Under en sovstund som Ian tog i veckan fick han sällskap av Nalle. ♥

Som ett pysselfördriv har barnen målat några ljuslyktor. I Ullared var vi in på Panduros outlet och där sålde de 10 färgburkar för 100 kr och så länge som inte lyktorna ska diskas så ska färgen hålla.

Att måla lyktorna tog inte så lång tid så det blev ett väldigt passande pyssel. Lyktorna kommer att lysa ännu finare nu när vi vet vilka som är konstnärerna bakom kreationerna. /Jenny

Ja, det var ju den där snubben med bakelserna. ;) /Jenny

Eftermiddagarna kan vara riktigt kämpiga här. Då är min energi nästan i bott medan barnen kan vara pigga efter mat och kanske sovstunder. Ian får sova om dagarna om han verkar trött men inget planerat och Isa får sova om hon nu somnar. Den här veckan har Jon kommit hem senare än hur hans arbetstid ser ut vanligtvis. Han håller på med en körutbildning som fortsätter även i nästa vecka. I tisdags hade han dessutom en körning norröver och kom inte hem förrän efter åtta. Då satt jag halvt om halvt utslagen i soffan medan barnen tillsynes helt outtröttliga fortfarande röjde järnet. Förskolan verkar inte alls trötta ut Ian, är nog snarare jag som blir trött av att ta mig fram och tillbaka och få undan så mycket som möjligt med bara ett barn i hasorna. Något mer som bidragit till tröttheten är Isas tand nummer tolv. Hon har sovit dåligt, varit gnälligare och precis som med Ian så verkar det som att balanssinnet påverkas för hon har snubblat mer. I tisdags for Jon iväg redan efter tre på natten och inte långt därefter så vaknade Isa typiskt nog ledsen och jag tog in henne till mig. Men även om hon kom till ro så har jag svårt att sova med barn i sängen så det blev inte mycket sömn för mig. En annan biverkning till tandsprickningen är en otroligt lös mage. I morse hade jag allt klart - trodde jag då... - för att ta på oss ytterkläderna och mot förskolan när jag känner att det är alldeles blöt utmed baksidorna på Isas lår. Det fick bli ett hastigt byte av byxor men kom bajs lite här och var och jag som typiskt nog tvättat dagen innan. Det ger ju en viss tillfredsställelse att se tomma tvättkorgar, men så var det med det. Morgonen blev lite stressigare än tänkt men vi kom till förskolan i tid. Men nu är i alla fall tanden igenom lite grann. Men det är ju några kvar...

Efter höstlovet har lämningarna av Ian faktiskt gått toppen! Jag såg ut som en fågelholk när jag lämnade förskolan i måndags för jag var förberedd på alla möjliga jobbiga tråkigheter. Skönt att slippa det och igår kväll innan Ian somnade så sa han: "Hoppas att det är förskola imorgon." Som det värmde för jag har ju tacklats med att lämna honom där när han inte velat och vi inte varit tvungna då han lika gärna kunnat stanna hemma med mig och Isa. Min förhoppning har ju varit att han ska vilja gå dit, kunna leka med jämnåriga, lära sig nya saker, vara hemifrån och framförallt ha roligt och efter det uttalandet så kändes det riktigt bra. I och med att Jon kommit hem senare så är det mycket som ska avklaras under den tiden innan sängdags och vi har väl inte alls lika stor koll på varandras dagar när det ser ut så här. Ikväll hann vi i alla fall med att gå igenom gosedjur och leksaker som ska skickas till ett flyktingboende är det tänkt. Och sen får ju Jon umgås en del med barnen också så jag kan få andas lite på egen hand. Jag älskar dem allesammans, men det gör jag även om de är nere i lekrummet och jag sitter för mig själv ett våningsplan bort. Men det ser inte ut som att Jon har det så särskilt ansträngande... /Jenny

Den här krukan och andra med andra söta texter fanns som tips till fars dag-present på ICA igår. 10 kronor styck dessutom. Jag tyckte att de var jättefina och skulle passa toppen hemma hos oss oavsett fars dag eller ej. Två stycken blev det. /Jenny

Efter det långa uppehållet från inskrivningen var det idag dags för besök hos barnmorskan. Sedan sist har det ju hänt en del och bäst är ju förstås att jag känner av bebisens rörelser. Men blodtrycket, 110/60, var också bra, urinprovet godkänt och SF-måttet var 24.

Nu blev det inte någon blodprovtagning då man ska ha passerat vecka 24+, så det ska jag fixa i nästa vecka. Jag fick papprena för det. Blodvärdet ska bli intressant att höra då jag inte ätit några järntabletter. Men jag känner mig ju piggare.

Jon och barnen var med för vi anade ju att bebisens hjärtljud skulle lyssnas av. Jag och Jon har ju smyglyssnat tidigare via vår doppler men den har bara hörlurar och det har mest blivit av när barnen somnat så vi fått göra det i lugn och ro. Men nu kunde Ian och Isa också få höra och de stod som trollbundna och lyssnade.

Jag fick alla kommande besökstider för graviditeten, till och med för efterkontrollen i maj. Nästa besök blir i början på december, fast det känns långt dit. Kommer att vara väldigt mycket juligare då. /Jenny, vecka 23+4 och 114 dagar kvar

Ostchips är ju ingen nyhet, men om smaken blir julost så blir det lite nytänk över det hela och framförallt väldigt passande den kommande säsongen. Vi har provsmakat och Jon gillade dem. Han hade inget emot att chipssorten både luktade och smakade ordentligt med ost. För mig stank de verkligen av ost och jag kunde bara smaka några stycken för det här var alldeles för ostiga chips för min smak. Då vet vi det. /Jenny

Jag kan verkligen inte påstå att jag skämt bort mina tomatplantor med omvårdnad. I somras fick de större krukor och jag gav dem mer jord, men annars så. Jo, jag har förstås tagit in dem när det blivit kallt och sedan en tid tillbaka står de i våra fönster. Någon mer som har tomatplantor i sovrumsfönstret just nu? Tomatplantor som fortsätter att ge tomater. Jag hade ju tänkt ha ihjäl dem när vi höll på med vårt höströj, men hade inte hjärta till det då. Jag har dock ingen aning om ifall tomaterna är goda eller ej då jag inte ätit en enda. Gillar inte tomater... /Jenny