Vi tänker låta Loe delta i studien som skickats ut från vårt sjukhus. Det var inte så stor insats som de krävde och om det kan hjälpa andra barn i framtiden så är det ju bara bra.

Vi har pratat om att komma ut och cykla och i helgen tog vi äntligen tag i det. Ian behöver öva... och vi behöver motionen. Det här blev Loes första tur på cykel och han såg sig omkring med stora ögon, precis som Ian och Isa gjorde när det var deras premiärturer.

Ikväll deltog vi allesammans på Familjegympan i gymnastiksalen på högstadieskolan och startskottet har gått för höstterminens gympande. Barnen klättrade, balanserade, hoppade, sprang med mera, med mera och de hade jättekul!

Vi har jättegoda och bra äpplen för att göra äppelmos på och nu har vi gjort mos av säsongens fina äpplen. Moset blev jättegott! Det är ju egentligen ganska lätt att göra och vi har äpplen kvar om lusten faller på.

Känseln i mina händer har fortsatt att spöka och häromdagen kostade det oss tid och pengar också. Jag skulle köra in barnens radiostyrda bil i garaget och tog vägen förbi fönsterrutan i källaren. Klirr! Men nu är rutan bytt. /Jenny

Ikväll var vi i Rankås för att delta i fjärde springet. Den första gången som jag sprang med Ian gick inte så bra, han var inte alls på humör, andra gången gick det fintfint och vi satte rekord och förra gången kom vi inte ens till start. Han snubblade och skadade knät när vi just kommit dit och ville inte springa. Bara att vända och åka hem och det blev DNF i protokollet.

Idag gick det däremot så där bra igen och det är ju roligare. Jon har hand om Isa (och Loe i bärsele) när vi är där och de tar det hela i ett lugnt tempo. Tur att Jon gillar att vistas i naturen... ;) Men hon har kul och det är förstås viktigast!

Nästa gång är det sista gången och då ska det väl bli medaljutdelning. /Jenny

Första tanden är igenom för Loe, 6 månader och 1 vecka gammal. Jag tror att Ian och Isa var runt tre månader äldre när de fick sina första tänder... Det är förstås jättesvårt att fota, men lättare att känna. Och den har inte märkts av något heller, men igår tyckte jag att det såg så märkligt ut i munnen på honom, en svart prick i tandköttet, och idag tog jag en närmare koll. Nu är pricken vitare. Tand! /Jenny

Loe fortsätter att vara minst i skaran både till hur det ser ut nu förstås men också när Ian och Isa var lika gamla. Men han är så go så! Idag var han så glad under det planerade besöket med barnläkare på BVC och skrattade även, särskilt när doktorn klämde på honom.

Att ligga i vågen, som de andra tyckt varit lite läskigt, var det inget konstigt att göra heller. Vårt BVC-besök blev dessutom tidigarelagt eftersom vi ändå var på Familjecentralen i anslutning och för att det rullat på med andra besök före oss. Så jag hade inte hunnit ge honom något att äta innan som jag tänkt hinna annars.

Men viktkurvan gjorde ett ordentligt steg uppåt för han är matglad och jag ammade till hans sexmånadersdag för någon vecka sedan men nu är det slut med det. Det är så jag gjort med de andra också eftersom jag inte trivs med att amma även om det annars fungerat. Sex månader plus eventuell flaskvänjningstid. Loe lever på barnmat, välling, gröt och klämmisar och är 67,5 cm och väger 8180 gram.

Nästan sedan födelsen har han däremot varit snorig till och från, på BB fick de stoppa in en slang i näsan för att suga upp fostervatten. Men det var ingen fara med det vad det verkar, läkaren hittade inga "konstigheter" i näsan. 

Sedan några nätter tillbaka sover han i sin spjälsäng på sitt rum och gör det hela nätter. Lite spring, mest för Jon som nu mest blivit den som sköter nattvakten, för att sätta i napp och se till de andra två blir det, men i det stora hela har det fungerat över förväntan.

Skönt att fått återta sängen. Skönt att slippa amma. Skönt att sova utan amnings-BH och inlägg. Skönt att få sova. Skönt. /Jenny