Färgglada chokladbollar väntar på barnen...

Det blev en hemmabiokväll i soffan, och filmen som streamades var Sonic the Hedgehog. Ni som kan er TV-spelshistoria vet att Sonic är något av SEGA:s motsvarighet till Nintendos Super Mario. En film baserat på ett TV-spel, alltså. Med en animerad huvudperson och "riktiga" skådisar i birollerna. Kan det vara något?

Jo, faktiskt var den riktigt bra! Fart och fläkt (förstås; Sonic är ju en riktigt snabb liten igelkott), kul dialog och en handling med bara några ytte-pyttesmå logikhål här och där, men i stort riktigt underhållande. Det var såklart lite konstigt att höra Jim Carrey prata svenska, men gummiansiktet var ju där ändå. Undrar hur många olika grimaser den mannen kan...?

Alla barnen gillade också filmen, men mest av allt Ian som såg den hela tre gånger! (Fast Sonic-mössan var mer för bloggens skull.) Spoilervarning: slutet bäddade för en uppföljare. Om det nu är så chockerande i hollywoodsammanhang... /Jon