Vi hade ju räknat med att besöket på förlossningen skulle ta större delen av dagen med eventuell igångsättning... Men så blev det ju inte. Vi fick komma in lite tidigare och allt flöt på kusligt bra och vi är redan utsläppta! Va?!?!

Det här var ju ganska snopet... Fast det viktiga är att allt såg bra ut. CTG:en tog bara 16 min till skillnad från en timme sist. Vi fick träffa undersköterskan direkt, barnmorskan kom strax därefter och inte långt efter fick vi träffa doktorn som gjorde ultraljudet. Men doktorn hade jättesvårt att göra mätningarna för bebisen vägrade vara still. Han kom inte åt att mäta för vikten och baby I ville inte vara med när det kom till mätningen av flödet i navelsträngen heller - trots flera försök... Till slut så nöjde sig doktorn med det han hade att gå på från "busungen" för det var aldrig något som såg dåligt ut men exakt blev det inte... Vi gjorde ännu ett försök att fråga om könet men det kunde han inte se heller.

Ännu en gång kastar den här bebisen omkull våra planer... Egentligen borde vi väl inte vara förvånade. Men ingen bebis idag heller alltså... Hmm...

Nu lämnar vi parkeringen vid förlossningen och får väl hitta på något annat istället för bebisen vill inte ut - och här var det ingen som ville släppa ut den heller. Nytt besök på tisdag... Evighetsgraviditeten fortsätter. /Jenny

Här är det tydligen ingen som vill bo... ;)

Man räknas som överburen när man gått över tiden från beräknad förlossning med två veckor och snart är jag där. Då kommer jag i så fall att tillhöra en liten skara på omkring 4 procent. Och tankarna kring detta kommer och går.

VARFÖR KOMMER DEN INTE UT?!

Ibland glömmer jag nästan bort att vi faktiskt väntar barn - och att det kan komma när som helst. Även om det inte alls känns så...

Och ja, det är jobbigt, frustrerande, tungt, irriterande, kämpigt, segt, ömt, stelt, tröttsamt och så vidare. Men det framgår väl ändå? Tanken var ju inte att jag skulle sätta världsrekord i att vara gravid längst tid - det är ju en bebis vi vill ha!

Att gå över tiden kan vara positivt då livmodertappen kan bli mjukare och öppnas mer, och bäckenfogarna mjukas upp ännu lite till, men det finns också risker även om de inte är jättestora.

"Antalet dödfödslar är litet – risken är ungefär 1/3000 graviditeter vid 37 veckor, 3/3000 vid 42 veckor och 6/3000 vid 43 veckor."

Moderkakan har ju sedan en tid börjat åldras. På söndag ska de ta reda på hur det ser ut med näring och syre till bebisen. På nätet finns det massor att läsa om överburenhet och igångsättning. En del tycker att det var bra att bli igångsatta och andra inte, att värkarna kan bli kraftigare, att det ändå kan ta upp till två dygn...

Och är det en jättebebis därinne? Det är också något som de ska uppskatta under undersökningen. En hel del tester kommer alltså att genomföras, och det brukar ta tid.

Givetvis vill jag inte att de stressar fram något, utan är noggranna, men jag gillar inte sjukhus. Sedan tidigare vet vi att jag måste stanna kvar i minst två dygn efter förlossningen eftersom de hittat bakterier när jag var där och då går det till så. Två dygn känns som länge nu, men kanske inte då...?

Om någon sagt till mig att du kommer i framtiden att tillbringa din 30-årsdag på förlossningen för överburenhetskontroll hade jag aldrig trott det.

Men så ser det ut att bli... om inget händer snart förstås. /Jenny

Det är tiden som vi ska vara på förlossningen på - min födelsedag alltså - om inte bebisen kommer innan. Eftersom det är en söndag, och första dagen som jag räknas som överburen, blev det just förlossningen och inte antenatalavdelningen.

Och det är inte säkert att det blir just klockan nio som vi får komma in för det var under förlossningsjour. En himla väldans massa tester ska i alla fall göras: allt från CTG till koll av näringsvärde i navelsträngen. Så vi blir väl där större delen av dagen och ännu längre om det visar sig att allt inte står rätt till. Då blir det fråga om igångsättning - annars skickas jag hem.

Det var vår barnmorska på Vårdcentralen som ordnade tiden för nu är det inte mer hon kan göra. Allt såg i alla fall bra ut med mig och bebisen idag. Blodtrycket var 130/80, sf-måttet 36 och bebisens hjärtslag mättes till 148.

I väntan på att något ska ske fortsätter vi med att flytta in i huset. /Jenny

För hade det inte varit för att det skulle härdas i badrummet hade vi kunnat flytta in idag. Men ett dygn skulle det ta... Bara att vänta lite till.

Den här dagen blev inte alls som vi tänkt, men å andra sidan är det ju inte så mycket som går som planerat just nu. Först for vi till Pressbyrån och köpte DN för vi var ju förstås nyfikna på hur artikeln såg ut i papperstidningen. Hemskt stor bild... och konstig rubrik: vill inte de flesta styra över sin graviditet? Nåja...

