skrivmoster

7 februari 2012 21:15

Det är mycket som följer med denna stora omställning i din kropp. Och ingens väntan är den andras lik ... Det finns många "konstigheter" som man inte kunnat föreställa sig. Du låter rätt "normal" i ditt tillstånd även om man inte kan jämföra. Jag har hört på nära håll om just dofter, äcklig tandkräm, motstånd mot mycket som förr var det bästa och godaste. etc.
Hav tröst lilla vän ... jag tror det vänder för det gör det oftast.
Om nu bara alla hormoner får lugna ner sig lite och tröttheten lägga sig.
Jag önskar dig allt gott och glädje över det lilla livet, som "ställer till det" i din dag. Kramar om!

Jenny och Jon Sjöberg

7 februari 2012 21:24

Ja, livet har verkligen vänts uppochned. Och nu är jag ganska less. Kräktes igen... Det känns inte som om det spelar någon roll om jag försöker äta eller ej. Chanslös mot dessa hormoner!

Nu hoppas jag att jag får somna fort för det skulle verkligen vara skönt att få sova. Natti, natti. Nya tag imorgon... /Jenny

Lotta m åtta

8 februari 2012 09:45

Lider med dig, usch! Det är inte alltid en dans på rosor att vänta barn.
När jag mått som sämst de senaste gångerna (inte illamående dock) så har det varit pga mina återkommande besvär med åderbråck. Benen har spännt o kännts som bly och ömmar bara man vidrör dem. Låter kanske inte så illa, men det är fruktansvärt jobbigt eftersom det började från det man satte foten i golvet på morgonen.
Iaf...vad jag ville få fram var att när du väl sitter där med er lilla bebis så är allt glömt! Helt otroligt vad man kan glömma smärta o illamående som graviditeten för med sig.
Å det är ju tur, annars blev det väl inga fler barn gjorda ;)

Jag hoppas så för din (er!!!) skull att illamåendet försvinner snabbt! Jag vill ju att du ska kunna njuta av din graviditet oxå ;)

Har ni fått tid för rutin-ul? Tänker ni ta reda på om det är en liten tjej eller en liten kille som bor där inne?
*nyfiken*

KramKram!

Jenny och Jon Sjöberg

8 februari 2012 10:08

Nu ska jag testa armbanden först och främst och hoppas att det blir bättre med illamåendet.

Åderbrocken får bli ett senare problem. Jag har dock kvar de där snygga lila stödstrumporna som jag vann hos dig för länge sedan. Någon måste ju ut med Nalle om dagarna, så benen behöver jag...

Inbillar mig också att allt ska vara glömt (ett tag efter förlossningen...) när vi får träffa vår baby IRL.

Jag vill gå omkring som en vaggande anka, se så där oförskämt lycklig ut, med mage i vädret och vara den där som jag var avundsjuk på förut... ;) Har blocket-köpt tröjor med BEBIS tryckt på magen. Lite kul ska jag väl få ha! :)

Vi har tid för ultraljud den 15/3 för då skulle vi vara i vecka 17+4 och då gick det att räkna ut och se en massa grejer. Sedan skulle vi kontakta MVC igen för att bestämma nästa träff som då ska ske när vi med säkerhet vet att vi är i vecka 25.

Om det är en pojke eller flicka berättar de inte i Skövde. Jag skulle dock gärna vilja veta, kanske kan muta dem...?

Har hört att man får åka till Göteborg och betala för det om man vill veta. Skulle ju vara kul och praktiskt att veta men vi har namn bestämda sedan länge för varje kön... ;)

Nu ska jag och Nalle knalla ned till mamma och ta en isdans. :) /Jenny