Ofrivilligt ensamstående som jag för tillfället är hade jag ändå en vilja att ta mig ut på Ljusvandringen. Den brukar ju vara så mysig. Det är klart att det tog emot lite att göra det ensam med tre små barn, men det gick trots allt riktigt fint. Loe och Isa satt i vagnen och Ian stod på ståbrädan större delen av tiden - det blev ju lite tungt, men det fanns ju så mycket fint att se under den 2,5 kilometer långa sträckningen. Det hade gått att göra promenaden mer utdragen än vad vi gjorde, men samtidigt ville jag ha barnen i säng inte alltför sent. Det fanns helt klart upplevelser för alla! /Jenny