Igår for vi till Karlsborg för att hela familjen skulle få bada av sig i simhallen. Och under just vårt besök var det fiskedamm för alla barn, så våra fem fick med sig varsin påse med godis hem till fredagsmyset.
Sia är inte det minsta rädd för vatten och hon hoppade till och med själv från kanten - i stora bassängen! Simpuffarna var förstås på och det var nog bra det så som hon badade på. Vattnet kunde ha varit varmare, det var inte extravarmt som det är på helgerna i lilla bassängen, men bastun värmde desto mer!

Vi står upp för dig.

Vi har under tidigare år varit väldigt nöjda med förskolan (vi har ju ändå haft tre andra barn där), men efter det som vi får utstå kring Lins placering gör vi en helomvändning. Först var det oförstående pedagoger, för att gå via en oförstående och orättvis rektor till en i våra ögon konflikträdd förskolechef.
För två år sedan sa jag till en pedagog att vi funderade på att låta Lin börja förskoleklass ett år tidigare och fick till svar att de hade hon aldrig under sina 18 år varit med om. Föga anade vi då ointresset med att stötta oss för att det skulle kunna bli en första gång.
För förskolan har varit allt annat än stöttande, utan det känns mer som att de haft sin bild av Lin och även vårt föräldraskap så klar för sig och samtidigt vägra medge att det skulle finnas luckor i deras verksamhet.
Under vårterminen ombads vi skriva ner våra förväntningar på Lins sista år. Det gjorde att vi gick in i höstens omstart med förhoppningar om att det ändå skulle kunna bli ett bra sista år. Men förväntningarna var tydligen något som vi bara skulle göra för sakens skull, inget som de tänkt leva upp till. Om förväntningarna nu ens har gått fram till de som jobbar på förskolan, för det har varit en väldig omsättning på personal… Som någon slags lek med vår tid bara och så har det fortsatt.
Rektorn blandade in förskolechefen i slutet av september och i november kunde de till slut synka sina kalendrar så att vi fick 45 minuter av deras tid. Vi var på mötet och på samma nedsättande sätt som när rektorn i samtal använder våra förnamn gjorde hon det även på skolchefen vid några tillfällen men det kanske aldrig han förstod…
Mötet resulterade i ingenting.
Bara ännu mer slöseri med vår tid. Det vi har erbjudits är ett utvecklingssamtal, eller ett extra utvecklingssamtal som de kallar det. Men det nu först i slutet av januari – så ytterligare tid kan gå, och som inte det vore nog vill rektor och förskolechef ha med specialpedagog. Det är okej med oss men vi ville att specialpedagogen skulle ges möjlighet att träffa Lin innan mötet och att vi även skulle få prata med pedagogen själva innan för att ha något att utgå ifrån på utvecklingssamtalet, men det beviljades inte. Det måste tydligen gå flera extra varv. Det är inte vi som behöver fler möten, det är Lins tid som måste börja räknas och det genom handling.
Men allt för att förhala tiden mer, så snart har väl hela Lins vårtermin passerat också. Man kan inte blint tro att verksamheten är så perfekt och inte heller låta egna åsikter, personliga som professionella, gå före och göra så att ett barn hamnar i kläm. Och skolchefen mer eller mindre la på luren i örat på mig när jag ringde senast. Ett möte på 45 minuter var tydligen allt han kände att han kunde offra och han har verkligen inte varit lätt att få tag i (när man ringer flera gånger utan svar och får det när man ringer från ett annat nummer blir det ganska genomskinligt). Han sa mer eller mindre rakt ut att det här inte var tillräckligt prioriterat för honom så det där han sa om att försöka hålla goda relationer med föräldrar betydde inte särskilt mycket från hans sida. Hans ansträngning har varit minimal och han har bara gått i ledband. Hans ena förslag vid senaste kontakten var ”ett formellt klagomål på undervisningen”. Det säger väl en hel del om oviljan till att vara mottaglig. Och hur lång tid skulle ett sådant ta då?!
För oss är det inte tillräckligt att Lin trivs på förskolan, hennes tid där ska utveckla, utmana och stimulera henne – absolut inte leda till den regression som vi till viss del har upplevt (men som inte heller har tagits på allvar) och vi kommer att fortsätta att kämpa för henne.
Vi känner Lin bäst och vet vad hon behöver bättre än den oresonliga mur i form av förskolepersonal som vi stöter på inom skolvärlden och förskolans läroplan sammanfattar det hela på ett bra sätt: ”Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt.” /Jenny (och Jon)

Eftersom hoppborgarna står kvar under större delen av denna dag också så tog vi oss dit igen. Det är ju ett jättebra sätt att få in rolig rörelse som passar bra för alla och idag hade Isa med sig en kompis så då blev det ännu skojigare!

Det blev ca 95 minuters material från kameran att gå igenom från vårt nyårsfirande och det tog förstås sin lilla tid men nu är filmen klar att se. Likt tidigare år körde vi på en balloon pop-klocka där vi varje timme från kl 12 på dagen poppade en ballong och följde vad som stod på lappen som fanns i ballongen. Detta upplägg fick eftermiddagen och kvällen att gå fort mot midnatt. Uppdrag, godispong, tomterull, tipspromenad, måla på huvudet och annat kul hade vi för oss innan vi mötte det nya året ute på trädäcket. Då hade bara Sia somnat men vi andra skålade in 2024. 

Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

Kommunen visade Den lilla sjöjungfrun (2023) i biosalongen och tillsammans med de fyra äldre barnen var jag där. Trots att filmen var över två timmar lång så satt barnen stilla, men kanske för att filmen var så pass välgjord och höll intresset uppe rakt igenom. Den följde originalfilmen ganska väl med mycket humor och många sångnummer, inte minst den härligt medryckande och färgsprakande "Havet är djupt". Lite spännande och läskig var den också stundtals.

(Jo, vi har färgat lite hår här hemma och

till biofilmen kom Lin som en sjöjungfru.)

Sia var hemma med mamma under tiden och de roade sig med lite av varje. De hade bland annat mixat ihop supergoda milkshakes på blåbär, hallon och annat smaskigt. /Jon

Det var några dagar sedan som vi senast såg till den men idag dök den upp igen. Vårt husdjur nyckelpigan, som enligt Lin heter Rosie. Vi har ont om bladlöss men vattendroppar och socker har vi testat lägga i Rosies väg.