En av Nettos kampanjvaror den här veckan är den här urgulliga nissedörren. Det fick bli ett villhöver och nissen har redan flyttat in.

Eftersom Tomten kommer med klapparna via skorstenen så är det just på spiselkransen som den lille nissen satt upp sin dörr som bara han kan öppna. En stege, en postlåda, träskor och en grötskål ingick också i det charmiga setet - allt för bara 60 kr!

Vi har tidigare använt appen Santas Spycam och nu passar den ju ännu bättre så vi kan "lura" ett gäng ungar lite till. För nissen ser dem och skickar rapporter om uppförande direkt till Tomten... /Jenny

Det kommer nog att dröja ett tag tills det inte känns som jag tappat bort ett barn i och med att Isa nu också lämnas på förskolan.
Nu är det bara jag och Loe om förmiddagarna (må-to) och så kommer det att se ut i alla fall fram till jullovet. Roligt att få lite tid på tu man hand med honom. /Jenny

Igår fick Jon en farsdagspresent i förskott - en fisketur med familjen. Vädret vid put and take-sjön Hållsdammen på Billingen i Skövde var inte det mest idealiska och vi var väl inte särskilt förhoppningsfulla när det kom till att få napp. Men ett av de dragen som han fått utav Isa var lyckosamt och efter inte särskilt många kast hörde vi hur han ropade "napp!" - nästan så det ekade över hela berget.

Isa stod på första parkett medan Loe och Ian fikade i vindskyddet då det blåste lite kallt och var lite kyligt i och med att det låg ett vitt, tunt snötäcke på platsen när vi hörde Jon ropa.

Vi lämnade våra platser för att beskåda slutet för fisken, en regnbåge på 1 kilo. Det blev en del av kvällens middag och räckte även till lite mer än så. Extra roligt att turen gav utdelning för vi har pratat hela sommaren om att åka hit, men nu blev det alltså av.

Men den riktiga dagen för far är ju idag och då fortsatte uppvaktningen med bland annat den självklara farsdags-tårtan och fina teckningar från barnen. /Jenny

... domherrar. De kanske inte räknade det snöblandade som föll tidigare eller också är det mer snö att vänta.

I måndags var jag och Isa mer på ett besök på förskolan i ett par timmar. Då var det mest utelek.

I tisdags var jag (och Loe) med Isa från start med samling, men efter ett par timmar avvek vi för att återkomma vid hämtningsdags.

I onsdags var jag med under cirka 10 minuter på samlingen innan det var dags för filmvisning i matsalen. Isa var inte med på filmen men den var från hennes avdelning och det var intressant att se vad de gjort/gör med barnen.

När filmen var slut brydde jag mig inte om att säga hej då till Isa, utan vinkade bara i samförstånd åt en fröken. Jag räknade med att de skulle höra av sig om det var något. Hon hade blivit ledsen men bara för att hon krockat vid uteleken... med Ian. Men det var nog inte så farligt för det fick jag höra från en pedagog men varken Ian eller Isa nämnde det. Den här dagen började förskolestarten ta ut sin rätt, för väl hemma vid nedvarvningen så somnade hon... med surfplattan på huvudet. 

På torsdagen, fotograferingsdagen, lämnade jag av henne som tänkt framöver direkt till morgonsamlingen och gick därifrån. Hoppas att fotografen lyckades få bättre bilder än vad jag fick till...

