Vårt hus må vara litet, men med lite fantasi kan faktiskt fyra barn få egna rum. Loes hade först varken dörr eller fönster, men dörren fixade vi relativt fort. Värre var det med fönstret. Att hitta ett begagnat i samma storlek och stil som de övriga källarfönstrena skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Det fick därför bli ett nytt, och lyckligtvis dröjde det inte länge innan det kom från fabriken.

Att såga hål i källarväggen trodde jag, tidsoptimist som jag är, skulle gå rätt så snabbt och bli bra ganska direkt. Turligt nog var betongen inte armerad med järn, så diamantklingan höll hela vägen in. Men dammigt blev det, både utomhus och inomhus då det extremt fina betongdammet letade sig in ÖVERALLT! Trots att jag tätade kring dörren, kröp dammet igenom och utlöste till och med brandlarmet. Så ni kan gissa att efterstädningen i källaren inte var någon barnlek precis...

Med hålet på plats återstod en del finputsning och murning för att få det så lite ojämt som möjligt, och det gick åt en hel del betong och svordomar innan det var dags för det mest kritiska: att få fönstret på plats. Jag har aldrig satt in ett fönster överhuvudtaget, så jag är tacksam för alla youtubeklipp och goda råd från bekanta. Tyvärr finns det många skolor, så jag fick till slut mest gå efter eget huvud. Lite meckigt, men fönstret kom på plats och sedan följde målning, gardin och rullgardin, fönsterbräda och lampa. När insidan var klar återstod utsidan; mer betong och målning. Inte perfekt på nåt sätt, men nu har alla barnen varsitt rum och minst ett fönster där förhoppningsvis mycket ljus och mycket värme kommer att stråla in genom åren. /Jon