Heidi

28 juli 2012 09:23

Inte ska du skämmas för att du säger som du känner! Klart man fattar att det inte är bebisen du vill slippa - tycker du, trots en normal graviditet, haft mycket otur med både krämpor och annat. Det roliga är att jag hört många, som hart en tuff graviditet, säga "aldrig mer!" och när de sedan blir gravida igen så är den nya graviditeten helt olik den första. Så det behöver ju inte bli lika jobbigt igen. Jag skulle kanske få jättebesvärligt i en annan graviditet, vilket jag aldrig kommer få veta eftersom Thomas inte vill ha fler barn, han har ju två stora barn oh tycker egentligen att han är för gammal för att bli pappa igen. Han fyller 45. Men skaffar man sig en "ung" fru så får man skylla sig själv... ;) Jag hoppas de sista fyra veckorna kommer flyta på snabbt och smidigt för er! Kram kram

Jenny och Jon Sjöberg

28 juli 2012 09:37

Jag nämnde det här för barnmorskan sist och hon sa att det var lite tabu över att säga att man inte tyckte om att vara gravid. Och att det oftast bara var de som tyckte att det var så härligt som man hörde.

Men bara för att man klagar behöver ju inte det betyda att man inte vill ha barnet.

Att äntligen få vår bebis ser jag kommer vara värt allt det här jobbiga och som du skriver: om det blir en nästa gång kanske den graviditeten inte alls ser likadan ut...
Den kanske blir värre! ;)

Och nog hade jag mina aningar om hur besvärlig en graviditet skulle kunna vara, så det här var inte något som jag naivt kastade mig in i. Men det är inget som säger att jag måste gilla det för det.

Tack för din kommentar! Jag hoppas också att den sista tiden går fort nu. Superfort! Kramar! /Jenny

ihemmetslugn

28 juli 2012 09:32

Det är inte alltid en rosa rosendoftande glittrig historia att vara gravid som man lätt kan få intryck av från många böcker, andra gravida, bloggar osv. Det är inte så många som skriver om det "förbjudna" såsom att det kan vara fruktansvärt jobbigt att vara gravid med tung belastning på kroppen, hormoner som rusar, olika känslor, en kropp som beter sig konstigt, magproblem, bristningar osv osv.

Man behöver inte alls gilla att vara gravid eller att vara förälder varje sekund, det är tillåtet att tycka annorlunda och man blir inte sämre förälder för det :)

Ska man liksom känna sig skyldig för att man inte gillar känslan av att vara gravid för att barnet har varit så efterlängtat och för att man försökt så länge?

Jenny och Jon Sjöberg

28 juli 2012 09:51

Det är lite synd att inte den här "baksidan" lyfts fram mer för man känner sig lite hemsk när det inte är så där bra hela tiden som det verkar vara för många. Fast skenet bedrar väl... Det kan väl inte vara så där bra hela tiden. Eller?

Och jag får ibland lite dåligt samvete för att jag inte tycker att det här är så där himla fantastiskt att vara gravid. Speciellt när jag, som på sistone, har fått kommentarer från de som varit gravida och säger att de saknar det...

Visst har jag stunder då det känns okej med den här förändringen av kroppen och huvudet men jämfört med de då det är besvärligt är de få.

Det där med att resan skulle vara viktigare än målet stämmer absolut inte här. :)

Kramar till dig! /Jenny

ihemmetslugn

28 juli 2012 09:53

Ja det är verkligen synd, det finns säkert några som har oförskämt bra graviditeter och det är nog också dom som saknar det :)

Men många jag pratade med på BB eller på mottagning kom ihåg så mycket annat än det här rosenskrimrande, framförallt mor och farföräldrar. Vissa tyckte tex förlossningen var som en picknick jämnfört med att vara gravid...

Skulle vilja säga att målet med resan är bebisen och det är ju bebisen man vill ha, inte att vara gravid för resten av livet :) Så resan tycker jag inte är viktigare än målet.

kramar :)

Jenny och Jon Sjöberg

28 juli 2012 10:08

Det är nog fler, kanske särskilt förstagångsföräldrar som behöver höra den här sidan också. För även under föräldraträffarna var det inte alls mycket negativt som togs upp från oss som väntade barnen.

Någon nämnde att sparkarna kunde vara jobbiga. Och sparkarna är ju något som många annars ser fram emot med glädje!

Baby I har sparkat till och från sedan den 30 mars nu och sparkarna och aktiviteten har ju inte blivit mjukare med tiden.

Självklart är jag glad för att den lever och rör på sig - men måste jag vara överlycklig över det klockan fyra varje morgon?!?!

Nu ska jag väl inte bara klanka ner på att vara gravid, men jag kan inte rå för att jag känner som jag gör, att det är långt ifrån så där underbart härligt ljuvligt. /Jenny