Men Ian som tappade en leksak på tån strax innan vi skulle gå och blev ledsen, mössor på försök till frisyrer varav en med wave-maker-lockar i fuktig miljö hjälpte nog inte... Att det varit en annorlunda vecka för Isa med mycket nytt märktes desto mer då det var dags för skridskoskolan på kvällen. Trött, gnällig tjej.
Jag har ju haft mobilen nära till hands hela tiden som hon varit på förskolan, men de har aldrig ringt och även torsdagen hade gått bra.
Vi har ju anat att hon varit redo för förskola, men den här inskolningen gick ju över förväntan. Jag har bara varit med henne i runt fyra timmar. Så det är inte utan att man undrar när bakslaget kommer. OM det nu gör det vill säga.
Men idag är det fredag och då är barnen förskolelediga och vi hoppas på en mysig helg så får det bli förskola som tänkt med 15-timmar var för Ian och Isa i nästa vecka. /Jenny

På MVC blev jag rekommenderad att vaccinera mig mot influensan då immunförsvaret inte är vad det borde vara. Och nu är det gjort. Det ger ju inte ett 100 %-igt skydd men känner ändå att det är bättre än inget. Ifall. Jon med sin astma ska vaccinera sig imorgon. Nu är vi sällan jättesjuka och hoppas att det fortsätter så. /Jenny

Senast skrev jag ett grav-inlägg, inte så muntert kanske, så nu tänkte jag skriva ett grav(id)inlägg. För även om det tagit bra länge för mig att inse det, kommer jag om ett par månader - plus minus några dagar - att vara fyrbarnsfar! Och jag längtar. Såklart. Den lilla ängslan jag ändå har någonstans långt därinne, för man vill ju att allt ska gå bra, försvinner i all den glädje jag känner när jag tänker på att vi snart ska få träffa vår efterlängtade Lin. Hon bökar runt rejält i mammas mage nu och verkar nästan vilja komma ut redan. Men så ivrig får hon inte vara, det skulle ju sabba hela "vartannat år, varannan pojke, varannan flicka"-konceptet, hehehe...

Skämt åsido har jag svårt att förstå hur lyckligt lottade jag och Jenny är, för på lite mer än fem år har vi fått tre, snart fyra, fina barn som jag hoppas få följa genom livet. Att se dem växa upp, kunna ge alla kärlek, glädje och trygghet, hjälpa dem förstå världen och förhoppningsvis kunna lära dem en del om vad som är rätt och fel här i livet, har blivit det viktigaste för mig. Det har inte varit lätt alla gånger, och jag har ingen illusion om att det kommer att bli lättare med ett fjärde litet liv att ansvara för, men jag känner mig trots allt mer redo för ansvaret än någonsin.

Under dessa år, då vi gick från tvåsamhet (ja, tresamhet om man räknar med vår käre Nalle då) till att bilda familj, har jag fått omvärdera det mesta i mitt liv. Ibland har det varit jobbigt, rentav plågsamt, men det har otroligt nog stärkt mig och gjort mig mer ödmjuk inför livet. Saker som betydde så mycket för mig för femton, tjugo år sedan, kan jag bara se tillbaka på med ett förvånat leende. Att det ena och det andra kunde vara så viktigt då. Hur i allsin dar hade jag tid och ork att bry mig om sådant? Ändå vill jag inte kasta bort dessa minnen eller förminska dem till ingenting, för på något underligt vis är det ju den jag var och de val som jag gjorde som ledde mig fram i livet till det jag har nu. Och jag har kanske inte allt jag hade då, men jag är lycklig.

Och nu svävade jag visst iväg. Igen. Jag har ju en tendens att göra det, särskilt när inte Jenny är i närheten...

Lilla Lin! Jag längtar så mycket efter att få träffa dig. Jag vet att jag inte alltid kommer att vara världens bästa pappa (oavsett vad det står på t-shirtarna) och det kommer komma en tid då du inser att inte heller jag har svaret på livet, universum och allting (fast det ska visst vara 42 har jag hört). Men jag hoppas att du kommer att tycka att jag är en rätt okej farsa när allt kommer omkring ändå. Kanske på andra sidan puberteten, i alla fall. Men just nu får du gärna låta bli att sparka så hårt på mamma hela tiden. Hon behöver sova också ibland. Vi ses snart, älskade lilla du! /Din pappa

"Nothing I can see but you when you dance, dance, dance
A feeling good, good, creeping up on you
So just dance, dance, dance, come on"