Inskolningar kan ju gå lite olika, men vi hoppas på en smidig en för Isa som nu börjar förskolan vid tre år och fyra månaders ålder. Idag var hon bara där i ett par timmar, som mest bestod av utelek, och det räckte nog gott att börja med.
Imorgon kommer det att bli en lika "lång" dag som för Ian, så får vi se hur det går. Att hålla reda på Loe då blir nog ett större bekymmer... Och Loe kommer att vara fortsatt hemma så det blir bara 15-timmarsveckor för både Ian och Isa.

Den här veckan väntar även fotografering på förskolan så det blir en annorlunda start och idag har även information om när luciatåget ska vara i december gått ut och det ser vi fram emot. Ian och Isa på samma lussefirande och Ian vill vara pepparkaka och Isa ängel.
Men nu håller vi tummarna för en snabb inskolning! /Jenny

I Tibroparken och på närliggande Mini-Zoo var det i eftermiddag knökfullt med besökare. Det var nästan så vi höll på att vända när vi på långt håll såg hur bilparkeringarna sträckte sig en bra bit från själva området.
Men nu hade ju barnen sina önskelistor att överlämna till Tomten som väntade på dem. Ian och Isa hade skrivit sina själva och Isa har varit duktig på att fylla på sin lista allteftersom hon sett något nytt roligt på barnkanalernas reklampauser. Och flera av önskemålen har Tomten redan via ett och annat klick näthandlat hem.
Alla tre lämnade över sina listor till Tomten och önskade honom god jul och var kanske lättade över att de inte blev frågade om de varit snälla...

Familjen var julmarknaden till ära matchad i tomteluvor för att försöka få upp julstämningen. Vi gick en vända på Mini-Zoo innan vi vågade oss in i dansparken för att gå ett varv på själva julmarknaden. Det var verkligen fler besökare än vad vi trott, så det här blev säkert en succé för utställarna.
Vi ville fortsätta att hålla liv i julstämningen som infunnit sig någorlunda och tog vägen förbi ICA hem för några juliga inköp och fick oss en mysig julfikastund hemmavid.

För nu när höstlovet är till ända är jul nästa längre ledighet som väntar. Jul, nyår och så en bebisleverans på det - och så får vi se hur långt jullovet kombinerat med föräldraledighet blir för oss. /Jenny

Att mitt i livet tänka på döden är kanske inte så upplyftande, men jag och Jenny har pratat en del med varandra om hur vi vill tas omhand efter att vi lämnat jordelivet. Vi vill inte att sorgen och saknaden ska tyngas ytterligare av en massa praktiska frågor, då mycket går att samtala och bestämma om innan. Därför har vi fyllt i Vita arkivet, där vi beskrivit våra önskemål kring begravningen och annat, för att underlätta något för våra efterlevande.

Nyligen hörde vi talas om ett nytt sätt att gravsättas, Rest in tree. Det är en begravningsbyrå som tagit fram en metod där askan efter kremering blandas med olika näringsämnen i flytande form, och sedan trycks blandningen ned cirka två och en halv meter ner i jorden. På så sätt kan man få finna sista vilan under exempelvis sitt favoritträd, och så småningom på sätt och vis även bli en del av det.

Detta nya sätt att begravas på tilltalar både mig och Jenny. Det är en väldigt fin tanke, fast än så länge är det hela oprövat i Sverige. Bara ett fåtal får tillstånd att sprida en anhörigs aska på en alternativ plats, som i havet eller en stor sjö, och allra svårast är det att få tillstånd att sprida askan på land. Men samhället förändras och jag är säker på att det inte dröjer så länge innan man för evigt kan vila vid ett träd. /Jon

Ser du dessa vissna löv,
vissna löv i vinden -
så är jag ett visset löv,
visset löv i vinden -
Döden skall mig fatta
I sin gamla kratta -
...Åh, jag är väl ännu röd,
ännu röd om kinden -
fast jag är ett visset löv,
visset löv i vinden.

- Nils Ferlin, ur "En döddansares visor" (1930)

Det blir verkligen inte så många inlägg i kategorin "Gravid för fjärde gången". Jag skulle ju kunna skriva om den aktiva bebisen som håller mig vaken om nätterna, foglossning och låsningar, bristningar, flåsighet, osmidighet, märkliga drömmar med mera... Så visst händer det saker men finns ju lite "vana" nu när det inte sker något som är utöver det som man kan förvänta sig även om det är motigt att ha det så ibland ändå förstås.

Fredagen är dagen som vi går in i en ny vecka på och nu befinner vi oss i vecka 31. Det rör ju lite på sig nu! Och som mest 69 dagar kvar och jag hoppas att jag slipper ifrån tidigare än så, men har inte hört något än från sjukhuset om operationstid. Så snart som möjligt efter nyår är min förhoppning. Gärna första januari klockan 00.01 ...
Häromdagen köpte vi ett babyskydd så vi kan komma hem från BB. För det vill jag verkligen göra fort, för där har jag aldrig trivts även om de nu ska ha renoverat och att det kanske blir ett eget rum i och med snittet. Med Loe var jag hemma knappt ett dygn efter att de plockat ut honom och jag hoppas att det ska bli detsamma den här gången. Det får bli smärtstillande hemma och Jon har givit mig sprutorna med blodförtunnande Fragmin tidigare. De ser jag inte fram emot - svider något fruktansvärt. Babyskyddet som vi hade tidigare till Ian, Isa och Loe hade blivit för gammalt. Vi har gått igenom bebissakerna på vinden och där finns det som vi behöver: babygunga, babysitter, bröstpump med mera.
Bebiskläderna har vi däremot inte gått igenom än. Men vid ultraljuden har det inte varit några tveksamheter om att det inte skulle vara en tjej så blir väl till att kolla igenom kläderna efter Isa. Lite dålig tajming att Isa är född mitt i sommaren och den här bebisen kommer att födas mitt i vintern. Även mellan Loe och Ian skiljer det på samma sätt, Loe föddes på sena vintern/tidiga våren och Ian sena sommaren/tidiga hösten, så stämde inte helt i klädesväg.  
Vid det här laget hade säkert BB-väskan varit packad sedan länge med Ian, nu har jag inte ägnat det en tanke än.

