jennyjon - vår vrå av världen

Inlägg publicerade under kategorin Utflykter

Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 oktober 2017 19:15

Tidigare i veckan var jag och övriga medlemmar i Tibro naturskyddsförening inbjudna till öringsafari i Hjoån. Så här på hösten vandrar nämligen vätteröringen upp i olika vattendrag för att leka, det vill säga para sig. Turen började i den gamla nedlagda Grebbans kvarn, där flera öringguider välkomnade oss och berättade bakgrunden kring restaureringen av Hjoån, som pågått sedan 1980-talet, och hur öringen slutligen med lite hjälp numera kan vandra ända upp till Mullsjön och vidare upp i mindre bäckar.


Grebbans kvarn


Efter introduktionen gick vi en bit nedströms på en grusad gång- och cykelväg, för att sedan gå ner till den naturstig som går alldeles intill Hjoån. Att lysa med ficklampor i ån nattetid är förbjudet för allmänheten, men vi hade dispens. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig, en eller två öringar hade varit tillräckligt för min del. Istället såg vi dussintals, ja hela hundratjugoåtta stycken räknade guiderna in på den korta sträcka vi gick. Jag fick till och med se hur en hona lade sig på sidan i det grunda vattnet och snärtade rejält med stjärtfenan för att skapa en lekgrop. I den lägger honan sin rom som ögonblicket efteråt blir befruktat av hannen i ett fantastiskt tajmat samspel. Men nu ska det här inte bli ett långt avsnitt av Mitt i naturen, vill ni veta mer om laxfiskars liv finns det massor att läsa och se på nätet.



Längs ån stod informationsskyltar som berättade en del om ådalens historia, kvarnar och liknande, men även en del fina sagoväsen dök upp vid stigen. Det var en del av ett konstprojekt i samarbete mellan kommunen, Hjo Konstskola och motorsågsskulptören Sören Niklasson.



Turen avslutades där den påbörjades, i Grebbans kvarn. Där bjöds vi på kaffe och pepparkaka, en fin avrundning på en intressant och trevlig kväll. /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 12 oktober 2017 20:45

Jag är ensam på en okänd plats. Svetten rinner nedför ryggen, någonting kryper längs min nacke och jag andas tungt. Runt omkring mig ser jag död och känner lukten av förruttnelse. Nej, det här är inte början på min skräcknovell (den skulle vara mycket läskigare!), det här handlar tvärtom om något jag verkligen gillar - att vara ute i naturen!



Det var en sådan där dag med nästan löjligt vackert höstväder. Inte kunde jag hålla mig inne då, utan åkte ut till ett naturreservat jag passerat så många gånger men aldrig förr besökt: Bölets ängar utanför Karlsborg. På vägen dit körde jag igenom vad som en gång var ett gruvbrytningsområde, men det får bli en annan utflykt, tänkte jag. I naturreservatet träffade jag på en av länsstyrelsens naturvårdare, Simon, som var där med sitt arbetslag för att sköta och förbättra området. Det skulle visa sig att han hade gått samma utbildning i Mariestad som en gammal bekant från min tid i Stöllet (hej Lotta!) och det var så roligt att prata natur- och landskapsvård att jag inte kom iväg från parkeringen förrän en dryg halvtimme senare.

Simon tipsade också om ett par andra reservat i närheten, så jag letade upp Västra Vätterleden som går genom reservatet. Inne i hagarna mötte jag några andra naturvårdare, nämligen ett gäng betande tjurar. Det var lite spännande att vara så nära dessa stora djur, men de var av Ferdinand-klass och säkert väldigt vana med besökare, för de tittade bara lite förstrött på mig när jag passerade och fortsatte sen att mumsa gräs. Då var det vanskligare att undvika alla komockor de lämnat efter sig i hagen... I det strålande solskenet vandrade jag vidare till nästa reservat, Bölskullen.



