jennyjon - vår vrå av världen

Inlägg publicerade under kategorin Gravid för andra gången

Av Jenny och Jon Sjöberg - 18 mars 2014 15:30

Vi började tidiga morgonen med att få ett par besök avklarade, hade bokat in dem i samma veva så att Jon skulle kunna vara med på båda och sedan hinna jobba lite efter också. Att han sedan bara var på jobbet och vände för han var sjukare än han vill erkänna är en annan femma... Nu ligger han och sover i sängen med Ian.

Det mesta såg bra ut vid mitt MVC-besök, men även under den här graviditeten finns det små spår av bakterier i urinen och det blir spruta vid förlossningen. Det gick ju bra sist, och bakterierna kan försvinna också. SF-måttet var 27 cm, och bebisens hjärtslag låg på 135. Okej blodtryck också, 165/25. Och som vid ultraljudet verkar den trivas med att ligga med huvudet neråt. Och det stämmer med min känsla av att det tryckt på "neråt".

Jag hade vid förra besöket ett järnvärde på 137, precis samma som vid inskrivningen med Ian. Bra för en gammal vegetarian. Jag har inte börjat äta några järntabletter men vi får väl se hur det ser ut till nästa gång. Igår var jag riktigt trött, men det är inte något som varit ihållande. Man kan väl inte vara pigg hela tiden heller, särskilt inte när Ian tycker att det är okej att vara pigg 5.20 och vilja börja dagen då...

Efter besöket blev jag skickad till provtagningen för att lämna blod. Tror att det blev hela sex rör som jag lämnade, och bland det som stack ut ska det kollas hur mitt blod koagulerar eftersom det förekommit blodproppar i släkten.

Nästa besök är inbokat på skärtorsdagen, men är nåt galet blir det tidigare...

Kvart i åtta hade vi MVC-tiden och BVC-tid klockan nio så det stämde bra. På BVC hade Ian sin 1,5-årskoll och han var mer medgörlig än jag hade vågat hoppats på. Han var nyfiken, kastade och hämtade en boll, staplade klossar, klottrade och var inte ens så vrång vid vägning och mätning, 11,6 kg och 82 cm. Han följer sin kurva bra. Men vaccinationssprutan i låret gjorde ont och då blev han ledsen. I det stora hela klarade han kontrollen galant och hade det funnits OK-stämplar hade han fått en stämplad på rumpan.

Innan besöket hade vi fått ett formulär att fylla i om sovvanor, hur vardagen ser ut osv. Och under besöket pratade vi om svaren och fick ytterligare information om barnsäkerhet, pratade matvanor, vikten av att inte dricka alkohol när barnet är med osv.

Nu återstår dock lite väntan för inte förrän om två veckor kan man ropa hej för att Ian ska ha klarat sig undan biverkningar från vaccineringen. Vid nästa BVC-besök kommer Ian vara runt 2,5 år, så nu blir det verkligen längre mellan gångerna. Men går allt som det ska blir det ju en hel del spring där med bebisen istället, och BVC ligger numer i samma lokaler som Familjecentralen och där är vi ju ändå titt som tätt om det skulle vara något. /Jenny 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 februari 2014 19:30

Är man gravid så får man väl ändå skylta med det (som om det inte syns ändå...)? /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 februari 2014 19:00

Lite sent kanske, men här kommer en liten sammanfattning så långt, och vi går rakt på kräkrapporten. Ni som läser är väl vana vid att höra om mitt illamående. Men nu är det så här att jag har faktiskt inte kräkts på över två veckor, inte sedan den 7 februari! Jag mår lite illa ibland, men jag spyr inte. Längre. Hoppas jag. Smaklökarna har dock fortfarande inte hoppat på rätt plats. Min hjärna vet att jag ska gilla vissa saker, men när jag väl äter dem blir det platt fall för det var ju faktiskt inte gott. Men jag har faktiskt så smått börjat dricka Coca-Cola igen.

Foglossningen har blivit något bättre för jag försöker sova med en kudde mellan knäna och det kan kanske vara det som gjort skillnad. Ryggen krånglar lite då och då, särskilt när jag burit/lyft Ian lite mer än vanligt. Till och från får jag gravidnästäppa och är så glad att jag hittade nässprayen för gravida/ammande, även om jag inte kan räkna till tio dagar... ;) Jag måste kunna andas genom näsan, särskilt när jag ska sova.

Med Ian gick jag upp 24 kilo och det har jag inte gjort. Än... Men jag gick ju å andra sidan inte ner alla gravidkilon innan jag blev gravid på nytt heller. Den här gången har jag bara gått upp runt fyra, fem kilo, och har mindre än halva graviditeten kvar. Det kanske finns en chans att det kan bli plus minus noll en tid efter förlossningen i alla fall.

I början såg jag tidigt riktigt gravid ut, magen och tarmarna svullnade så mycket och det var inte alls bekvämt. Det var ju helt omöjligt att hålla något hemligt, när jag såg ut som om jag skulle föda imorgon. Men efter ungefär halva graviditeten har övre delen av överkroppen sjunkit ihop lite mer och det börjar att se ut som en "riktig" gravidmage. Det kanske är inbillning, men det känns lättare.

Jag har inte känt mig mer trött än innan, så några järntabletter har jag inte börjat med. Glad så länge jag slipper, för magen blir ju lite knepig och svart bajs vill jag helst slippa. Vid nästa MVC-besök blir det väl ny provtagning så får vi se vad järnvärdet säger då.

