jennyjon - vår vrå av världen

Inlägg publicerade under kategorin Gravid för andra gången

Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 april 2014 19:09


Ja, ja, som vanligt återstår lite smågrejer som att snygga till vid trösklarna osv, men i stora drag är faktiskt golvet i blivande bebisrummet lagt. Fast fler grejer än att lägga golv ska ju ordnas också. Lister ska på plats, men eftersom vi så småningom tänkt måla om så funderar vi på att bara såga till dem i rätt längder för att fästa dem efter ommålningen. Så mycket utav det som ska upp på väggarna får också vänta. Men möblerna går ju att ställa in, garderoben går att montera, mörkläggningsgardinen och lampan går ju att sätta upp. Idag köpte vi dessutom färg till utsidan av väggen, så vi ska måla en stor fondvägg i TV-rummet. Pärlemor hette färgen - hoppas det blir fint. Japp, finns som vanligt att göra. Och i nästa vecka ska Jon bara jobba måndag och tisdag - många lediga dagar att få mycket gjort på! /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 april 2014 20:45


Det mesta i källaren är klart och istället är det vårt blivande bebisrum som får renoveringsuppmärksamheten. Tiden går ju... Men att få till det här rummet känns ändå inte som ett jättestort projekt, inte i jämförelse med de som vi tidigare tagit oss an. En vägg ska upp, dörren är redan monterad och nytt golv och lister ska på plats.

Att börja inreda rummet känns bara roligt! Möblerna står på kö från Ians rum för att komma in, och i källaren står spjälsäng, en bokhylla, lite inredning och en omonterad garderob och väntar. Resten finns på vinden.

När vi vet om det blivit en Sammy eller Isa ska väggarna målas om, men att måla väggar går också ganska fort. 

I morgon levererar IKEA vår beställning. Tyvärr är det åter en luddig tidsangivelse, någon gång mellan 9 och 15 dyker lastbilen upp, så vi får se till att hålla oss hemma. I beställningen finns en förvaringsmöbel från IKEA:s serie Stuva som vi tror kommer att passa jättebra i Ians rum.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 22 april 2014 20:45

Snart 31 hela veckor avklarade och jag måste väl ändå säga att jag mår ganska bra fortfarande. Det beror ju alltid på vad/vem man jämför med förstås. Det är svårt att andas ibland, foglossningen är värre till och från, ryggvärk som kommer och går, känner mig himla osmidig, särskilt när jag ska vända mig i sängen, det trycker neråt och idag var det flera som inte sett mig på ett tag som tyckte magen sjunkit ner (och att den är stor förstås...), då och då sparkas/trycks det mot livmodertappen som ger en mycket oskön känsla och idag upptäckte jag dessutom att brösten har börjat läcka. Än så länge bara lite grann, men det hade gått igenom bh och t-shirt, fast det kanske inte blir så mycket större läckage än så framöver. En liten summering so far. Men det blir ju knappt något nedskrivet om den här graviditeten. Dels för att det inte finns tid, men också för att den inte är lika "händelserik" som förra. Den känns ju nästan normal, bara att hoppas att den slutar någorlunda normalt också... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 17 april 2014 13:06

Vecka 30:s MVC-besök är avklarat. Allt såg bra ut. Magen mäter nu 30 cm, så nu har tillväxten lugnat sig något, och så här stor var jag vid samma vecka med Ian också. Blodtrycket var okej, urinprovet likaså och bebisens hjärtslag låg på 140. Jag lämnade blodprov för socker och järn. Sockret kommer kanske vara högt då det "råkade" bli lite sött till frukost. Järnvärdet kommer väl att vara lågt då jag knappt tagit några järntabletter. Nästa besök blir i vecka 33, den 6 maj, samma dag som kosläppet utanför Hjo så då är Jon ledig och kan följa med igen. Det känns bra att utvecklingen verkar fortsätta som den ska. Och bebisen fortsätter att tycka om att ligga upp och ned för det har den ju i stort sett gjort ända sedan ultraljudet vad vi vet, och känt... För ibland trycker det på en hel del nedåt, särskilt igår när vi skulle springa och putta igång bilen... /Jenny


Av Jenny och Jon Sjöberg - 10 april 2014 20:15

Vi fick ju aldrig reda på om det är en pojke eller flicka som vi väntar så vi får leva i ovisshet ett litet tag till. Om det är en flicka har ju namnet varit klart sedan 2002 någon gång, då även Ian bestämdes. Då blir det en Isa. När vi väl blev gravida lekte jag med namn och kom fram till att Ians initialer skulle bli Isa och Isas initialer Ian.

Ian heter därför Ian Sigvard Anders. Sigvard heter Jon och hans pappa så det kommer därifrån, jag hette tidigare Andersson och blev av med det efternamnet när vi gifte oss på dagen som Anders har namnsdag, den 30 november. Datumet som också var min farmor och farfars bröllopsdag. Så jag har inte hittat på vilka mellannamn som helst!

Blir det en flicka ska hon heta Isa Astrid Nanny. Astrid hette min farmor och Nanny är ett av Jons mammas namn. Inte heller så långsökt eller hur?

Men nu finns ju möjligheten att det blir en till pojke och jag har tjôtat på Jon om att han ska komma på namn för jag tänker inte lämna BB med en namnlös bebis. Jag har hjälpt honom med förslag och han har fastnat för flera av dem.

Och nu har det släppt, och jag klurade ut nästa namnpar.

