... var vi upp en sväng på Billingen för att kickbikea i bikeparken och leka på lekplatsen.

Denna helg har haft en hjälplös känsla över sig för som förälder vill man att sina barn ska ha det så bra som går. Men vi kan ju omöjligt få fram en ny bästa kompis till Ian. Har vi tur kanske Ian aldrig förstår vidden av bästa kompisens flytt... Vi har dock insett den och därav detta hjälplösa tillstånd.

Bästa kompisen bodde inte långt härifrån så de hade kunnat fortsätta att gå till varandra för att leka, de gick i samma klass och grupp, de skulle ha fortsatt dela busshållsplats, båda gick i Miniorerna och i våras var det många gånger som just de två var själva där...

Vi såg att de två skulle ha fortsatt att dela uppväxten tillsammans, två fina killar som hittat varandra och som det verkade som att Ian kunde vara sig själv med. Ian säger ju att han har andra kompisar, men det känns ändå som att det var med den här killen som han passade ihop bäst.

Ian har aldrig varit mycket för att favorisera, att svara på frågor som vilken är hans favoritfärg, favoritfröken osv är svårt för honom, men bara för någon dag sedan så sa han att just den här killen var hans bästis.

Vi har också tyckt att de lekt så bra tillsammans och i och med Corona nu så hade vi planerat att överraska Ian med att åka till ett lekland på hans födelsedag - och ta med kompisen som present. Nu hoppas vi att det kommer att gå att genomföra ändå då kompisen fortfarande har viss anknytning häråt.

Men att bara kunna ses ibland och framförallt inte gå i skolan ihop är något som kommer att driva isär dem helt, tror vi. Vi har försökt komma på saker att göra i helgen, men ingenting har ju kunnat komma i närheten av tryggheten av en bästa kompis. Idag är det skola igen, men nu är det ingen idé att titta uppåt gatan för han kommer inte komma gående till bussen... 
Till viss del önskar vi att de aldrig börjat leka med varandra alls för då hade vi sluppit det här, men samtidigt är vi tacksamma över att Ian haft någon att umgås med. Nu hoppas vi att kompisen kommer tillrätta på sin nya plats och trivs där och att det här inte tar för hårt på Ian. Nu ska livet på något orättvist sätt fortsätta ändå... /Jenny