jennyjon - vår vrå av världen

Direktlänk till inlägg 24 september 2012

Förlossningsberättelse del 3: Vår Ian!

Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 september 2012 09:30

Ian föddes onsdagen den 12 september klockan 02.31, som barn nummer 1802 i år på Skaraborgs sjukhus Skövde (SSS), han vägde 3500 gram, var 53 centimeter lång och hade ett huvudmått på 35 centimeter, så det var många treor och femmor inblandade. Efter en minut hade han en nia i apgarpoäng och efter 10 minuter en tia - fullpott trots allt alltså! "En pigg gosse förlöses" står det i papprena och om operationen står det "barnet ligger i huvudbjudning med förgående fosterdel ovan spinae och utskaffas med lätthet". Lätthet...


Ians BB-säng.


Operationen hade gått jättebra och jag var på benen ganska fort efteråt. 700 ml blod står det som den totala mängden blödning. På förmiddagen samma dag kunde jag duscha, jag blev av med kanylerna i båda armarna och även katetern. Och att kissa efteråt har jag inte haft några problem med. Magen har minskat i storlek allteftersom, men operationsärret, ett bikinisnitt, har jag inte kunnat se riktigt själv än men det ska tydligen läka bra. Stygnen ska försvinna av sig själva och över dem sitter en tejp. Det enda som jag känner av, eller snarar inte känner av är att jag förlorat känseln i huden runt naveln. Men den kanske kommer tillbaka...Sedan ska jag inte göra några tunga lyft eller andra ansträngningar på 6-8 veckor efter operationen, men jag känner redan ett misstänkt bråck... Snittet gick igenom sju lager vävnad så det var ju en del att sy ihop.


Efter det akuta kejsarsnittet...


Sedan har vi också blivit rekommenderade att inte försöka bli gravida igen på 1,5-2 år, enligt journalen "på grund av risken för uterusruptur" (livmoderbristning, en sällsynt komplikation som kan inträffa i samband med förlossning), men det står också att "kejsarsnittet i natt inte är ett hinder för vaginal förlossning i framtiden". Det känns nästan lite trist att vänta även om vi inte bestämt något om fler barn eller ej, men det var som sagt en rekommendation.


När allt var klart fick jag åka iväg tillsammans med Jon och Ian till ett rum. Säkert fick jag smärtstillande, tror jag minns ett stolpiller, och någon spruta där men jag kommer inte riktigt ihåg. Tiden gick så fort, fast ändå inte. Och hur overkligt allt kändes är omöjligt att beskriva. Tror inte att jag hade greppat vad som hänt än. Barnmorskan hjälpte mig att få fram Ians första droppar mjölk och han sög snart med rätt sugteknik.


 

Finfikan för att fira nattens "prestation".


07.30 blev vi serverade "finfikan" och skålade över att allt gick så bra och att det blev en bebis till slut. Vi hade ju börjat tvivla på att han skulle komma ut och när förlossningen blev så långt ifrån planen undrade vi om allt verkligen skulle sluta väl. Under förmiddagen blev vi inskrivna på BB och i och med att förlossningen blev lite komplicerad och jag hade svårt att röra mig fick även Jon en säng i rummet. Det kändes tryggt för mina magmuskler var som bortblåsta och att resa mig upp var en riktig prövning. Och det är fortfarande inte det lättaste, men det blir bättre.


Den första natten med Ian var ganska jobbig för mjölkproduktionen hade inte kommit igång riktigt, så han var antagligen hungrig. Jon gick med honom i BB-vagnen ute i korridorerna, vaggade och sjöng men ingenting hjälpte och han grät. Han fick dock tipset av en gammal barnmorska att "lura" Ian med att stoppa in lillfingret i hans mun för att trösta honom och starta sugandet. Det hjälpte - ett tag...


 

Nybliven pappa och nybakad bebis.


Under nästa dag, torsdagen, blev det dags för Ians första bad. Ett riktigt oljebad som gjorde hans torra hud gott. Ian riktigt ömsade skinn men så var han ju också ordentligt överburen.


Ians första oljebad.


