På sommarträdet fick vi inga äpplen alls, men på höstträdet blev det några fler. Och för att inte gå miste om även dem så plockade vi ner några utav de få som växte. Eget äppelmos är ju så bra och gott att ha!
Vi gjorde våfflor och premiäråt moset som fick mycket väl godkänt.

Under den där tidiga värmen som var i våras fick vi ju verkligen upp förhoppningarna för en riktigt varm sommar. Förra året brydde vi oss inte ens om att sätta upp poolen, men nu inbillade vi oss annat.
Men poolen har verkligen inte kommit till någon större användning alls. Vi har mest bara slösat med poolrengöring, el och filter känns det som. Så nu ger vi upp. Poolsäsongen som aldrig kom igång är nu över.

Ians förskola vann prispengarna i konsttävlingen och Isa hamnade i tidningen.

De är överlyckliga...

Nästan så vi inte kände oss helt redo för en fest för hösten, men kul att det händer något så bäst att passa på. Aktiviteter, försäljning, scenframträdande och annat skoj. Vi passade också på att rösta på konstverket som Ian och de andra barnen på hans förskola gjort. Ian vann förresten en chokladbit i chokladhjulet, Isa ville bli ansiktsmålad som Hello Kitty och alla tre var i hoppborgen under festen som bjöd på mer härligt sensomrigt väder än höstigt.

Väntan var över! Ian fick idag en riktig överraskning. Utan att han fick veta vart vi var på väg, åkte han och jag in till Skövde. Dagen till ära fick han sitta framme hos mig, och det tyckte han var stort. Spänd av förväntan gick han glatt bredvid mig till bion...

Väl därinne avslöjade jag vad han skulle få se, och hans reaktion - ren glädje! - var inte helt oväntad. Ian har ju älskat Bilar sedan han var en tvärhand hög, det har väl knappast undgått någon vid det här laget, och att få se Bilar 3 på premiären blev en lyckad femårspresent i förskott. Lite popcorn och dricka till det och sedan in i biomörkret.

De många filmtrailarna och den charmiga Pixar-kortfilmen Lou hade han inte mycket till övers för, men sen satt han som ett tänt ljus i stort sett hela den långa filmen (åtminstone tills popcornen var slut). Tillbaka på parkeringen var det en något trött men väldigt nöjd liten nästan-femåring som satte sig i bilen. Det var roligt att Ian gillade filmen, och den var faktiskt bättre än jag förväntat mig. Första filmen kom redan 2006, andra 2011... så kommer Bilar-intresset fortfarande att vara kvar när en eventuell fyra kommer, måntro? /Jon