Positiv. Positiv. Inte ens räkningen var särskilt positiv... Och vi vågar inte tro något om det hela. Inte än.

... är på plats och Ian hjälpte till med att fylla upp den.

Två dopp hann det bli innan regnet började falla...

Ian fortsätter att vara morgonpigg så vi var uppe tidigt. Roligt att det ljusnar så tidigt, för då kan man ju lura sig själv att klockan är mer än vad den egentligen är... På förmiddagen gick Jon in till grannen och sågade ner det som de ville ha hjälp med.

Jag och Ian knallade fram till Apoteket för att hämta ut medicinen till Nalle. Vi postade också en liten välkommen till världen-present till vänner som nyss fick en flicka. Nu vet vi bara två par till som har beräknat förlossningsdatum innan oss. Men det kan ju bli som det vill med det där.

När vi kom hem påbörjade jag antibiotikakuren direkt. Fyra och en halv tablett ska han äta varje dag under två veckor. Vi kan märka en positiv skillnad efter bara några dagar, men det kan också bero på att han i och med antibiotikan får mer smärtstillande än han redan går på. Det är först när kuren är avslutad som vi kan veta säkert. Om han blivit bättre vill säga...

Folkmassan på Ånaplan.

Efter det att vi ätit lunch och Ian sovit middag gick vi till Ånaplan för att kika till ankjoggen. Det var en hel del människor som infunnit sig för detta arrangemang. Kul när det händer något!

Och vi var väldigt nära en vinst. En utav ankorna som simmade i mål hade nummer 671. Vi hade den med nummer 672... Mat för tusen kronor hade ju passat finfint.

Ian med favoriterna: en traktor och Blixten.

Nåja, vi hade roligt ändå och Ian fick se bilar, båtar, brandbilar och den givna favoriten: traktorn som körde ankorna till badet. En liten ballong med Blixten blev det också.

Först höll vi på att köpa den stora men oss lurar man inte så lätt. Det var ju en kopia - Blixten har nummer 95 på sin bil inte 88! Det hade vi aldrig haft koll på innan Ian börjat visa det här Bilar-intresset.

Och för att ge dagen ett gott avslut har vi langos-deg på jäsning. Hoppas att vi lyckas och får till dem riktigt bra! /Jenny

Veterinären har fått tillbaka svaren på proverna som togs igår. Och även om hon var ärlig med att hon var tveksam till att det var borrelian eller anaplasman som orsakar bekymren den här gången måste vi ta chansen. Imorgon ska det finnas recept på en antibiotikakur att hämta ut på apoteket. 2011 fick han positivt på borrelia, 2012 för anaplasma och den här gången är det positivt på båda, även om det hade varit lättare att tyda om värdena varit högre. Men vi lyssnar hellre till att de båda givit utslag överhuvudtaget. Samtidigt är han inte så dålig nu som han varit vid tidigare tillfällen, om det nu hör ihop med något. Nalle har överraskat oss många gånger förut och det kan finnas en chans att antibiotika hjälper oss en tredje gång.

... betydde tyvärr att Nalle blev av med sin säng. Men nu är det faktiskt inte så synd om honom, även om han ser himla ledsen ut på bilden.

"En matta?!?! Skulle det ersätta min stora, mjuka BIA-bädd?!?!"

Vi köpte en lite större matta för att Nalle skulle få en bit av den att ha att ligga på. Nalle fortsätter också med att få ligga i soffan och bara några meter bort, i vårt sovrum, har han sin andra BIA-bädd. Ja, innan hade han faktiskt två sängar - och vi bor ju inte särskilt stort. Så ni behöver inte ringa djurskyddsinspektören, Nalle har sovplatser. ;)

... och förhoppningsvis ska det inte bli så många fler.

En gång i halvåret får Nalle en p-spruta för att motverka att prostatan blir förstorad. Idag var det dags och i samma veva kollade vår veterinär honom lite grundligare också. För en tid sedan uppförde han sig lite märkligt och antydde att han behövde ut, som om han vore nödig, fast vi nyss varit ute. Ett beteende som han inte visat på ett tag nu, men då verkade det röra sig om en släng av senilitet, trodde veterinären. Han fyller ju trots allt elva år om lite drygt två månader. 

Veterinären hörde återigen ett dubbelslag på hjärtat. Men det var vi iväg och kollade upp ifjol och verkar bara vara något som han har. Det är i alla fall inget som vi märker att han besväras av. Veterinären brydde sig inte om att dra i hans ben för det är ju redan fastställt att hans höfter och leder är dåliga. Vi tog upp frågan om att testa att byta foder. Nu äter Nalle ett foder som endast kan köpas hos veterinär för att han diagnostiserats med kristaller i urinen. När hon kollade upp det provsvaret som var från 2010, var utslaget för kristaller så pass högt att det inte gick att utläsa något annat av provet. Enligt henne är det väldigt troligt att kristallerna skulle återkomma om vi inte fortsätter med det här fodret. Så vi följer hennes råd och kör vidare på samma. Kristallfoder som vi strör glukosamin över.

Den dagliga smärtstillande dosen på tre tabletter Rimadyl låter vi också vara oförändrad för i nuläget mår han ju faktiskt riktigt bra. Nästa gång som det är dags att köpa foder ska vi också köpa en ny flaska Epi Otic, en rengöring som vi använder till Nalles öron. Han har ju problem med återkommande öroninflammationer också... Leder, höfter, hjärta, prostata, öron, ibland besväras han av fukteksem på armbågarna - och det var nog allt och mer än tillräckligt. Ja, det är inte för inte som han är vårt älskade håriga måndagsexemplar!