Kejsarsnitt och eventuella komplikationer oroar en del, sedan att det säkert är gott om hemska sjukdomar i omlopp vid den här tiden, så vi får väl se när vi släpper tillbaka Ian och Isa till förskolan och sedan vet ju inte vad det här är för sorts bebis. Ian var ju den som aldrig sov, medan Isa och Loe varit lugnare så sett. Men vildare under uppväxten. Loe helt klart vildast...

Hursomhelst så ser vi fram emot att träffa den här lilla tjejen och hoppas att tiden fram till jul och nyår kommer att rinna på bra. /Jenny

Spenatsoppa till lunch idag och då är bröd ett måste så redan till frukost fanns nybakade små bullar att mumsa på. Jag hittade ett väldigt snabbt recept och de blev jättegoda. Lunchen också.
Jag passade också på att baka en chokladkolatårta, samma som förra helgen, för det blev ett väldigt uppskattat recept. Jisses så gott, men väldigt mastig så gäller att äta med måtta.

Handling på ICA, bad av barn, städ och tvätt - en lite mer vardaglig dag idag alltså. Men vi har också haft barnen på skridskoskola och Loe busade friskt i båset.

Sedan har vi förberett för att ta årets julkort och hoppas att det blir bra förhållande både ute och på humör på barn för att kunna knäppa det imorgon.
En dag som i övrigt är helt blank! /Jenny

Höstlovet fortsätter i aktivitetsrikt tempo och under novembers första dag bar det iväg på bussresa till Borås Djurpark tillsammans med kyrkans vuxen- och barngrupper. Våra känslor för djurparker är väl tudelade måste vi erkänna.

Att frihetsberöva djur och tjäna pengar på dem kontra att enbart arbeta med att bevara utrotningshotade arter. Djurcirkusar ligger väldigt lågt i kurs för oss och de ska vi försöka hålla oss ifrån så länge som möjligt.
Nu läste vi på om Borås Djurpark innan och hittade ganska snart deras bevarandeprojekt och miljöengagemang - och vi anmälde hela familjen till denna resa. Att vi hittade ett antal lekplatser på parkens karta bidrog också då Ians djurintresse aldrig har varit särskilt stort. 
I parken fick vi möjlighet att se ett stort antal olika djurarter, såväl djur från det vilda som vanliga bondgårdsdjur, även om de senare inte kändes lika exotiska som till exempel att få se sebramanguster eller skymta vargarna.  

Vi valde att svänga av till höger för att runda parken motsols och tur var väl det för om vi hade gått till vänster så hade vi inte kommit mycket längre. För där fanns Bondgården och Kaninlandet, inte alls i närheten av det som vi nyligen besökte på Liseberg, men det här blev barnens favorit. 
Ett tunnelstystem för barnen att springa i och klättra upp för att se kaninerna som skuttade omkring där ovanpå. Nu blev det här bland det sista vi gjorde och de hade säkert sprungit omkring där längre, men vi hade ju en buss att passa för att komma hem. 

Vi gick upp vid sex imorse (eller fem första gången för att någon hade glömt att ställa om klockan på sin stenåldersmobil...) och bussen skulle gå 7.30 Vi tog bara med barnvagn till Loe för vi har märkt på sistone att Isa orkar gå, hon gör det hellre också och dessutom är det mycket smidigare att slippa klumpig syskonvagn. Den tiden kommer ju så småningom med Loe och bebis ändå.
Bussen gick hem klockan tre och då hade Ian och Isa traskat omkring i parken sedan tiotiden, lekt, busat och tittat på allt. Vi trodde ju verkligen att de skulle somna under hemresan. Men inte då.
Ian tog det väl lite lugnare, men Isa satt och tjötade under i stort sett hela hemvägen om allt och ingenting. Det var ju i och för sig bra att de inte sov, men lite tystnad hade ju inte varit fel heller.
Loe sov på resan dit och resan hem. Barnen fick varsitt gosedjur i en av souvenirshopparna och Loe somnade så sött kramandes sin Simba, maskotten för Borås Djurpark.  

Resan i stort var väldigt uppskattad, bortsett från regnet då, men vi hade förberett oss för ett blött besök. Parken var lagom stor för oss att ta oss runt i under tiden som vi var där, och vi fick se många av djuren som bor på det välplanerade området. Det fanns alltid något nytt att upptäcka runt hörnet.
För oss passade Borås Djurpark väldigt bra och vi hoppas att även kunna besöka detta resmål någon gång under sommarsäsongen då djurlivet lever upp ännu mer.