Ett tag tyckte vi inte att det hände så mycket i Ians utveckling. Alla barn utvecklas ju sin takt och vi väntade på att något nytt skulle hända... Men nu, under bara de senaste veckorna, har det hänt en hel del.

Första tanden har kommit upp och han förflyttar sig själv framåt i någon slags hoppkryp-stil. Det är inte alltid som armarna hänger med men nog kryper han alltid. Nu går det inte att lämna honom på ett ställe och förvänta sig att han ligger kvar där... Tidigare idag tog han sig över tröskeln och kom ut på altanen.

Fastän han rör sig mer så har han nästan helt slutat att sova två gånger på dagen. Det blir oftast bara en kort sovstund någon gång före eller just efter lunch. Och mellan 18-19 så nattar vi honom och han sover för natten. Det händer att han vaknar till någon gång, men sover för det mesta fram till tre, fyra på morgonen.

Att få den där egentiden är så skönt, och det är ju inte dumt att få ha sängen för oss själva heller... ;) Även om vi skulle behöva lägga oss tidigare än vad vi gör.

Inatt vid tre vaknade Ian men då fick jag honom att somna om i sin säng och där sov han till fem innan han fick välling i vår säng. Där sov och myste vi sedan vidare till åttatiden.

Mamma är fortfarande den absoluta nummer ett för honom. Men vi är övertygade om att det kommer vända utan femminutersmetoder, mammaavänjning osv. Ibland kan det förstås vara lite påfrestande och det vore inte så dumt med avlastning, men är jag trygghet för honom så fortsätter jag gärna att vara det.

Ian vinkar om han vill och idag har han så smått börjat att klappa händerna. Allt ska pillas på, och mest tycker han om sladdar. Vi får jobba ännu mer på att barnsäkra nu när han börjat ta sig runt som han gör.

Han är ju inte snabbast med att göra saker när man ser till hur barn utvecklas men nu är det mycket som kommit på en gång. Och nu hänger vi knappt med... Men roligt är det! /Jenny

 

Signhild Skrivmoster

3 juli 2013 07:27

Det går rätt fort ibland när det blir ett ryck! Det är som om allt lossnar och nya upptäckter gör livet så spännande. Slut på tiden att han sitter där du satt honom ... Även om man önskar framåt, så vill man hålla fast tiden. Det går fort och snart springer han fram och du får springa efter!!

Kram!

Jenny och Jon Sjöberg

3 juli 2013 08:25

Det är roligt att Jon har semester nu så han får ta del av allt som händer för nu händer det! Kramar från oss. /Jenny

 

Linda

3 juli 2013 22:06

Vad spännande! :)

Jenny och Jon Sjöberg

3 juli 2013 22:48

Fast lite jobbigt är det. Till och med ute i gräset hittar han äppelkart och annat som jag är rädd att han ska stoppa i munnen . /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...

Igår var inte heller en rutinmässig dag för då var det Rankåsstafetten i just Rankås och Ian och Isa sprang för friidrottsklubben (bara stora och mellangruppen som hade lag) och Jon hjälpte till med korvgrillning. Men Loe och Lin hängde också på fö...