Väl framme där var det dags för en välförtjänt vila vid en liten rund sjö. Jag blev upprymd när jag av informationsskylten fick bekräftat att det rörde sig om en dödisgrop, en lämning från inlandsisen, precis som jag anade. Än lever vissa kunskaper från naturgeografistudierna kvar! Den medhavda drickan på bilden får beskriva känslan jag hade, alldeles ensam därute i den färgsprakande naturen och stillheten. Kanske inte jättemånga som skulle vara lyckliga över en lunch bestående av frystorkad mat, men jag satt bara där och log. På campingbordet syntes spår efter fler som besökt reservatet. Jag har ingen aning om vilka Bella och Jimmy är eller var, men visst sätter fantasin igång när man ser alla inristningar. Vad har hänt för spännande saker här genom alla åren? Hur många har varit här före mig? Uppskattade de också lugnet? Reservatet är ju lika gammalt (ungt!) som min kära fru...



Efter att ha knallat upp på den 26 meter höga randplatån som gett reservatet dess namn och kikat runt där lite, beslöt jag mig för att gå tillbaka till mitt ursprungliga utflyktsmål. Solen hade stigit ganska högt på himlen vid det här laget, så den i kombination med "bergsbestigningen" (Bölskullen var rätt så brant...) gjorde mig aningen svettig och anfådd - jag har helt klart legat av mig när det gäller naturvandringar! Men det gjorde inget, sånt hör till. Liksom småkryp, även om det denna färd bara var någon enstaka älgfluga som var lite påflugen.

På många ställen syntes gamla torrakor och lågor (döda trädstammar som ligger ned), en alltmer ovanlig syn i modernt skogsbruk. Död ved är en bristvara och en nödvändighet för många växt- och djurarter, så givetvis gladdes jag även över detta. Lukten av förmultnande löv och annan växtlighet påminner mig om livets cykler, att allt har sin gilla gång och att naturen nu förbereder sig för den stundande vintern.

Den gulmarkerade stigen inne i Bölets ängar tog mig i en slinga runt i det böljande reservatet, förbi spärrgreniga tallar och solitära aspar med rasslande löv. I en av de stora asparna satt en tjäder som jag råkade skrämma upp när jag passerade, något jag inte var riktigt beredd på heller där jag gick i min egen lilla värld. Så man kan väl säga att det blev oavgjort, hahaha!

Annars stördes bara lugnet av något flygplan högt upp - och så givetvis några skottsalvor automateld från någon militärövning i fjärran. Kriget är aldrig långt borta i Karlsborg... Dessa små störningsmoment till trots hade jag en väldigt fin dag ute i naturen, jag snabbladdade mina batterier och åkte hem med både lättare ryggsäck och sinne. /Jon 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 26 september 2017 20:27

Nu när hela familjen är samlad igen ville vi ta tillvara på detta och överraska barnen med något roligt. Och de är väldigt förtjusta i lekland. Men vi ville testa något nytt ställe så vi for lite så där spontant till Örebro idag.



Fast först in en vända på IKEA och där passade vi på att äta. Barnen gillar maten, vi gillar maten - och det är billigt. Och efter den energipåfyllningen började det gå upp för barnen vad vi hade spontanplanerat - ett leklandsbesök! Vi lekte loss på Andy's Lekland på Mariebergsområdet.
Vi fastnade för det här leklandet eftersom det verkade passa yngre barn bra, samt att det inte bara hade en kläng- och klätterdel utan även en liten "stad" för rollspel. Där kunde barnen fixa med bilen, gå till biblioteket, baka pizza med mera.
Och jajemän, barnen var jätteglada över den här lilla utflykten!

Tyvärr somnade de ju under bilresan hem och var istället ganska pigga när de väl skulle komma i säng på riktigt. Men nu har vi ju ändå "semester" så sak samma.


