Sia är väldigt förtjust i strumpor, särskilt att riva ut dem ur lådan. Inte så uppskattat alla gånger... men hon tycker det är roligt. Så vi använde just strumpor för att locka henne att ta första stegen. Och det var just vad hon gjorde igår kväll, 12 månader och 18 dagar gammal.

Idag har hon tagit ännu fler steg så det släppte ganska fort när det väl gjorde det. Tyvärr var det här något som Loe och Jon missade då de var på sjukhuset. Ian var i och för sig inte där just då heller men såg ju sen.

Det var Isa som viftade med strumpor framför Sia för att locka henne framåt och jag vill mig minnas att det var Isa som såg till så att Lin tog sina första steg också. /Jenny

Länk med klipp från denna morgon: https://youtube.com/shorts/Ch79eZfIU4c?feature=share

I förrgår när Jon just kommit hem från jobbet och vi satt med en Ica-online-beställning kom Loe in ledsen från trädgården och sa att han ramlat från kompisgungan. Han hade varit där själv så vi trodde väl inte att det kunde vara så allvarligt när han sa att armen gjorde ont. Men handleden såg inte bra ut. Vi anade väl att den kunde vara bruten.

Det blev besök på vårdcentralen, jourcentralen, röntgen och akuten på sjukhuset i Skövde innan det kunde konstateras att armen var bruten strax ovanför handleden, strålbenet var av och det andra böjt, men då var det mitt i natten och sjukhuset hade inte tillräckligt med personal för att operera. Det fick vänta till nästa dag men skadan var allvarlig så hemgång direkt efteråt skulle det inte kunna bli. Han fick istället ett tillfälligt gips och inlagd på Barnmedicin.

Dagen därpå sövdes Loe och opererades och en spik sattes in. Gipset går ända upp mot axeln för att han inte ska kunna vrida armbågen. Minst fem veckor med gips väntar nu och det blev en natt till efter operationen på sjukhuset innan vår lille kämpe äntligen fick komma hem nu på förmiddagen.

Att Loe skulle bli den som först skulle bryta något av barnen trodde vi väl inte, han är inte den vådligaste av dem, men en olycka kan snabbt vara framme och vad som egentligen hände vet vi inte riktigt. När de är flera som gungar kan det gå ganska vilt till i kompisgungan men nu var han själv och har på något sätt ramlat av i farten och tagit emot sig med armen.
Nu ska vi landa lite i det här så får vi se vad han orkar och vad han klarar av och hjälpa honom så mycket som det bara går. /Jenny