Vi kom till huset vid niotiden och möttes av snickare, rörmokare, elektriker och golvläggare. Halva Tibros hantverkarkår var där! Det var ju skoj tyckte vi och blev ordentligt överraskade när han som till stor del hållit i badrumsrenoveringen berättade att idag blir det klart, så när på silikonhärdningen och en målning av taket.

"Va? Färdigt?! Idag?"

Och så blev det.

När den första förvirringen lagt sig över det positiva beskedet kastade vi oss iväg och hyrde ett stort skåpsläp som vi for till lägenheten med. Vi började genast att packa och lasta och for en vända till huset och lossade. Med glädje följde vi framstegen i badrummet även om vi blev lite oroade när rörmokaren först inte fick toalettstolen att sluta spola, men det löste sig.

Löste sig gjorde det också med flyttningen av våra stora soffor, även om det under en kort stund fanns funderingar på att få ut dem genom fönstret... Johan var hjälpsam och ställde upp och till slut kom sofforna ut och även in i huset. Våra soffor är kanske onödigt stora men de är så fruktansvärt sköna att vi inte vill ge upp dem i första taget. Det blir lite trångt vid teven, fast så får det bli.

Vi åt mat och sedan lastade vi släpet med ännu fler grejer. Den här gången kom alla bebissaker med för nu är vi i alla fall säkra på att bebisen aldrig kommer att bo i lägenheten.

För det blev ingen bebis idag heller och imorgon förmiddag har vi tid hos barnmorskan för besöket som bara skulle ha varit eventuellt. Ska bli intressant att höra vad hon säger, för den verkar verkligen inte ha några planer på att komma ut till oss.

Och idag kanske det var lika bra det för nu är vi hemskt trötta, men vi fick ju massor gjort och inatt ser ut att bli sista natten här i lägenheten. Imorgon bitti ringer klockan tidigt och vi ska hinna köra en till vända med släpet innan vi lämnar tillbaka det. Dusch och i säng alltså - om vi inte hinner somna innan...

... hittar ni oss. I förra veckan fick vi ett mejl från en reporter på DN som ville att vi skulle berätta om vårt användande av ägglossningstester.

Vi tycker snarare att det var ett billigt och enkelt hjälpmedel i det stora hela.

Enligt den ena artikeln har användningen av ägglossningstester ökat och testerna får kritik. I den artikeln står bland annat att almanackan skulle vara det mest effektiva testet och det stämde ju absolut inte i vårt fall. Det står att det är bättre att slappna av och inte tänka så mycket, men det är lättare sagt än gjort när barn är något man vill ha mer än något annat. Då blir tankarna på en graviditet något som tar upp större delen av ens vakna tid, och även sovande också... 

Där kan man också läsa om att testerna jämförs med att det är lika spännande som att skrapa en trisslott. Och det sticker i våra ögon! Vi testade verkligen inte varje dag för att få någon så kallad spänning i vår vardag - utan för att det hade med vår framtid att göra och vår djupa önskan att bli med barn. Och det är inte något som plötsligt bara händer för alla.

Jättebra att sätta den redan gigantiska i förgrunden... ;)

Sedan i vår artikel, som är någon slags motvikt till expertkritiken, berättar vi om våra erfarenheter. Och experterna får förstås tycka vad de vill - och vi också. Vi står fast vid att ägglossningstester fungerade för oss och kommer att använda oss av den här hjälpen igen om det skulle bli aktuellt.

Men ni får själva läsa artiklarna och har säkert era egna åsikter om detta. Vi kan bara uttala oss om hur det var för oss.

... vi har fortfarande internet. Undrar hur länge...? Och fortfarande ingen bebis. Den verkar trivas lite för bra därinne, tyvärr. Men då får det väl bli Matfestivalen i Skövde idag istället då. Men Langosvagnen kommer inte och det mest spännande på menyn är"mandel & lakritskaka med poppande halloncirkus och lavendel"... Vilket namn! Fast en och annan friterad banan kanske kan klämmas ner.

Nu är det förresten inte många utav gissningarna i tävlingen när det kommer till det beräknade nedkomstdatumet som är aktuella. Och dagens datum har faktiskt ingen gissat på alls. 1, 2, 6, och 7 september återstår.

På tisdag har vi ett besök inbokat hos barnmorskan, men det skulle mer vara ett eventuellt besök. Men nu ser det istället ut att bli aktuellt för här händer det ju ingenting...

Baby I fortsätter att röra på sig inne i magen utan någon som helst aning om att det finns de som väntar på henne eller honom massor - och att det är så mycket skojigare här ute. Inte minst för mig som börjat tröttna rejält på det här väntandet nu. Jag har ju varit gravid hela året!!! Och jag fortsätter att svullna, ömma och gå upp i vikt... Så less! /Jenny

I början var det jättekul att säga att man hade en bebis i magen, nu är det inte alls lika roligt...

Magen på beräknade förlossningsdagen.

Idag är dagen för beräknad förlossning, men bebisen är kvar därinne och än så länge är det ingenting alls som tyder på att den tänker göra något försök att ta sig ut. Då återstår väl bara att se hur lång övertiden blir. Och just nu känns det som att det kan dröja ända in i september...

... bebisen komma för det har vi inte tvåor så det räcker till. Det var nämligen bara två stycken med i klisterlappspaketet till barnvagnsskylten... ;)

120822 - funkar absolut inte! ;)