Den här bebisen är inte så aktiv som Ian var i magen och hela graviditeten verkar hittills vara mycket lugnare. Förra gången blev det ju en del extrabesök med vaginalt ultraljud, "vanligt" ultraljud, CTG osv. Det enda extrabesöket vi skulle vilja göra nu är för att ta reda på könet, men har mer och mer börjat acceptera att det kanske ändå får bli en överraskning.

Att vara gravid är inget tillstånd som jag tycker om över allt annat. Ja, det är fantastiskt att det växer en människa i min mage, men jag tillhör inte de kvinnor som skulle säga att jag kommer att sakna gravidmagen. Att vänta har aldrig varit min starka sida - vill att det ska hända nu! Och det heter ju inte vänta barn utan en anledning. Det är så många omställningar både fysiskt och psykiskt att jag knappt hinner med i svängarna ibland... Jag stänger inga dörrar för fler barn, men jag tycker inte att man behöver gilla att vara gravid för det.

Men helt klart är att vi inte är lika "duktiga" på att vänta barn nu. Vid förra graviditeten läste vi på nätet, vi hade vår bok som vi läste i om vecka för vecka, bolan dinglade flitigt, vi pratade och sjöng för magen, men nu är det knappt vi har koll på i vilken vecka vi är och än mindre i vilken månad.

Jag äter ju inte jord, ber om att få tömma grannskapets alla kattlådor och äter en massa opastöriserat, så det är klart att jag inte "glömmer av" att jag är gravid, men den här gången känns det som om det är mycket som flyter på ändå. Dessutom ger ju Ian oss inte alltid så många tillfällen att stanna upp och göra en djupdykning i den här bebisen. Sedan är det så många projekt som ska slutföras runt omkring. Under väntan på Ian var det otroligt skönt att kunna gå och lägga sig och vila när man kände för det typ, så ser det ju inte alls ut nu. Det gäller att passa på, för innan vi vet ordet av är det kanske dags... /Jenny 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 februari 2014 13:58

Efter att vi varit på ultraljudet valde vi att teckna en gravidförsäkring. Vi hade en med Ian också, men den här gången valde vi att ta en med utökat skydd. Det är inget roligt att betala för försäkringar, men de kan ju vara bra att ha. Dock hoppas vi ju förstås att vi inte kommer att behöva nyttja denna försäkring. Vi tecknade hos Folksam för vi har så gott som alla våra försäkringar där, men det finns fler försäkringsbolag att välja bland.


Av Jenny och Jon Sjöberg - 13 februari 2014 13:10

Den här bebisen verkar vara långt ifrån lika aktiv som Ian var i magen. Han kunde ju nästan skrämma mig vissa gånger med sina gympapass och väckte mig ofta om nätterna (ja, då med...). Nu kan ju det ändras men än så länge har det varit sparsamt med sparkarna den här gången, och jag började känna dem senare också. Den 3 februari inbillade jag mig att det var just sparkar som kändes men vågade inte lita på den känslan förrän vi varit på ultraljudet. Nu är jag mer säker på min sak. Och igår kväll fick Jon också chansen att känna bebissparkar. Det blir ännu roligare när jag kan dela med mig av graviditeten. Ska försöka föra över lite foglossning och annat också. ;) /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 8 februari 2014 09:30

... och den höll i sig hela dan och gick inte att sova bort tills idag heller vad det verkar. Det gör inte jätteont men tillräckligt för att den ska märkas och irritera. Och konsekvenserna ledde till trötthet igår och på kvällen även en kräkning. Halva graviditeten avklarad och jag blir fortfarande illamående och spyr. Nu var det väl kombinationen av värk och trötthet som ledde till min vomering (måste ju variera mig lite... hahaha). Hoppas på en lite piggare dag idag! /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 6 februari 2014 16:30

Nej, vi fick inte reda på om det är en pojke eller flicka som vi hade hoppats på att få göra. För när vi efter ultraljudet frågade så svarade barnmorskan att det tittade hon aldrig efter, för det hade vi inte pratat om. Men vi hade gärna gjort det om vi fått chansen... Å andra sidan pratade vi inte om så särskilt mycket innan ultraljudet påbörjades och vi tog kanske lite naivt för givet att hon kollade det när hon mätte och hade sig med allt möjligt annat. Det var lite snopet... För enligt nya policyn på sjukhuset ska de ju numer berätta, men hon verkade inte alls så intresserad av det.

Men vi fick ändå reda på det bästa och det är att allt ser jättebra ut! Allt som gick att kolla på bebisen såg okej ut och moderkakan ligger mot ryggen så den har omöjligt vuxit fast i kejsarsnittet. Dessutom fick vi ett tidigare beräknat förlossningsdatum, nämligen den 26 juni. Så hux flux har vi redan tagit oss halvvägs genom graviditeten.

Vi hade oroat oss en del för det här besöket för vi vet hur mycket som ska klaffa när ett nytt liv skapas, så det var verkligen skönt att få positiva svar.

Ultraljud är verkligen speciella och lättnaden det allra första, när något till och med vi såg rörde sig, var stor. Det är så fantastiskt att det finns en liten människa i magen!


Ian och sitt syskon!


  

   

Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 januari 2014 08:16

Det var visst inte en engångsföreteelse. :/ Kräktes imorse igen. Himla slöseri på frukost också... /Jenny

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 3 år och Lin 1 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi finns på Youtube

jennyjontube

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se