Ikväll var det start för Terrängpropagandan (proppen) i Rankås och barnen har varit taggade ända sedan de fick reda på det för ett par veckor sedan... Vi hade ju tänkt att Loe skulle sitta i bärstol på Jons axlar men det var ju onödigt nu i och med operationen så vi letade fram en gammal vagn på vinden som Loe fick sitta i och så slog Jon, Loe och Isa följe runt. Jag och Ian tillsammans med en kompis till Ian tog oss runt de 1,5 kilometrarna lite snabbare så vi stod vid målgången sen och hejade fram dem på upploppet. Rolig kväll och vi fick ju dessutom väldigt fint väder! Barnen gillar det här arrangemanget massor och ser redan fram emot nästa gång - och vi med.

När jag fick receptet för en herrans massa år sedan så kallades salladen för Eriks sallad och det har vi kört vidare på. Det är en nyttig och god sallad som står sig riktigt längre. Vi gör ibland ett "storkok" och jag har en del hemma och Jon tar med sig till jobbet. Väldigt smidigt att ha i kylskåpet. /Jenny

Ingredienser

1 kg vitkål

2 stora morötter

1 purjolök

1/2 burk smörgåsgurka

Lag

1 dl äppelcidervinäger

1 dl matolja

1 dl socker

vit och kryddpeppar

Alltsammans strimlas och läggs i en skål.

Koka upp lagen och häll den varm över grönsakerna.

Rör om och låt svalna.

Jag tog mig lite vatten över huvudet när jag fick för mig att sy egna sittdynor till vagnen. Symaskinen var nog lite för klen för att ta sig igenom materialet... Men de blev klara och jag är inte nöjd, fast samtidigt måste det finnas fulare dynor någonstans. Eller? 

Poängen med dynorna var i alla fall att se till så att nedre delen på sittdelen blev skyddad från fula skomärken då mina andra dynor är för korta. Och det kravet uppfyller ju dessa i alla fall.

Nu åker inte Isa så mycket vagn längre, hon går eller åker ståbräda på enkelvagnen, men när det väl blir så blir det i det här åket som jag även sydde bumperskydd till.

Jag bytte även tillbaka till de svarta suffletterna för att få lite mer ombyte. Detta får duga ett tag och hursomhelst så var det lärorikt att testa på, jag blev en och annan erfarenhet rikare och så fick jag ju trots allt lite sytid.

Vem vet, det kanske blir en dyna till enkelvagnen också framöver...? /Jenny

För fyrtio år sen dog Elvis, jag föddes och en massa andra stora och små saker hände i världen. Bland annat slog Olssons fiske upp portarna för första gången, så denna helg var det 40-årsfest i butiken i Tibro. Flera utställare var på plats och visade upp all möjlig fiskeutrustning, trollingbåtar och andra flytetyg stod uppställda lite här och var med fler spöhållare än taggar på ett piggsvin, butiken och eventtälten var fyllda med jubileumserbjudanden och folk minglade, pratade fisk och kikade på allt. 

Så gjorde även jag, och förbluffades över hur lite jag egentligen vet om fiske. Butiken var sprängfylld med drag i alla möjliga färger och former, drag som jag inte har en aning om vilka sorts undervattensvidunder som de är tänkta att locka. (Jag kör fortfarande med Utö och Droppen.) Och vertikalfiske? Horisontalfiske har jag prövat på, det är när man slänger ut ett flöte eller ett bottenmete och sen går och lägger sig raklång i gräset och tar igen sig en stund... "Dropshotfiske"? Det måste jag googla nån gång. Låter kul.

Det största dragplåstret denna dag var nog ändå fiskegurun Martin Falklind, som linkade upp på scenen med krycka och något sorts benstöd. Han sa nåt om en mako, men jag vet inte. Det var ju trots allt första april, men å andra sidan har Martin rest runt i världen en hel del och fiskat, och kan helt klart ha haft närkontakt med en haj. Min värsta "krigsskada" när det kommer till fiske måste väl tyvärr vara när jag stack mig på en snorgärs taggar när jag var liten. Ja, jag har väl aldrig hävdat att jag är någon storfiskare, eller hur...?

Martin berättade engagerande om när han blev "kidnappad" till den lilla orten Abborrträsk och hur han blev förälskad i traktens fina fiskevatten, med allt från öring, harr, gädda och abborre, till fantastiska rödingar på över fyra kilo! Han visade många vackra bilder och även klipp från hans dokumentärfilm om Abborrträsk. Det var roligt att höra om trakter man själv varit och fiskat i, kanske inte med samma goda utdelning, och visst blev jag fiskesugen igen. Jag besinnade mig dock när det gällde lockvarorna och köpte bara en liten wobbler, mest som ett minne från jubileumet, och knallade sedan hem. Rätt häftigt att ha en av landets största fiskebutiker på gångavstånd! (Noteras bör att jag inte alls är sponsrad av O-fiske, men det hade ju samtidigt inte varit helt fel att vara det...) Hursomhelst, nu när ljuset börjar återvända på kvällarna, kanske det i alla fall kan bli en liten sväng ned till Tidan för några kast innan mörkret lägger sig. Men inget vertikal- eller horisontalfiske för mig, bara gammalt vanligt, hederligt "kasta ut, veva in och få ett knippe sjögräs på draget"-fiske... Hajar ni? /Jon

På förmiddagen var det klädbytardag i Mölltorp, men det var inte alls så fyndigt som det brukade vara tyvärr. Fast barnen fick en trevlig stund på lekplatsen i alla fall.

Vi for hemåt och Jon var iväg en sväng på något fiskegrejs och sen åt vi när han kom hem igen. Hem igen bara för att vi allesammans for iväg igen, den här gången åt andra hållet och mot Skövde.

Lite småköp och en storhandling avklarades till förhoppningsvis en lugnare dag imorgon. Dagen var dock inte slut där för efter kvällsmat tog hela familjen en promenad. Det börjar dra ihop sig för vårens spring för barnen i Rankås och nya skorna behövde springas in... och Ian och Isa hade faktiskt energi kvar. 

Vi rundade Ånaplan med allt var det nu innebar och Loe knallade på tillsammans med sina syskon också och hade velat gå mer själv, men vi måste ju hålla igen honom för han är ju trots allt nyopererad. Han går på högre dos smärtstillande och tack och lov märks det inte så mycket på honom.

Om någon dag ska vi trappa ner så får vi se hur han reagerar då och det så kallade drakplåstret har inte ramlat av än så vi vet inte riktigt hur det ser ut. Men han är sitt vanliga glada, röjiga jag igen, dock gillar han inte medicineringen...

De var så otroligt söta där de två stora höll den lille i händerna när de knallade fram. Vår älskade små gullungar!

Vi gick hem och barnen satt ner med lite lördagsmys, men jag fortsatte i motionsandan och testade på årets första joggingtur och för övrigt första på jag vet inte hur länge. Runkeeper tyckte ju att det blev rekord. ;)

Jag har ju bara power walkat och det är inte samma rörelsemönster. I Rankås är det spring som gäller och jag ville kolla ifall jag skulle ha en chans att orka med Ian eller ej.

Där är det 1,2 km, men nu orkade jag nästan 4 km så behöver väl inte vara så orolig men gick ju inte särskilt fort. Och lär väl ha världens träningsvärk imorgon.

Men morgondagen ser väldigt lugn ut i och med att vi fick undan mycket idag. Vi är väl fortfarande lite sega efter göteborgsresan, men nu är det bara en vecka kvar innan påsklovet. Och Jon kommer att vara ledig då! /Jenny