Här kommer ett inlägg av den lite privatare sorten, men det är väl ingen större hemlighet att vi gärna skulle vilja ha fler barn. Ians förlossning slutade med akut kejsarsnitt och snitt var inget som jag varit inställd på under graviditeten.

Graviditeten fortlöpte och när jag var inne på den 18:e (!) dagen över tiden blev jag äntligen igångsatt. Ian började svara dåligt på det värkstimulerande droppet och det spelade ingen roll att jag öppnats de där magiska 10 centimetrarna.

Efter kejsarsnittet blev jag informerad om rekommendationen att vänta i 1,5-2 år innan jag blev gravid nästa gång. Det här var inget som vi reflekterade över då - vi hade ju just fått vår efterlängtade bebis.

Men tiden har gått och det här är något vi funderat över. Så istället för att googla mer kontaktade vi Antenatalmottaningen för att få reda på hur det låg till. För vi vill ha fler barn, men vad värre är att min kropp verkar vilja det ännu mer också.

Min menstraution kom igång i samband med att jag började dra ner på amningen. Mensen är sig lik men ägglossningen är så otroligt annorlunda. Med Ian fick vi ta till ägglossningstest för att träffa rätt. Nu skriker hela kroppen befruktning när ägget är på gång. Det gör inte ont, men Jon blir ännu mer intressant om man säger så och lämnar det där. ;)

Dagens besök slutade mycket positivt för vår del. Det var vi ju inte alls inställda på. Vi kom dit för att prata om förlossning och för att få reda på hur stor eller liten risken egentligen var för att livmodern skulle kunna brista när värkarna startar.

Istället gick vi glada därifrån med beskedet att det är fritt fram för oss att skaffa barn snart, vi behöver bara vänta två tre månader. Det kändes väldigt skönt att i alla fall få den betungande väntetiden undanstökad.

Nu är det platsfrågan och ekonomin som vi ska fundera över. Hur många kvadrat måste man egentligen ha? Och hur mycket pengar behöver det sitta på kontot? Ska det vara det som det hänger på?

Kanske har vi allt som behövs, säkert är i alla fall att vi skulle älska Ians syskon precis lika mycket som vi kommit att älska honom. Så mycket att det inte finns en måttenhet för det i världen, så mycket att det inte finns ord för att beskriva kärleken vi känner för honom, så mycket att det händer att vi blir tårögda av gläjde och tacksamhet över att vi fått någon så underbar.

Vi älskar Ian så mycket. ♥ /Jenny

 

Camilla

5 juni 2013 22:51

Jahaaa... Då kanske det är dax att vässa virknålen snart igen...

Kramar
Camilla

Jenny och Jon Sjöberg

5 juni 2013 23:00

Hoppas det!
Det skulle vara jättekul att ha ett överkast från dig till nästa eventuella barn också. Ians ligger ständigt i hans säng. Han tycker om att pilla på virkningen, försöker nog lista ut hur du gjort. :)
Jag har vädrat det men inte vågat tvätta det för jag vet inte om det skulle bli färgat då eller ej. Vill ju inte förstöra något så fint. :) Kram! /Jenny

 

Heidi

5 juni 2013 23:13

Vad fint skrivet! Önskar er all lycka med det ni beslutar er för! Kramar

http://livetenligtheidi.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

5 juni 2013 23:18

Tack! :)
Vi får väl se vad, eller snarare när vi kommer fram till någon. ;) Kram! /Jenny

 

Signhild Skrivmoster

6 juni 2013 08:37

Min första tanke var - så bra att det finns något som denna mottagning, dit man kan komma med sina frågor och få bra svar!

Hoppas innerligt att ni får ett syskon till Ian när ni finner tiden mogen och att du ska få må riktigt bra under den graviditeten. Kroppen är finurlig - den säger till och fixar en hel del på egen hand!! :) Lycka till!

Många kramar till er!

Jenny och Jon Sjöberg

6 juni 2013 11:07

Vi blev bara förvirrade när vi läste det och det på nätet och hörde det och det från människor vi pratade med. Nu har vi pratat med en överläkare, på sjukhuset som utförde snittet. De har lovat att ta hand om mig, och jag litar fullt på dem. De lyckades få fram världens finaste lille kille till oss och jag är övertygad om att de kan sin sak.
Vi får väl se vad som väntar oss framöver... Ha en fin nationaldag! /Jenny

 

Lotta

6 juni 2013 08:54

Men åh! Va härligt! Då håller jag alla tummar och tår för att Ian ska få en liten syster eller bror så småningom :)
Det spelar ingen roll om man har ett barn eller fem eller tio...kärleken delas inte upp mellan barnen, den fylls på i hjärtat!
Lycka Till!!!


KramKram!

http://www.esmeralda71.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

6 juni 2013 11:04

Det är ju ganska lång leveranstid på dem, och de kan ju bli restnoterade också.
Vi hoppas ju verkligen att Ian inte var ett mirakel på så sätt, utan resultatet av ett hårt och otroligt uppskattat arbete från båda parter. ;)
Tror också att det finns kärlek i överflöd i världen! ♥ /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia har tillverkat glitterflaskor, ett enkelt men väldigt fascinerande pyssel. I genomskinliga plastflaskor hällde vi olika sorters färgat glitter och diverse småsaker som stjärnor och annat roligt innan vi fyllde upp flaskorna med vatten. Ko...

  Det här pysslet imponerade faktiskt lite på Lin när vi gjorde det, för det var något som hon inte sett innan. Och vid första kollen på utskriften ser allt huller om buller ut, men efter målning och vikning sker det magiska. För i en vinkel bli...

... och så var det inte mer. Och det var inte bara vädret. Kråkfåglar har varit på det igen. Får väl köpa penséer eller nåt istället då...   ...

Nu har Lin börjat om simskolan igen och håller till i stora bassängen, och i helgen var vi i badhuset så hon skulle få träna lite mer. Hela familjen var med och simmade och badlekte, men vi satte även Ian, Isa och Loe på att simma några längder och I...

Efter förra måndagens plus har jag kämpat hårt den här veckan för jag ville verkligen inte ha två plus på raken. Och det blev det inte heller! Att det skulle bli minus visste jag faktiskt redan när jag gick och la mig igår för jag har aldrig gått u...