Ännu en vardagsvecka har passerat. På Ians förskola fortsätter de att "varna" för magsjuka, men vi fortsätter att klara oss. Känns dock bara som en tidsfråga... Jon har känt sig lite förkyld, men vi tar hellre snor än spyor, och han har orkat med att vara på jobbet. Tyvärr ställer även snor till det lite grann och helgens planerade besök för bebisgos vågar vi oss inte på.

Men i det stora hela blev det ändå en vardagsvecka som avslutades med bra besked. I onsdags hade jag besök på MVC och innan det lämnades Ian och sen skulle han hämtas. Promenaderna fram och tillbaka med vagn i det taskiga underlaget gjorde ju att foglossningskänningar kom som ett brev på posten. Nåja, värre var det med tankarna som mätningarna av magen satte igång.

Vi har på lite närmare håll än Familjeliv tagit del av hur det kan gå när magmåttet inte ökar... Med det i bakhuvudet så växte oron kanske snabbare än nödvändigt, samtidigt som måttet är mindre nu än med både Ian och Isa i samma vecka. Att igår få bekräftat med ett ultraljud att allt står rätt till gjorde verkligen att det känns bättre - och det första vi köpte efter kontrollen var en spjälsäng att ha i sovrummet. Barnens gamla får stå kvar i bebisrummet för det kändes smidigare med två. Att bebisen dessutom verkar väga mer än normalbebisen vid samma tidpunkt får oss att inbilla oss att det inte behöver bli en övertid på två veckor den här gången. Men man kan ju aldrig veta, bebisen är i alla fall inte för stor, fast en fyrakilosbaby kanske det blir.

Det är hyfsat städat, tvättat och andra tråkigheter avklarade samt påfyllt med ved så nu gör vi helg. Några sovmorgnar räknar vi inte med, men gott att äta ska det bli i alla fall och vi har redan börjat. Nu behöver jag ju inte oroa mig för magmåttet mer... och Jon behöver nog kuckelimuck-medicin. ;) /Jenny