Märkligt nog fick jag aldrig pröva på orientering i skolan, varken i grundskolan eller gymnasiet. Men nästan alla jag pratat med i vuxen ålder, minns gympalektionernas orientering med blandade känslor. Att man kopierade nån stackars plikttrogen klasskompis kontrollstämplar medan man själv skolkat och tjuvrökt, verkar ha varit en vanligt återkommande strategi genom tiderna...

Därför var det roligt att tack vare jobbet till slut få prova på orientering. Med bara en enda träningsrunda i ryggen för egen del, blev jag och kollegorna anmälda till K3:s regementsmästerskap. I gassande sol sprang jag vilse både en och två gånger i den okända och oländliga terrängen. Inte konstigt, jag har ju inte världens bästa lokalsinne precis... Men på nåt sätt hittade jag alla kontroller i rätt ordning och tog mig i mål, trött, dyblöt och långt ifrån toppstriden men ändå glad. Glad för att Missing People slapp rycka ut... Och till hösten väntar mörkerorientering! /Jon