Inom loppet av några månader har jag haft ett antal obehagliga och oförklarliga händelser. Symptomen stämmer i mångt och mycket överens med kärlkramp, med det stora undantaget att "anfallen" kommit i vila eller stunder av minimal fysisk aktivitet. Men ett stort tryck över bröstet, andnöd och en strålande smärta upp till underkäken, där varenda tand känns som om den ska sprängas har varit ganska "onajs" att uppleva. Smärtan har varat några minuter för att sedan försvinna lika plötsligt som den kommit, utan några efterdyningar.

Efter fjärde anfallet tyckte Jenny att det var dags att kolla upp vad det kan vara, och eftersom hon sparkat iväg mig till vården förut i rättan tid (för att konstatera astma och närapå brusten blindtarm) var det bara att masa sig iväg. På vårdcentralen i Karlsborg mätte en läkare vilo-EKG, blodtryck och syremättnad, men för att få remiss till arbets-EKG på Skas i Skövde, var jag även tvungen att besöka "min" vårdcentral i Tibro. Efter blodprov och ny undersökning av läkare, fick jag ganska omgående remiss till Kliniskt fysiologiskt laboratorium (långt namn...), som bokstavligt talat låg mitt emot Blodcentralen, där jag varit massor med gånger.

Där undersöktes jag av inte mindre än två biomedicinska analytiker och en speciallistläkare. Först ännu ett EKG i vila för att sedan göra ett arbetsprov på en träningscykel, inkopplad med en mängd slangar med sugkoppar till en EKG-apparat, samt en doppler som mätte blodtrycket.

Som att gosa med en bläckfisk...

Jag fick hålla 60 varv/minut och varje minut ökade belastningen. "Som att cykla i en allt brantare uppförsbacke med samma växel" - för en mer pessimistiskt lagd person skulle det kunna vara en aforism för livet. Men som den positiva nolla jag är har jag levt länge nog för att veta, att efter varje uppförslut kommer förr eller senare en utförslöpa. Men den nionde och sista minuten var faktiskt en riktig plåga, tio sekunder kändes som tio minuter och det var bara på ren vilja som jag kämpade i mål.

Förvånansvärt nog var mina värden inte så pjåkiga för en lagom tjock man i sina bästa år som försummat träningen alltför länge, men nog flimrade det allt lite för ögonen ett tag efter att jag på skakiga gummiben stigit av cykeln, och som ett brev på posten kom huvudvärken senare på kvällen. Men inget visade på att något är fel med hjärtat, så det hela förblir ett mysterium. Nu har jag inte känt av det på över en månad, och förhoppningsvis aldrig mer, men visst åldras man en del i sinnet när kärlkramp förs på tal - ändå är jag ju fortfarande bara 25 år, konstigt nog... /Jon

 

Eva

5 december 2020 20:03

Inget är så sant som att hälsan tiger still. Tack Jenny för att Du tar tag i problemet. Hoppas det var en tillfällighet men inte återkommer. Ha en fin 2:a advent.

Jenny och Jon Sjöberg

5 december 2020 22:04

Var plåga har sitt skri för sig, visst är det så... ;-)

Jenny är verkligen bra på rumpsparkar; utan henne hade jag väl haft både andnöd och brusten blindtarm... bland annat. Vi håller tummarna för att många får ha hälsan i behåll, särskilt i dessa tider. /Odalbonden

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att hälla dipp i en påse med skruvar är trendigt eller gammalt. Nytt för oss i alla fall. Och gott för oss!   ...

Nu har vi fått svart på vitt att Loes hörseloperation fungerade!   ...

Det är plusgrader, blött på marken efter dagens regnande men just nu det är snö i luften. Tveksamt om den kommer att lägga sig när temperaturen det närmsta ska röra sig runt nollan. ...

  Loes återbesök på ÖNH-mottagningen gick både fort och bra. Han fick komma in en stund före (!) den bokade tiden och göra ett hörseltest, där resultatet var avsevärt mycket bättre än hans tidigare test innan operationen. Nu ska läkaren titta på...