Mörka moln hängde lågt över ett kyligt Vättern när jag för andra gången skulle springa Blodomloppet på distans, och det höll på att bli en riktig blodomFlopp, då mitt högra knä började krångla ungefär halvvägs. Flowet eller flåset var inte heller riktigt där så det fick gå i lugnt tempo. Men värst var när jag skulle avsluta loppet i arrangörens egna app Prouder, där stod det bara ett felmeddelande om att något gått snett och att jag skulle försöka igen lite senare. Det tog jag som att loppet inte blivit officiellt registrerat (jag körde i och för sig Runkeeper samtidigt, men nu skulle ju loppet bara bli officiellt godkänt via Prouder) och började planera för att springa milen en gång till någon annan gång, när knäet blivit bättre.

Desto gladare blev jag när jag lite senare fick mail om att mitt resultat på något sätt ändå blivit registrerat och att jag kunde hämta ut min digitala medalj. Nu gjorde jag ju inte detta främst för egen del, utan givetvis var det för att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen, som dagligen räddar liv. Det behövs ständigt nya blodgivare, så är du intresserad kan du gå in på GeBlod.nu och läsa med om vad det innebär att vara blodgivare.

Ge liv - lämna blod!

/Jon

PS. En liten dikt tog form i mitt huvud medan jag skrev detta inlägg. Det är inte Shakespeare, men håll till godo... DS.

När jag skulle springa årets Blodomlopp

höll det på att bli en flopp

För halvvägs skrek knäna "stopp!"

och Prouder-appen verkade ha gett opp

Men sedan väcktes åter mitt hopp

i min enmilasargade kropp

För appen hade tydligen ändå loggat

trots att jag bara hade joggat

Så nu finns det en hyfsad chans

för ännu ett lopp på distans

Blodgivare behövs, så därför borde du

genast surfa vidare till GeBlod.nu!