Sent på torsdagskvällen for Jon hem med Nalle. Under den natten var Ian ännu mer otröstlig än natten innan. Till slut larmade jag på barnmorskan som kom och hämtade honom. Det visade sig att han hade fått lite feber - törstfeber tror jag att de kallade det. Jag låg ensam på rummet och hörde bebisar skrika här och var och efter ett tag kunde jag, hur trött jag än var, inte ligga kvar längre utan gick ut i korridoren för att kika efter honom. En utav de snälla barnmorskorna hade just bytt på honom och oljat in honom och skulle även ge honom lite ersättning. Ian lapade i sig, för tydligen vill de inte att bebisarna ska få fel sugteknik, så att använda napp är inget som de heller verkade vara särskilt förtjusta i. Och det har vi inte gjort. Än...


Att Ian fått lite feber gjorde att jag började tvivla på att vi verkligen skulle få åka hem följande dag, fredag. Det kändes jättetryggt att ha en massa personal en knapptryckning bort och smidigt att få frukost, lunch, middag och fika men jag längtade efter Nalle och vårt nya hem.


Men hemfärd blev det! Vi fick en massa information under fredagen och ställdes under BB vård i hemmet och skulle få dagliga telefonsamtal från barnmorskorna på BB - det blev bara två för det gick så bra under de följande dagarna. Klockan 17.29 blev jag och Ian utskrivna, två dagar och 15 timmar efter att kejsarsnittet påbörjats.


Ian var ganska överburen och en riktig "torris".


På vägen ut från sjukhuset tittade jag mig över axeln flera gånger, övertygad om att någon skulle komma springande efter oss för att ta tillbaka Ian. För det kändes så overkligt, att vi skulle ha få ta med oss den här gulliga ungen hem - att han var vår. Vår Ian.


Slut! Fast ändå är det nu det börjat...

 
 
Ingen bild

Camilla

24 september 2012 11:17

Underbart... ;-)

Jenny och Jon Sjöberg

24 september 2012 12:55

Tack vare att det slutade som det ändå gjorde. :) /Jenny

 
Ingen bild

Lina

24 september 2012 11:51

Och nu då? Börjar det kännas verkligt nu? Börjar ni känna er som föräldrar och fatta att det är sant?

Vilken fin berättelse du skrivit och spännande att få läsa om allt. Även om kejsarsnitt inte fanns med i planen så får man ju säga att det gick riktigt bra. Lite roligt också att det verkar som fler barn trots allt kan tänkas finnas med på kartan, då verkar det som du också tycker att det var värt allting i slutändan ; )

Måste i alla fall säga att jag ser så mycket fram emot att få se Ian live och hoppas innerligt att vi kanske kan ses till sommaren, då är han ju förmodligen redan en ganska stor kille men ändå.

Jenny och Jon Sjöberg

24 september 2012 13:06

I natt var det väldigt, väldigt verkligt att ha en bebis... ;)

Han är absolut inte förtjust i att sova på natten - eller något längre någon gång överhuvudtaget... Det är mest att äta som är roligt. Så han växer väl om oss imorgon. ;) Hoppas också att vi kan ses snart - dumma avlånga land. :(

Kejsarsnittet känns nästan så här i efterhand som den lättaste biten av hela graviditeten. ;)
Illamåendet var inte att leka med, den klumpiga gigantiska kroppen, svullnaden här och var, karpaltunneleländet och alla andra bieffekter som det förde med sig var kämpiga. För att inte tala om den onödigt långa väntan...

Här var det istället bra smärtlindring, bebisen kom fort ut och jag mådde ändå ganska ok efteråt. Mycket effektivt! /Jenny

 
Ingen bild

Linda

24 september 2012 13:43

Intressant läsning, framförallt för en helt oinvigd i ämnet. Måste erkänna att jag tycker att förlossningar i alla dess former är oerhört läskiga och något jag faktiskt är glad att jag sluppit. Jag har ju inte hittat någon på långa vägar som jag vill ha barn med. Ja, det här är ju bara början och tänk vilka äventyr som väntar. :)

