Nalle fick följa med en sväng ut i skogen idag, och återvände hem med en fästing. En hane visserligen, men då är nog inte honorna långt borta... Nalle har haft borrelia två gånger tidigare i sitt liv som han har blivit botad från med antibiotika, och vi slipper gärna den sjukdomen en tredje gång.

... men det är ju inte varje dag som vi har Ians farmor och farfar på besök, så vi försöker att göra så mycket som möjligt fast utan att ha så mycket planerat. Vi måste ju hinna med att umgås också! Innan de kom hade Ian målat varsin teckning till de båda som vi lagt på kuddarna istället för den där chokladbiten. :) Tror nog att det här var mer uppskattat.

Lille konstnären.

Farmor och farfar hade med sig presenter till Ian också. Paketens innehåll var ju jättefint, en pekbok med små böcker och ett träpussel, men Ian tyckte som så många bebisar bäst om snöret och pappret.

Presentöppning!

Men nu var det ju inte bara Ian som fick besök utan de kom förstås för att hälsa på vår finaste nallebjörn också. Och Nalle var inte sen att mysa med oss i soffan, sällskapssjuk (en positiv sjukdom i hans journal till skillnad från de andra...) som han är.

Nalle ska också vara med.

När man inte ses så ofta, och bara hörs via telefon, finns det massor att prata ikapp om och det har vi försökt göra. Mycket prat blir det om Ian och det är han som hamnat i centrum. Men vi har ätit en del gott också. Den här desserten slängde vi hop en dag och den var riktigt smaskig:

Chokladmousse med strössel, grädde och björnbär.

Ian är första, och under ett par månader till, deras enda barnbarn men vi tror inte alls att farmor och farfar blivit avskräckta från att komma tillbaka fler gånger och hälsa på. De driver en dansloge, Logen Käcktjärn, så Ian har fått en liten dos dansband av Lasse-Stefanz-frälsta farmor under besöket - och så lite gos i soffan också.

Dansbandsdans och soffmys.

Babysim stod också på schemat och det hängde de båda med på för att se Ian plaska omkring och även göra flera dyk i bassängen. Ian dök även sittandes från kanten den här gången. Vi har umgåtts en hel del, det blir ju lite intensivare när det inte sker så ofta så det här inlägget blir kanske lite som en sammanfattning.

Ians (partiska) hejarklack gav honom tiopoängare hela tiden...

Ian har en egen stil och dyker med öppna ögon och tungan ute.

Nalle följde med till Resecentrum för att ta emot sina gäster och även om tåget var i tid kom vi ändå att tänka på några fina rader från Peter LeMarcs låt "Gå ingenstans utan mej".  Peter LeMarc är ju vår favorit så självklart gillar vi även den här sången (vi har bara lite svårt för "Kom klappa min kanin" men det behöver vi ju inte gå in närmare på....)

Lyssna gärna på den fina biten: http://www.youtube.com/watch?v=h5iE2PaR1fc

Nalle vill ju gärna vara där vi är. Han är ju rätt sällskapssjuk, gullevovven! Och nu har han räknat ut att om han ligger med huvudet precis under Ians matstol är han fredad från vad som nu trillar ner... Typ klossar och annat.

Incoming!!!

Utanför Smådjurskliniken i Falköping. Alla ska med in.

Vi har besökt Smådjurskliniken i Falköping vid ett tidigare tillfälle, men det var för runt fem år sedan i samband med att Nalle började halta. Idag var vi tillbaka för att på ett besök hos vår ordinarie veterinär i Karlsborg hade det uppmärksammats att Nalles hjärta slog i otakt. Det ville vi självklart kolla upp vidare men det fanns ingen möjlighet att göra det där. Även om vi inte märkt av något symptom på detta. Kanske för att det inte var så allvarligt ändå.

En EKG-undersökning utfördes och efter den kunde det konstateras att det är orytm på Nalles hjärta - men orytmen är jämn i sig. Lite konstigt kanske, men otakt i takt kan man säga. Inga rusningar, eller dippar. Det var jätteskönt att få det här positiva beskedet! Vi behöver inte gå vidare med det här, så länge allt verkar vara som det ska. De senaste dagarna har han druckit lite mer vatten än vad han brukar, men det kan ju vara något tillfälligt fast det är förstås något vi ska fortsätta hålla under uppsikt.

Litet undersökningsbord för en stor hund som vägde in på 39,7 kilo,

men där låg Nalle så snällt så medan EKG-maskinen samlade in de nödvändiga uppgifterna.

... riktigt som vi tänkt. Nalles besök hos veterinären skulle vara över snabbt, en spruta bara och så skulle det vara klart. Så blev det ju tyvärr inte. Nästa måndag ska vi med honom till en veterinärmottagning för att förhoppningsvis få besked om vad orytmen bottnar i.

Vi har inte märkt något annorlunda med Nalle på sistone. Han har varit som vanligt. Givetvis är han inte lika pigg som han var för några år sedan, men det är ju inte så konstigt. Så kanske är inte det här något allvarligt ändå.

Vi fick rådet att fortsätta som vanligt tills vi vet och som vanligt för oss är att ibland åka ut i skogen, så det gjorde vi på förmiddagen idag. Där trivs ju Nalle så bra!

Ian var också med och fick lite skogsluft men han sov under större delen av tiden så Jon bar runt på honom. De var så söta tillsammans! /Jenny

Idag var ett rutinbesök inbokat, Nalle skulle ju "bara" få sin prostataspruta för han har förstorad prostata. Men veterinären lyssnade på hans hjärta och hörde att det slog i otakt. Nu är ett nytt veterinärbesök inplanerat där man kan kolla upp oregelbundenheten med ultraljud och ta EKG. Nalle är ju ingen ungdom, men det här var inte kopplat till hans höga ålder och eventuellt finns det medicin, men vi vet ju inte så mycket än. Det är snart ingen kroppsdel som Nalle inte haft/har problem med... Vi är ändå glada så länge det finns botemedel. Älskade fina Nalle. ♥ 

Vårt hjärta har problem med sitt...