som ställde upp även under detta ultraljud. Den här gången var dock båda barnen vakna, men allt hade gått jättebra. Tack, Johan!

Det första barnmorskan visade när ultraljudet drog igång var hjärtat som slog och redan där kunde lugnet lägga sig för skit sak samma om något annat inte skulle stå rätt till - det är i alla fall någon som lever! Hon genomförde sin undersökning och vi såg allesammans bebisens snopp. Men bebisen låg och vände bort huvudet och var väldigt ovillig att vända på sig även om barnmorskan krånglade en hel del med den. Nu hade barnmorskan ingen brådska så hon avbröt undersökningen för att föra in sina data och gav oss då beräknat förlossningsdatum 26 februari. Sedan fick jag lägga mig ner igen och det var inte för att hon behövde veta något mer utan för att hon ville att vi skulle få en profilbild. Det var ju jättegulligt av henne, och då vred bebisen upp huvudet. Vi fick också en bild på en fot och på fötterna hade hon räknat till tio tår. På den bilden där bebisen inte vill titta på oss vill Jon ha det till att bebisen visar fingret åt oss... Jag tror att det är tummen upp. ;) I fredagskväll tyckte jag mig förresten känna av sparkar från den där lilla foten...

Jag hade varit kissnödig långt innan besöket (man ska ju inte kissa innan och jag ville inte att en tom blåsa skulle skjuta upp undersökningen) och blev ju inte mindre kissnödig under besöket, men när allt var klart var det som bortglömt och jag ville istället att vi skulle skynda oss hem.

Nu är det ju väldigt långt kvar till slutet av februari, men det är under den här tiden som jag äntligen börjat må lite bättre och att då även veta att allt som gått att se för barnmorskan såg bra ut underlättar ju förstås. När Ian är 3,5 år kommer han att ha två småsyskon och vi kommer att vara trebarnsföräldrar. Det känns lite overkligt men vi är så glada och tacksamma! /Jenny

 

Dubbelfarmor

5 oktober 2015 15:31

Jag är helt värdelös på att kunna identifiera saker och ting på ultraljudsbilder ... Men allt låter ju perfekt och kul att veta att en lillebror är på väg! Hoppas du får fortsätta att må bra.

Skickar en kram var till er alla!

Jenny och Jon Sjöberg

5 oktober 2015 16:21

Vi fick ju lite hjälp på traven i och med "experten" som guidade oss, men var lite vilse ibland också.
Nu är det långt kvar, men jag ska passa på att njuta lite nu när jag mår ganska ok och vi fått positiva besked.
Men januari som redan är en lång månad kommer att bli ännu längre nästa år. Kram, kram! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har något av barnen missat skola det här läsåret på grund av sjukfrånvaro. Efter kyrkgruppen i tisdags kräktes Loe. De hade då varit i badhuset och även om vi misstänkte att det berodde på att han fått i sig klorvatten så kunde vi ju inte vara säk...

Lin och Sia har tillverkat glitterflaskor, ett enkelt men väldigt fascinerande pyssel. I genomskinliga plastflaskor hällde vi olika sorters färgat glitter och diverse småsaker som stjärnor och annat roligt innan vi fyllde upp flaskorna med vatten. Ko...

  Det här pysslet imponerade faktiskt lite på Lin när vi gjorde det, för det var något som hon inte sett innan. Och vid första kollen på utskriften ser allt huller om buller ut, men efter målning och vikning sker det magiska. För i en vinkel bli...

... och så var det inte mer. Och det var inte bara vädret. Kråkfåglar har varit på det igen. Får väl köpa penséer eller nåt istället då...   ...

Nu har Lin börjat om simskolan igen och håller till i stora bassängen, och i helgen var vi i badhuset så hon skulle få träna lite mer. Hela familjen var med och simmade och badlekte, men vi satte även Ian, Isa och Loe på att simma några längder och I...