Jenny och Jon Sjöberg

24 september 2012 22:15

Men det är ändå sant som det sägs - det är värt det. Och trots att min graviditet inte var någon höjdare direkt skulle jag ändå kunna tänka mig att göra om det. Ska bara förtränga lite mer av det dåliga först... ;) /Jenny

 
Heidi

Heidi

24 september 2012 17:45

Härligt att läsa din berättelse! Jag vet inte om det är till någon tröst men för varje vecka blir det bättre med sömnen. Så blev det för oss i alla fall :) Men när man är mitt uppi sömnbristen kan det låta väldigt långt. Sen är det väl såklart väldigt individuellt. Man säger att barn sover bättre när de får ersättning, som Adam, för att det är kraftigare för magen att jobba med jämfört med bröstmjölken. Men idag träffade jag en mamma som har en pojke som är tre veckor äldre än Adam, och han äter bara ersättning. Han sover aldrig mer än fyra timmar i sträck. Adam kan ibland sova 10-11 utan matväckning, så det verkar vara otroligt individuellt.

Tack för att jag fått följa er på er resa! Hänger gärna med på fortsatta äventyr! :)

http://livetenligtheidi.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

24 september 2012 22:25

Det var väl på ett ungefär hur det gick till. Jag var som sagt inte så medveten om allt som hände ibland.

Hoppas verkligen att det blir bättre med sömn för vår del. Att det skulle bli vaknätter anade vi men han verkar ju inte ens vilja sova på dagen.

Ian fick testa ersättning på sjukhuset och även lite när vi kom hem men jag vet inte om jag märkte någon skillnad. 10-11 timmar låter ju härligt men då blir nog mina bröst sprickfärdiga. Jag har mjölk så det fontänsprutar! Som Ian äter tror väl min kropp att det är tvillingar jag fått... ;)

Fortsätt häng på du! Men datatiden har minskat betydligt här, fast att minst ett inlägg per dag ska ut är målet. Vi har ju bloggat något varje dag sedan vi startade bloggen så det ska inte ändras. /Jenny

 
Lotta

Lotta

24 september 2012 20:33

Härlig story! :)
Man blir allt lite blöt i ögat när man läser ;)

Hoppas ni mår bra och att såret inte krånglar för dig. Kram!

http://www.esmeralda71.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

24 september 2012 22:18

Ja, så det blev... Inte på långa vägar i närheten av hur jag hade sett att babyn skulle komma till världen. Det var lite jobbigt att inte få hålla i honom direkt, men jag var så ändå så trött...

Tejpen sitter kvar över såret och det känns en del, men jag har sakta men säkert börjat att trappa ned på de smärtstillande och äter inte så många per dygn längre.

Att magen börjat försvinna känns också bra. Igår kom jag på mig själv med att kunna ligga på mage, något jag inte kunnat på en evighet. :)

Godnattkramar! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Fredag 24 jan 18:15

  Den här veckan har haft ett brett innehåll och det blir skönt med helg. Barnens aktiviteter har tagit upp kvällarna under veckan och i helgen väntar simskola och innebandyträning. Det känns verkligen som att rutinerna börjar sätta sig, fast be...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Torsdag 23 jan 17:00

På Karlsborgs bibliotek hade de utförsäljning av gamla böcker för det facila priset av fem kronor styck. Jag bläddrade igenom högarna av mer eller mindre välkänd litteratur, och döm om min förvåning när jag fann denna bok.     Boken från 198...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Onsdag 22 jan 16:30


  Det är ju en del kiss och bajs på de små barnen så vad passade bättre än att Loe fick ett bajsspel i julklapp. Med ögonbindel ska man vandra på en "gräsmatta" fram utan att trampa i hundbajs (lera). Det blev ju lite samma men barnen tyckte för...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 21 jan 10:15


För att få Lin att sitta kvar en stund på pottan har hon bland annat fått sitta och plocka med våra plåster. Då kan det låta så här:     Och när Jon sa att hon hade en fin tofs var hon inte sen att säga "fläta". Och det var ju faktiskt en fläta...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Måndag 20 jan 13:00


I helgen skötte Lin telefonbeställningarna och Ian och Isa var pizzabagare!   ...

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 3 år och Lin 2 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi finns på Youtube

jennyjontube

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2012 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se