Aktiviteter avslutas och aktiviteter startas, det är ett sådant läge nu. Öppen gård hör till en av de som nu vilar från besökare till nästa säsong. För oss blev det bara två besök under sommaren, andra gången idag, men det var nog ändå tillräckligt för att hålla barnens intresse uppe. Idag hämtade vi upp kompisen Ellen som var med och det gjorde ju det hela ännu roligare förstås.

Fina vänner, små och stora, på besök idag igen. Men trots lek varvat med bad utomhus så valde barnen att gå in och sitta i fläktens kylande drag för en stunds pärlande.

Fika, fina samtal och flera timmar av lek - vilken eftermiddag!

Ja, då och då händer något lika överraskande som roligt. Som när en barndomskompis från Piteå, som man inte sett på över tio år, helt plötsligt dyker upp hemma hos oss. Det hände igår kväll. Andreas är en duktig tävlingsskytt och hade rest ända ifrån Norrbotten för att tävla i SM som detta år hölls i Skövde. Och det skulle visa sig att hans tremänning (syssling), som Andreas fick bo hos under tävlingsveckan, bokstavligt talat bor ett stenkast från oss - faktiskt på samma gata! Ibland är världen bra liten...

Gamla polare från tiden det begav sig...

Det blev såklart en hel del prat om gamla tider, gemensamma bekanta, roliga minnen och vem som hade bränt ned vilket hus (!), men tiden gick alldeles för fort och snart nog var det dags att säga hej då igen. Nu hålls ju inte skytte-SM varje år i Skövde, men vi får väl hoppas att det ändå inte dröjer tio år tills nästa gång vi ses. Även om tio år nuförtiden går fortare än vad tio år gjorde för tio år sedan... /Jon

Våra vänner Simon och Therese har varit så snälla och ställt upp som barnvakter när Loe och Lin kommit till världen. Vid båda förlossningarna blev det mycket längre barnpassning än vad vi hade räknat med, men de har utan minsta antydan tll missnöje tappert passat våra små vildbasar timme in och timme ut - och sen gjort det igen!

Idag kom hela familjen förbi för att hälsa på vårt senaste tillskott, och med sig hade de presenter till alla barn, inte bara "dagens kändis". Jag blev alldeles varm inombords. Känns som det borde varit vi som överöst dem med presenter, för de har ju givit mig möjligheten att få vara med vid födseln av två fantastiska barn (och även vid rutinultraljudsundersökningen av Lin), men just nu kan jag bara med ord försöka beskriva hur tacksam jag är över att få ha dem som vänner. Vänskap är en av livets största gåvor, som man aldrig får ta för given, och jag hoppas att jag framöver någon gång får chansen att återbörda åtminstone en liten del av all deras givmildhet. /Jon

På förmiddagen blev det en vända till friluftsområdet Rankås en bit härifrån. Vi tänkte låta barnen springa av sig lite. Dessutom lånade vi med oss ett par bonusbarn med spring i benen. Och så fika på det!

... men SÅÅ varmt det har varit idag. Lite flängande på förmiddagen och sen en eftermiddag i trädgården med kompisen Jenny och hennes två godingar. Tre timmar aktiv utelek - nu måste de väl ändå sova gott?! Barnen lekte med allt möjligt och den lilla charmiga poolen kom till användning ganska snart. Med lite varmvatten i blev det en hel del lek i den också. Jenny fyllde år i lördags, det var det egentliga skälet till dagens träff, och vi har sedan en mindre evighet tillbaka givit varandra nagellack i present på varandras födelsedagar... som en symbol för att vi båda är kassa på att få långa fina naglar. ;) Symbolisk present överlämnad. Det här blev en riktigt härlig eftermiddag! /Jenny

Till slut kom vår efterlängtade lille Loe. Inte utan komplikationer, och efter en lång, lång väntan, men nu är han äntligen här! Och vi är så tacksamma för att vi fått honom i vårt liv. Lika tacksamma är vi för att vi har vänner som osjälviskt har ställt upp, mer än vi kunnat be om eller vågat förvänta oss. Vi är verkligen lyckligt lottade!

Jag är så glad över att jag därigenom kunde få vara med även vid Loes ankomst, precis som jag fick vara med när Ian och Isa kom till världen. Mina känslor just nu är, för att använda ett kungligt uttryck, lite ål åver dä pläjs. Mest är jag lycklig, förstås, men det är också mycket att tänka på och planera inför. Man skulle kunna tro att man vant sig så här vid tredje barnet, fast det är alltid en omvälvande upplevelse att bli förälder.

Även om han ser ut att vilja ge farsgubben en rak höger,

är han faktiskt hur gullig som helst...

Då det krisar är det i alla fall otroligt skönt att känna stöd från vänner och bekanta, som varit så vänliga och erbjudit sin hjälp. Tack till er alla! Ett extra stort tack till Simon och Therese, som tog hand om Ian och Isa igår. De hade jätteskoj! Nu går vi i väntans tider igen, fast denna gång håller vi tummarna för att Jenny och Loe får komma hem idag, så vi kan vara tillsammans allihopa. /Jon

Jag har medvetet dragit mig undan bekanta och offentliga tillställningar på sistone för att jag varit för trött för att umgås... och svara på frågor om graviditeten. Särskilt nu mot slutet. Man kan ju aldrig veta när det är dags, men vi hade självklart fått upp förhoppningarna när det gick så fort och bra vid senaste förlossningen.

Nu drar tiden iväg igen och det är kämpigt.

Vi kan ju inte ens vara säkra på att allt kommer att gå bra när det väl är dags för bebisen att komma till världen. Oro, förväntan, tristess, ovetskap... - så många känslor, men det finns andra som upplevt dem också.

Idag ville Therese komma förbi och jag anade väl att vi ändå inte skulle vara någon annanstans, som på förlossningen. Att träffas här hemma kändes ändå helt okej, dessutom blir det ju kompisar på besök för båda Ian och Isa. Och inte nog med det. Hon kom förbi med den mest uppmuntrande present jag någonsin fått - en blöjtårta! Och en väldigt personlig sådan. Så genomtänkt ända från kärnan: en av flera Coca-Cola-burkar!

Ett kort med en fin förklarande text, blöjor från märket vi planerar att använda, Loes första leksaksbil (Ian har ju varit lite tveksam till att dela med sig av sina...), nappar, också från vårt favoritmärke, godis och kanske det finaste av allt: klädesplagg som hon sytt själv!

Både jag och Jon blev väldigt rörda och otroligt tacksamma över att vi har så fina och snälla vänner som tänker på oss. Just den här dagen blev väntan mindre jobbig att tackla, allt tack vare denna fina och otroligt värmande gest. /Jenny