Ian · Isa · Loe · Utflykter
Av Jenny och Jon Sjöberg - 31 juli 2017 20:45


Mare, mare. Vad gör man med en... måndagseftermiddag? Tja, man kan ju alltid ge sig ut på en liten utflykt i det fina friluftsområdet Rankås, på jakt efter en "undangömd" plats: kommunens dricksvattensrening. Det låter kanske inte så "wow-igt", men på denna ganska ödsliga plats pumpas grundvattnet upp i fontäner, för att sedan sakta filtreras genom den fina sanden och på sätt renas på ett naturligt sätt innan vattnet pumpas vidare till oss i kommunen.

Efter lite letande hittade vi rätt och beundrade fontänerna en liten stund, tills vi hittade ett buskage med vildhallon som stal vår uppmärksamhet. Barnen och vi plockade i medhavda hinkar, fast det vi egentligen tagit med dem för var blåbär. Det fanns det inga av just där, så vi fikade vid en grillplats och njöt av lugnet och vindens sus i trädkronorna (och försökte ignorera barnens stojande...) innan vi drog vidare.

En bit bort fann vi blåbär, inte många och inte stora, men vi plockade åtminstone så att vi täckte botten på hinken. Loe tyckte att jord, stenar och pinnar också skulle med, men Ian och Isa var förvånansvärt med på noterna och plockade utan den sedvanliga klagovisan. Sedan lämnade vi Rankås och drog hem för middag och en omgång kubb, som aldrig ville ta slut - tills Isa efter en sisådär trehundra försök lyckades knocka kungen. Ja, så tillbringade vi sista dagen i juli. /Jon

Ian · Isa · Loe · Utflykter
Av Jenny och Jon Sjöberg - 29 juli 2017 16:00

 

Idag bar det av till Falköping och Mösseberg. På platåberget fick jag med mig Isa upp i det 35 meter höga utsiktstornet från 1902. (Ian hade redan följt med mig en gång tidigare och var mer inriktad på lekplatsen.) Isa var jätteduktig och knatade glatt uppför de 192 trappstegen, utan att klaga en enda gång. Tvärtom sa hon "det här är häftigt, pappa" och det märktes att hon tyckte att det var spännande.

På massor av tegelstenarna i spiraltrappan hade människor klottrat ned namn och årtal, så det syntes tydligt att tornet varit välbesökt genom åren. Väl uppe var vi dock helt ensamma, och vi passade på att beundra utsikten över "schlätta", 350 meter över havet. Isa gick lika snällt ned hela vägen och det var riktigt roligt att få göra en sån här pappa-dotter-grej, utan att hennes bröder stal uppmärksamheten.

Efteråt gick vi runt i den fina djurparken, barnen fick leka av sig och ha roligt på de välordnade lekplatserna, vi fikade medhavd fika och tittade på djuren - inte minst på det söta marsvinet Isa! De mörka molnen tornade upp sig och vi hann precis tillbaka till bilen före regnet. Innan vi lämnade Falköping hann vi in på Lidl för bland annat en Minion-tårta till eftermiddagsfikat. En aviserad bilolycka mellan Skövde och Falköping fick oss att välja en alternativ väg över Skara, vilket spontant ledde oss till "Donken" för ett par Happy Meals till barnen och annan mat till oss vuxna (ja vaddå, det är ju trots allt semester...). Det blev en riktigt fin halvdagsutflykt och även om regnet var välbehövligt så är jag glad att vi hann njuta av Mösseberg utan att bli blöta. /Jon 


Ian · Isa · Loe · Utflykter
Av Jenny och Jon Sjöberg - 20 juli 2017 14:32

Efter två och en halv timme med en massa lek i de många olika hoppborgarna på Hagaland dröjde det inte länge innan tre barn somnade i bilen hem. Men oj, så roligt de haft det!

Vi hittade det här stället ifjol och det är vi väldigt glada för. Platsen ligger bara cirka 40 min hemifrån. Det är nära från parkeringen och på området är allt väldigt samlat, det finns toaletter, vatten att dricka, en kiosk med allt från mat till godis, en lekplats och så den otroliga variationen på hoppborgar!


