Mitt snitt har läkt fint så efterkontrollen skulle ju ha gått riktigt smidigt om det inte vore för att det var dags för cellprov. Det visste jag ju innan så det var bara att hoppa upp i den där stolen. Provsvaret kunde dock dröja upp till tolv veckor. Annars var det inte så mycket att prata om. Det har ju varit det ena efter det andra sedan Sia föddes och både jag och barnmorskan förstod varför sömnbrist används som tortyrmetod. Men den här tiden kommer ju också passera. Blodtrycket såg i alla fall fint ut, men tro inte att jag minns de siffrorna. Efter besöket var det raka vägen hem för att amma "det allra sötaste bland sött" och det är så härligt att se det där amningshöga leendet. /Jenny