Ibland behövs det reklam för att medmänniskor ska göra något extra för andra människor. UNHCR:s reklamfilm går verkligen rakt in i hjärtat och det är svårt att inte gråta eller i alla fall bli tårögd när man ser den.

Vi har nu anmält oss som månadsgivare för vi vill och kan göra skillnad. Att anmäla sig som månadsgivare och skänka 100 kr går att göra via hemsidan. Inom några dagar får man ett brev med autogiroanmälan hemskickad.

http://sverigeforunhcr.se/

UNHCR: "FN:s flyktingorgan UNHCR finns på plats världen över för att hjälpa dem - också de vars situation får liten eller ingen uppmärksamhet i media. Sverige för UNHCR är en insamlingsstiftelse och FN:s flyktingorgan UNHCR:s samarbetspartner i Sverige, med uppdrag att samla in pengar till organisationens arbete och att öka medvetenheten bland den svenska allmänheten om situationen för människor som har tvingats fly sina hem."

Imorse masade vi oss ur sängen ganska tidigt för att infinna oss på Coop innan alla andra. Vi behövde storhandla och sprang omkring med ett helt A4 med varor på. Vi handlade delvis inför nyår men för lite längre än resten av året också. Skarvsladdar, brandvarnare, barnkläder och annat.

På rean bland leksakerna hittade vi den här söta Fisher-Price hundvalpen. Halva priset på 399 kr tyckte vi verkade billigt och vips hade Ian en ny pratig kompis. Den verkar dock lite krävande för den tjatar om "du är min vän" och "krama mig". ;)

Vi klarade av alla inköpen hyfsat snabbt och var snart tretusen kronor fattigare. Systembolaget hade redan hunnit öppna när vi lastade in alla varorna och där skulle vi också handla. Vi är bara på Systemet innan mina föräldrar kommer för att hälsa på, så några stammisar är vi knappast. Vin och bubbel - både med och utan alkohol. Men nyårsskålen kommer nog att ske samtidigt som på Nya Zeeland, för orka hålla oss vakna blir det nog inget med.

Tyvärr lär vi väl vakna när det smäller. Och raketer är vi inte särskilt mycket för. Så onödigt på så många sätt. Människor och djur mår dåligt av smällandet, vissa kan till och med dö, det är ett fruktansvärt slöseri med pengar...

Sista stoppet innan hemfärd blev på Dollarstore. Vi hade hoppats på att hitta några tavlor till källaren men utbudet var dåligt och det blev mest grisöron och godis till Nalle. Nu ska vi väl ändå inte behöva handla på ett bra dag i alla fall. /Jon

När Ian somnat igår fick vi lite egentid, utan renovering och annat betungande. Istället kunde vi sitta ner och få en ganska lugn kväll.

Vi friterade bananer som vi åt med glass och sirap och streamade senaste avsnittet av Tack för musiken, för gästen där var ingen mindre än vår husgud Peter LeMarc. Han har ju gått och drabbats av scenskräck och syns inte alls ofta i media och gör sällan några uppträdande heller. Det är synd, men desto roligare var det att få se ett helt program med honom. Hans musik är ju så himla bra! Avsnittet finns att se här: http://www.svtplay.se/tack-for-musiken

En av få musikvideos som finns är Peter LeMarc med låten Ett troget hjärta. Jättefin och texten är ren poesi:

"Jag har beslutat mej
Jag har ställt in mej på
Jag har bestämt mej för att älska dej
Så tänk på vad du säger, älskling

Tänk efter vad du vill

Visst har jag hotat dej
Försökt att lämna dej
Men se igenom mina skådespel
Du som bar invid din hjärterot
Dom barn som sover härintill

Och kom ihåg vem som har älskat dej
Genom lycka sorg och smärta
Nånstans långt härinne klappar
Ett troget hjärta"