På förmiddagen blev det en vända till Familjecentralen och där var det lugnare än lugnast. Knappt några barn alls - riktigt skönt alltså.

Ian åt där och somnade på hemvägen och jag fick tid till att få undan annat. När Jon kom hem tog vi en liten promenad tillsammans allesammans. Och mycket mer har vi inte på gång. Har ju saker vi borde göra, men vi överlever nog ändå. /Jenny