Ian · Isa · Loe · Utflykter
Av Jenny och Jon Sjöberg - 19 juli 2017 08:00

Igår hade Loe tid för återbesök på barnsjukhuset i Göteborg. Vi har ju anat att allt gick som det skulle efter hypospadioperationen, men ändå skönt att få det bekräftat. Och det fick vi väldigt snart efter att vi kommit in på undersökningen. Det tog inte ens en kvart. Tiden vi fick (som vi försökte ändra) var mitt på dagen och även mitt i sommaren så det var svårt att planera in något före eller efter. Liseberg är ju en favorit, men verkligen inte mitt under högsäsong, för att stå och köa bort tiden med barnen är ingen höjdare.

Istället blev det att vi började på IKEA och där passade det bra med en tidig lunch innan vi for mot sjukhuset och där passade vi på att besöka Lydias trädgård så barnen fick leka av sig lite där. Det var en liten oas mitt i alltsammans för de som besöker och bor på sjukhuset, men ingen vill ju ha sjuka barn. Och det var omöjligt att inte låta tankarna gå åt det hållet... I det stora hela kom vi väldigt lindrigt undan och det känner vi en enorm tacksamhet för.



Efter det lugnande beskedet på sjukhuset irrade vi oss vidare till Slottskogen, en plats vi aldrig tidigare besökt och som vi inte heller hittade till i första taget. Vi hade läst om djurpark och lekplats innan och tyckte att det skulle passa bra i det fina vädret.
Men nu var samtliga lite trötta och avstånden i parken större än vi räknat med. Isa och Loe åkte lite snålskjuts i vagnen och Ian kämpade på bra till fots. Vi började med att titta på knubbsälarna och utrotningshotade humboldtpingviner för att sedan ta vägen genom djurparken till den stora lekplatsen Plikta. Den 15 meter långa lekvalen var en av de roligare lekaktiviteterna.



Vi hade bara möjlighet att uppleva en liten del av vad Slottskogen har att erbjuda innan vi behövde åka hemåt. Men det hade lätt gått att tillbringa en heldag där. 
På hemvägen gjorde vi ett stopp i Alingsås där vi åt pizza och lät barnen springa av sig i Nolhagaparken. Ett område inte helt olikt det i Slottskogen, fast i mindre format och med mindre antal djur. Men i och med att allt var mer samlat så passade det oss bättre.



Bilturen var stundom lite seg på samtliga håll, men sömn och energipåfyllning underlättade förstås och vi kom inte hem alltför sent ändå. Det blev en händelserik dag på många sätt, och att Loe fick positivt besked på sjukhuset var förstås viktigast, så nästa gång vi åker till Göteborg så hoppas vi att det är för att besöka Liseberg.

Ian · Isa · Loe · Utflykter
Av Jenny och Jon Sjöberg - 5 juli 2017 06:30

Till skogs för blåbär och smultron och så vidare till Karlsborg för pumptrackbana med barnen på kickbikes, ett par lekplatser, god mat, dessa broöppningar, lotterier, mjukglass, strandhäng med hängmatta och koll i de spännande bokholkarna, stenplockning vid fyren på Vanäsudde med mera. Det var inte svårt att fördriva en dag i Karlsborg. Bilderna får tala lite för sig själva.

Men nej, det nya moset på Kanalkiosken kommer inte i närheten av deras gamla goda. Det här var smörigt med bitar och ingen vidare smak alls. Och kanske att det inte var idel nöjda miner på alla hela tiden, men det är det väl ingen som inbillar sig heller. I skogen hade Isa bekymmer med myrorna och Ian var inte alls så förtjust i pumptrackbanans gupp. Loe han var däremot med på det mesta, fast under minigolfen sov han som skönt var. 

I det stora hela fick vi i alla fall en jättefin dag!


Allmänt · Ian · Isa · Loe · Utflykter

Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian född i september 2012, Isa född i juni 2014, Loe född i mars 2016 och Lin född i januari 2018.

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se