Blir det en till son så kommer han få namnet Sammy Erik Leonard. Sammy har hängt med från början och nu får det bli det... även om en av våra vänners katt heter så. ;) Vi gillar namnet. Erik heter Jon i mellannamn och om det inte blivit helt knasigt så tror jag att min farmors far hette Leonard. Men det där får vi nog forska lite mer i.

Hursomhelst så har ett klipp på en präst som sjunger Hallelujah-sången cirkulerat på Facebook idag, och den låten är ju skriven av Leonard Cohen, så det känns nästan som ett tecken. Hallelujah moment! Ians första vinst var förresten Sammys äventyr 2 på DVD tillsammans med en stor gosedjurs-Sammy.

Ni som börjat klura på om man verkligen kan heta Sel, det vill säga återigen ta initialerna och göra ett namn av det, inser ju att det låter helknasigt. Men däremot kan man heta Selma, och i nuläget får den andra flickan i så fall namnet Selma Augusta Margareta, och initialerna blir de tre första bokstäverna i Sammys namn. Augusta förekommer på båda våra sidor, och m:et kanske inte är riktigt klart än men min farmor hette Margareta också.

Ja, hur rörigt var inte det här då?!?! Lättast är ju helt klart om det blir en Isa, men nu har vi garderat oss för en pojke också. Och det känns faktiskt jätteskönt. Går det att planera så ska det planeras. 

Isa eller Sammy - om en sisådär elva veckor vet vi. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 5 april 2014 19:15

Nu har jag klarat av lite mer än 28 veckor som gravid och mår än så länge någorlunda bra i alla fall. Ibland känner jag mig trött, foglossning till och från och hormonsvängningar hit och dit. Imorse grät jag till filmen Bilar. Det var ju så fint av Blixten att hjälpa Kungen över mållinjen i hans sista lopp... Och så var det väl några krämpor till, men allt hör ju liksom till.

Men värst är nog den STORA magen. Och den blev stor väldigt tidigt. Sen är inte folk runtomkring mig sena att påminna om storleken heller. Som om inte jag själv vet det - det är ju jag som måste kånka runt på den här magen, jag som måste försöka vända mig i sängen om nätterna med den här stora kulan, jag som oroar mig för graviddiabetes, oroar mig för för mycket fostervatten, oroar mig för att det skulle vara någon missbildning i mag-/tarmkanalen hos bebisen...



För tydligen finns det en idealgravidmage, och den verkar ju inte jag ha. Inte enligt andra vad det verkar i alla fall. Kanske om det skulle vara så att jag väntade tvillingar, något som många förresten verkar tro...

Och en del verkar naivt nog tro att man inte får någon större mage när man är gravid. Fast sen får inte gravidmagar vara för små heller, för även då kan folk få knepiga kommentarer för det: "Är du säker på att det inte är tomt därinne?". Så säger man väl inte heller!

Överlag tycker jag att det är ganska märkligt att bara för att en kvinna är gravid så är det fritt fram att kommentera hur hon ser ut - bara för att det är grundat i något positivt. Man påpekar ju knappast till höger och vänster form och omfattning på överviktigas magar. Inte om man är finkänslig i alla fall.

Men så himla smidig känner jag ju mig knappast och att bära omkring på Ian för mycket är något som jag verkligen har fått dra ner på. Fastän magen är stor har jag inte gått upp mer än nio kilo. Enligt min gravidapp kan man nu ha gått upp mellan åtta och elva kilo - eller mer. Nu gäller det bara att se till att det inte drar iväg för mycket under slutet.

Ja, min mage är stor, men så vitt jag vet är det i alla fall inget som skulle kunna vara farligt, även om jag kommer ta upp de här känslorna med barnmorskan vid nästa besök. Bebisen lever om därinne - och har gott om plats att göra det på vad det verkar... /Jenny


Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 mars 2014 15:45

Idag fick Nalle följa med Jon till jobbet, men nästa gång får han nog ta med Ian istället för det tror jag att jag skulle kunna få ut mer vila av... På förmiddagen ringde min barnmorska för att meddela provsvaret om min ärftlighet för blodproppar och jag fick diagnosen APC-resistens, vilket betyder att jag har en förhöjd risk för att få blodproppar. Men den var ändå ganska liten för jag var heterozygot (nya ord för mig det här...) och då var det inte så farligt, men bm rekommenderade stödstrumpor under resten av graviditeten. Kommer ju bli varmt och skönt i sommar... Omkring en miljon svenskar har den här avvikelsen så det är ganska vanligt, men sen finns det ju vissa faktorer som ökar risken.

Nu är det här helt nytt för mig och egentligen borde det ju ha kollats upp i samband med graviditeten med Ian - för den förlossningen slutade ju faktiskt med kejsarsnitt. Fast då fick jag ändå sprutor med blodförtunnande efteråt, om jag förstod det hela rätt, sprutor som Jon fortsatte att ge mig här hemma eftersom vi inte stannade kvar på BB så länge. Kanske tur i oturen för jag vet inte om det är något som hör till annars...?

Med posten kom äntligen min polisanmälan som jag gjorde i samband med bedrägeriförsöket (någon "lånade" mitt personnummer och gjorde en saftig beställning). Den är inskannad och ivägskickad till fakturautställaren och jag ringde och kollade så att den verkligen kommit fram, vilket den hade. Nu har jag gjort mitt för att slippa betala för något. Jag bad dem lämna besked när allt var i sin ordning så jag kan göra mig av med det här orosmolnet.

Jag skulle ju bara vara gravid den här gången - inte ha någon liten ökad risk för blodproppar eller bli utsatt för bedrägeriförsök. Bättre lycka nästa gång kanske... ;) /Jenny

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 3 år och Lin 2 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi finns på Youtube

jennyjontube

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se